- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
279

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Debatt: Atomenergi och mottryckskraft, av Arthur Dahlgren, Sven Lalander, Lars Lingstrand och Ragnar Liljeblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man kan givetvis kritisera det ena eller andra
systemet, men skall ej jämföra en
kondenserings-anläggning av den ena typen med en
mottrycks-anläggning av den andra. Den reaktortyp som ger
det för ångkraftprocessen bästa ångtillståndet skall
naturligtvis användas såväl för
mottrycksanlägg-ningar som för kondenseringskraftanläggningar.
Ångfuktigheten i turbinens sista steg gör sig
emellertid mycket mera märkbar i en
kondenserings-anläggning med samma utgångsdata som
mottrycks-anläggningen och om man inte kan klara detta
problem genom separering eller dylikt leder detta till
att man eventuellt blir tvungen att bygga
konden-seringskraftreaktorn för högre temperatur och
därmed med mera zirkonium än vad som i och för sig
är optimalt med hänsyn till den termiska
verkningsgraden och reaktorkostnaden.

Arthur Dahlgren Torsten Simmons

De hittillsvarande debattinläggen har kommit från
konstruktionssidan, vilket synes vara ett
utmärkande drag för diskussionerna på atomenergiområdet.
Det kan därför vara befogat att även de
"kraftverksexperter", från vilka flera av debattörerna
räknat med medhåll, gör sina röster hörda.

Det av Liljeblad angripna problemet gällde
ursprungligen huruvida atomenergin kan ekonomiskt
utnyttjas som mottrvckskraft vid sidan av
kondenskraftanläggningar. Margens kalkyler grundade sig
däremot på en kostnadsjämförelse mellan från
atomenergi erhållen mottryckskraft samt vattenkraft
och frångick därför den ursprungliga
problemställningen. En dylik absolut värdering av atomenergin
leder emellertid i dagens läge ej till annat än lösa
spekulationer över hur långt vissa materialpriser
kommer att falla vid en framtida massproduktion.
Här skall därför i första hand göras en relativ
jämförelse mellan mottrycks- och kondenskraft.

Dimensioneringen av elkraftsförsörjningens
produktionsapparat är ett synnerligen komplicerat
problem. Lönsamheten av ett möjligt
produktionstillskott kan ej avgöras genom en schablonmässig
beräkning av den specifika produktionskostnaden i
öre/kWh, även om dessa kostnader omräknats till
samma punkt i överföringssystemet. Det kan
således nämnas, att i den nuvarande
produktionsapparaten ingår såsom lika ekonomiskt motiverade
anläggningar kondenskraftstationer med en specifik
produktionskostnad på 10 à 15 öre/kWh och
vattenkraftstationer med en motsvarande kostnad på 2,5
à 3 öre/kWh. Orsaken härtill är omöjligheten att
lagra elektricitet, vilket givit effektbegreppet en
avgörande betydelse. Elkraftkostnaderna uppdelas
därför sedan gammalt i en av effektproduktionen
beroende del — A kr/kW, år — och en av
energiproduktionen beroende del — B öre/kWh. Denna
enkla kostnadsuppdelning kan ej genomföras helt
entydigt för vattenkraft och dessutom kompliceras
kostnadskalkylerna i detta fall av att
energiproduktionen åtminstone i viss utsträckning är
tvångsbun-den av vattentillgången. Problemställningen blir
därför enklare, om man såsom Liljeblad jämför
mottrycks- och kondenskraftproduktion i ett långt
framskridet stadium, då vattenkraften ej längre har
en avgörande betydelse för elförsörjningen.
Effektkostnaderna kan då i båda fallen anses direkt
proportionella mot anläggningskostnaderna (i
mot-trycksanläggningen avses då med
anläggningskostnad fördyringen gentemot ett rent värmeverk).
Liljeblad hävdade i sitt första diskussionsinlägg,
att kondenskraftverkens effekt skulle bli beroende
av om mottrycksanläggningar utbyggdes, varför det
i kondenskraftalternativet vore motiverat att räkna

med en gränskostnad, lägre än medelkostnaden.
Orsaken härtill är att kondenskraftverkens
avsättningsområde ökas, om mottrycksverk ej installeras,
varigenom den optimala stationseffekten stiger. Det
bör emellertid observeras, att kostnadsoptimum i
detta fall är synnerligen flackt. Eftersom de
tekniska möjligheterna att installera mottryckskraft
relativt sett är mycket begränsade, blir
kostnadsminskningen i praktiken obetydlig och kan helt
försummas i jämförelse med övriga
kostnadsskillnader.

Liljeblad har i sin kostnadsjämförelse förutsatt,
att de specifika anläggningskostnaderna i kr/kW
för kondens- och mottrycksverken blir lika stora,
i det mottrycksaggregatets lägre ångbehov
kompenseras av merkostnaderna för den mindre effekten
hos mottrycksreaktorn och utnyttjningen av
zirkonium (den senare faktorn synes begränsad till
reaktorer av Farsta-typ). Denna förutsättning kan
endast bedömas av reaktorkonslruktörer. Här skall
emellertid konstateras, dels att eventuella
kostnadsskillnader givetvis beror av mottrycksaggregatets
storlek och därför varierar från fall till fall, dels att
de specifika anläggningskostnaderna för de större
konventionella mottrycksverken brukar antas något
lägre än för stora kondenskraftverk.

En väsentlig punkt i Liljeblads kostnadsjämförelse
är påståendet, att den möjliga utnyttjningstiden i en
kondenskraftanläggning är åtskilligt större än i en
mottrycksstation för stadsuppvärmning, vilket
motiverat ett pålägg på 30 °/o till effektkostnaderna i
mottrycksalternativet. Det har ovan konstaterats, att
kraftstationer av varierande utnyttjningstid fordras
i den totala produktionsapparaten. Det är därför
alltid möjligt att välja mottryckseffekten så, att
produktionen passar in i elförsörjningens
belastningsdiagram, detta så mycket mer som
belastningstopparna på elsidan och värmesidan i stort sett
sammanfaller på grund av elbelastningens
temperaturberoende. En efter dessa principer väld
mottrycks-effekt blir belt ekvivalent med en alternativt
nödvändig kondenskrafteffekt och det finnes därför
ingen anledning till något extra kostnadstillägg.
Helt oberoende härav kan det även visa sig
ekonomiskt berättigat att öka mottrycksaggregatets
utnyttjningstid (och eventuellt även dess effekt)
genom installation av en extra kondensor, men detta
påverkar ej ekonomin för en efter förstnämnda
principer dimensionerad anläggning.

Enligt ovanstående resonemang skulle
effektkostnaderna för en kondenskraftstation snarast bli något
högre än för en på lämpligt sätt dimensionerad
mottrycksstation. Därtill kommer att
mottryckseffekten måste åsättas ett högre värde än
kondens-krafteffekten genom den mindre effektstorleken.
Mottrycksverket anslutes nämligen av denna
anledning till ett distributionsnät för lägre spänning,
varigenom viss del av överföringskostnaderna sparas.

Bränslekostnaderna har av Liljeblad beräknats till
(0.30 à 0,77) a för ett mottrycksverk av Farsta-typ,
då de för ett kondenkraftverk utgör 0,33 • a.
Härvid har förutsatts att mottrycksverkets
-bränslekost-nader belastas med en extra fördyring på 40 °/o
på grund av mindre utbränning i jämförelse med
den väsenligt större reaktorn i ett
kondenskraftverk och en ytterligare fördyring på 90 alternativt
400 »/o på grund av nödvändigheten att utnyttja det
dyrbara konstruktionsmaterialet zirkonium. Av detta
siffermaterial kan dras den slutsatsen, att
mottryckskraft skulle vara ekonomiskt motiverad
endast under förutsättning att man kan undvara det
dyra kapslingsmaterialet.

Genom att Margen jämför mottryck med vatten-

279 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free