Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Nybyggen - USA:s första atomreaktor för industriell forskning, av SHl - Sveriges största kaplanturbiner, av G Lbg - Andras erfarenheter - Teflon och nylon som lagermaterial, av SHl - Överdimensioneringen av ryska elkraftanläggningar, av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plast, glas och metaller. Den kan också användas
för strålningsanalys (Nucleus aug. 1956 h. 12.
Nuclear Instrument & Chemical Corp.). SHl
Sveriges största kaplanturbiner
För Porsi kraftstation i Lule älv har
Vattenfallsstyrelsen beställt två kaplanturbiner. De är avsedda för
33—36 m fallhöjd och nominellt för 250 m3/s
vardera med möjlighet att med god verkningsgrad ta
300 m3/s. Varvtalet blir 115 r/m och effekten vid
36 m fallhöjd 131 000 hk (enl. Nydqvist & Holm AB.
Trollhättan). G Lbg
andras erfarenheter
Teflon och nylon som lagermaterial
Teflons friktionskoefficient mot Teflon eller olika
metaller är 0,04 eller mindre. Smörjmedel som
mo-lybdendisulfid och grafit ger 0,09—0,12. Vid
rumstemperatur har nylon större hållfasthet, hårdhet
och nötningshållfasthet än Teflon, men vid förhöjd
temperatur är förhållandet omvänt.
Teflon är mjukt och segt varför hårda främmande
partiklar som ofta förekommer i lager bäddas in i
det. Vid relativt lågt lagertryck och liten hastighet
hos axeln har icke modifierat Teflon tillräcklig
nötningshållfasthet. Under svårare betingelser kan man
använda Teflon med fylhnaterial, såsom glaspulver
eller grafit, vilka ökar dess hållfasthet. Materialet
tål kontinuerligt upp till 260°C och tillfälligt 325°C.
Dess friktionskoefficient är densamma vid 25—
325°C.
Friktionskoefficienten för plaster växer med
glidningshastigheten, och ändringen är i allmänhet
reversibel. Det senare gäller dock ej Teflon för vilket
friktionskoefficientens högre värde består när
hastigheten minskas. Man tror att detta sammanhänger
med kristalltillväxt i plasten.
Tillåten belastning på Teflon-lager beror därför av
lagertrycket p och glidningshastigheten v och kan
uppskattas, om man känner produkten p v. För icke
modifierad Teflon bör p v vara mindre än 20, om p
uttrycks i kp/cm" och v i m/min. För Teflon med
fyllmedel kan pu vara upp till 100. Vid liten
glidningshastighet kan större p u-värden tillåtas i båda
fallen.
Nylonr som oftast formsprutas av pulver med
mindre än 0.3 %> vattenhalt, absorberar fuktighet
från omgivningen tills jämvikt uppnåtts. Plastens
vattenhalt inverkar på dess dimensioner, hållfasthet
och styvhet. Lagren måste därför göras så att deras
dimensioner blir riktiga när nylonet är i jämvikt
med omgivningen.
Nylon kryper, dvs. deformeras under tryck. Vid
rumstemperatur och genomsnittlig vattenhalt
deformeras nylon genast 9 (x/mm vid 125 kp/cm2 tryck
och 2 [0,/mm vid ca 30 kp/cm2. Bibehålles trycket,
fortsätter deformationen tills den efter 200 h är
ungefär dubbelt så stor som den ursprungliga. I
fortsättningen är deformationen obetydlig.
Nylons friktionskoefficient beror mycket på prov-
ningsbetingelserna. Vid en undersökning, utförd
med korsade cylindrar (Tekn. T. 1952 s. 309), har
man erhållit en friktionskoefficient på 0,15—0,33
för osmort nylon vid 0,45—2,3 kp tryckkraft och
3,5—10 m/min glidningshastighet. Vid
vattensmörj-ning blev friktionskoefficienten 0,14—0,18 och vid
oljesmörjning 0,09—0,14.
Vid kontinuerlig drift kan man använda nylonlager
vid p y-värden på 10—20 utan smörjning, 20—30
med vattensmörjning och 40 ined oljesmörjning.
Rätt dimensionerade nylonlager tål en
temperaturstegring på 55°C eller mer utan att skära ihop, men
deras slitning växer med temperaturen (A J
Che-ney, W B Happoldt & K G Swayne i Materials &
Methods mars 1956 s. 100—103). SHl
Överdimensioneringen
av ryska elkraftanläggningar
Flertalet tekniker, som besökt Sovjetunionen, har
fått ett intryck av att de ryska
industrianläggningarna ofta är mycket kraftigt dimensionerade i
jämförelse med motsvarande västeuropeiska
anläggningar, även om också i vårt land vissa tendenser
föreligger att bygga alltför driftsäkra och dyrbara
anläggningar.
I en rysk facktidskrift kritiseras de byggande
organisationerna i Sovjetunionen för att de betraktar
de ekonomiska frågorna såsom sekundära och
löser dem i sista hand, icke sällan hastigt och
otillräckligt genomtänkt. De onödiga kostnaderna
framkommer emellertid ej direkt och kan därför ej
elimineras vid fastställandet av projekten i
ministerierna.
Transformatorerna överdimensioneras ofta.
Effekten fastställes med utgångspunkt från en maximal
belastning på högst 65—70 °/o av märkeffekten.
I praktiken belastas de ofta ej med mer än 50 °/o.
Den outnyttjade reserveffekten blir därför lika stor
som den nyttiga effekten. Reservtransformatorer
med lika stor effekt som de i drift varande
transformatorerna står outnyttjade i fabrikerna under
åratal. Man bör tillåta kortvarig överbelastning av
transformatorerna vid toppbelastning.
Enligt regeringsbeslut skall uttagen av reaktiv
effekt från elkraftsystemen begränsas till 30—40 °/o
av motsvarande aktiva effektuttag för att
överföringsförlusterna i transformatorer och ledningar
skall bli mindre. Detta beslut tillämpas av många
lokala organisationer, även när uttagen sker i
omedelbar närhet av kraftstationer, vilka med obetydlig
merkostnad kan leverera avsevärt större reaktiva
effektbelopp.
Trots planhushållningen (eller kanske på grund
av den) förekommer ofta, att distributionsnäten
till närliggande industrier projekteras utan
samband med varandra, vilket leder till oekonomiska
lösningar. Samma ministerium projekterade t.ex.
i staden Lipetsk år 1953 en 35 kV ledning med
tillhörande sekundärstation för en rörfabrik och
1954 en 35 kV duplexledning med tillhörande
sekundärstation för en annan fabrik. I verkligheten
skulle en enda 35 kV ledning och en
sekundärstation varit tillräckliga för båda förbrukarna.
Teknisk utrustning, t.ex. pumpar, dimensioneras
ofta ined en reserv på 15—20 °/o, varjämte
tillhörande motor väljes med ytterligare 10—15 °/o
reserveffekt. Härigenom ökas förlusterna väsentligt,
liksom den reaktiva effektförbrukningen.
Dyrbar reservutrustning insättes ofta i
värmekraftstationerna i form av reservpannor. Bränsleförråden
väljes för stora. På kraftledningarna förutsättes
alltför svåra klimatiska förhållanden, vilket leder
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
