Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Nya metoder - Ren kisel, av SHl - Svavling — en ny ytbehandling av stål, av SHl - Tryckt dekorering av polystyrenplattor, av SHl - Ång-vattenstrålpump, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kiseltetrajodid får man genom att leda jodånga
av 110°C över kisel vid 810°C. Härvid sänks
föroreningshalten från ca 2,8 g/kg till ca 1,7 g/kg
därför att vissa föroreningar är svårflyktiga och bara
ca 50 »/o av kiseln överförs till jodid. Utbytet av
denna blir 95 %>, räknat på joden.
Genom omkristallisering ur ren, vattenfri toluen
nedbringas föroreningshalten till 315 mg/kg och
genom sublimering till 51 mg/kg. Den är då
tillräckligt låg för effektiv rening genom zonsmältning.
Vid denna beräknar man efter 30 smältzonpassager
få en jodid med 5 delar föreningar på 1011 delar.
Den överförs till mycket ren kisel genom
upphettning till 1 000°C i vakuum.
En annan ny metod för framställning av kisel,
tillräckligt ren för användning till transistorer, består
i avlägsnande av bor genom behandling av smält
kisel med vattenånga i samband med zonsmältning.
Man låter en flytande zon, sammanhållen endast
genom ytspänningen, passera genom en vertikal
kiselstav (jfr Tekn. T. 1955 s. 796). Denna
omspolas härvid med en blandning av vätgas och
vattenånga.
Boren oxideras och kan i detta tillstånd avlägsnas
genom zonsmältning. Man lär kunna nedbringa
bor-halten till 1 del på 1010. Vidare förorenas kiseln inte
vid smältningen, då inget skepp används (Chemical
& Engineering News 15 okt. 1956 s. 5007; Chemical
Engineering nov. 1956 s. 148). SHl
Svavling — en ny ytbehandling av stål
När smörjningssvårigheter uppstår för mot
varandra glidande ståldelar bör man beakta
möjligheten att svavla stålet, dvs. öka svavelhalten i ett
ytskikt. Fastän man härigenom inte minskar
friktionskoefficienten minskar man nämligen risken för
repning och hopskärning.
Svavling är en ursprungligen fransk process som
sker genom behandling av stålet i ett saltbad vid
560—580°C. Svavlet, som är det aktiva elementet,
ingår i badet i oxiderat tillstånd tillsammans med en
alkalicyanid och neutrala salter. Behandlingstiden
kan variera mellan några minuter och 2 h, beroende
på önskad tjocklek hos det svavelhaltiga skiktet.
Det största användningsområdet för svavling är
behandling av maskindelar. Metoden är särskilt
effektiv när oljefilmen bryts genom ändring av
rörelseriktningen och lämpar sig därför för t.ex.
kolvringar och cylindrar och kammars glidytor.
Genom användning av svavling har man också
kunnat öka hastigheten och minska underhållet för
pumpar som smörjs med den hanterade vätskan,
t.ex. hus och kugghjul i kugghjulspumpar och
skruvar i skruvpumpar. Svavling är lämplig även för
kikkranar (B G Troup i Material & Methods sept.
1956 s. 110—113). SHl
Tryckt dekorering av polystyrenplattor
En ny metod för dekorering av polystyrenplattor
består i laminering av dessa med en ca 50 [x tjock
plastfolie på vilken mönstret är tryckt. Härvid
vänds foliens tryckta sida mot grundmaterialet
varigenom dekoreringen blir täckt med ett
plastskikt. Härigenom avviker det nya materialet från
de hittills förekommande ytdekoreradé
plastplattorna. Lamineringen av plattan och folien kan ske
kontinuerligt direkt efter den förras
strängsprutning.
De dekorerade plattorna görs av slagfast
polysty-ren (Tekn. T. 1953 s. 184) i många olika mönster,
bl.a. imiterande olika träslag och marmor. De är
formbara och bör kunna användas t.ex. som
väggbeklädnad, till kylskåp, bilinredningar och möbler
(Modern Plastics sept. 1956 s. 97—101). SHl
Ång-vattenstrålpump
För pumpning av gaser, t.ex. för evakuering av luft
ur ångturbinkondensorer, används ofta stråipumpar,
ejektorer, drivna antingen med vatten, som
cirkuleras med en pump, eller med ånga. Dessa är dock
ur energisynpunkt ganska oekonomiska. Genom att
kombinera en ångstrålpump med en
vattenstrålpump har man emellertid fått en apparat med bättre
energiekonomi.
Den kombinerade ång-vattenstrålpumpen, fig. 1,
består av en ångstrålpump och en under denna
placerad vattenstrålpump. Den härifrån kommande
luft-vattenblandningen passerar successivt genom
ett antal nedtill placerade koncentriska
ringkammare för avskiljning av luften från vattnet. Pumpen
kan drivas med ånga eller vatten enbart, och vid
kombinerad drift kan de båda strålpumparna
kopplas i serie eller parallellt genom omställning av
ventiler.
Vid drift med enbart vatten har man ventilerna a,
e och / (fig. 1) stängda och de övriga öppna; man
får härvid högsta möjliga vakuum vid drift med
enbart vatten, kurva ä, fig. 2. Stänger man
överströmningsventilen d, fig. 1, får man ett sämre
vakuum, kurva a, fig. 2.
Med ång- och vattenstrålpumparna i serie får man
det högsta vakuumet, kurvorna b, c och d, fig. 2.
Härvid har man ventilerna rf, e och / stängda och
Fig. 1. Schema för ång-vattenstrålpump; ventiler a
för ånga, b för vatten, c och d för luft från
kondensor, c för kylvatten till ång str ål pumpen, f för
avloppsluft; g rör till cirkiilationspump.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
