Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 13 - Sveriges kraftförsörjning — aktuella problem, av Olle Gimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Energiförsörjningens utveckling vid aktiv
energipolitik enligt Bränslutredningen; A flytande,
B och C fasta importbränslen, D vatten- och
atomkraft, E atomvärme, F ved, Skåne-kol, torv och
skiffer.
tenkraft, ca 14 ved ca 10 % och övriga
bränslen, ca 2 %.
Det kan synas förvånande att vattenkraften
dock endast skulle representera en så låg andel
som 14 %. Detta hänger emellertid ihop med att
det teoretiska omräkningstalet 1 kWh = 0,86
Mcal använts. Elkraftens praktiska energivärde
är emellertid för det mesta avsevärt större. För
närvarande åtgår i medeltal 0,6 kg stenkol,
eller 3,9 Mcal/kWh vid elproduktion i de
svenska kondenskraftverken. För moderna stora
kondenskraftverk kan man räkna med
stenkolsförbrukningen 0,4 kg/kWh. Tages detta senare
värde till grund för omräkningen (så sker
oftast nu för tiden i internationell statistik) får
primärenergifördelningen ett annat utseende,
varvid summan för importbränslena olja,
stenkol och koks reduceras från 74 till 57 %, och
vattenkraftens reella betydelse i Sveriges
nuvarande energiförsörjning framträder
tydligare; den representerar sålunda drygt en
tredjedel av behovstäckningen.
Vad som under alla förhållanden framstår som
oerhört betydelsefullt är den stora andel i
Sveriges energibehov som täcks av
importbränslena. Bränsleimporten kommer också att
fortsätta att öka både absolut sett och i avseende
på sin relativa andel av energiförsörjningen
åtminstone ett par decennier framöver,
förutsatt att våra nuvarande prognoser om
produktionsutveckling och därav följande
konsumtionsökning inom det svenska samhället
infrias. Sveriges totala bränsleimport beräknas
för närvarande kosta nära 2 000 Mkr/år, vilket
innebär att nära 20 % av de pengar vi
använder för import går åt för bränsleköp. På längre
sikt har bränsleimporten ökat med ca 3 %/år
men uppgår för närvarande till omkring det
dubbla, fig. 1. Såsom kraftigt understrykes av
Bränsleutredningen måste en sådan utveckling
innebära en besvärande belastning för vår han-
delspolitik och föra samhällsliv och näringar
i ett synnerligen riskabelt beroende av ostörd
bränsleimport utfrån. Bränsleutredningen
föreslår därför ett program grundat på aktiv
energipolitik. Även vid genomförandet härav skulle
emellertid bränsleimporten komma att öka
åtminstone 15 år framåt.
Denna aktiva energipolitik, fig. 2, innebär i
korthet att de inhemska tillgångar vi framför
allt äger i våra uranhaltiga skiffrar och vår
vattenkraft så snabbt som möjligt tillgodogöres.
Torv- och skifferdriften borde även
intensifieras. Atomenergin skulle till en början till
större delen utnyttjas för värmeändamål under
det att atomkraften utvecklas att komplettera
vattenkraften för att mot slutet av den
betraktade perioden överta större delen av
kraftproduktionsökningen i samband med att den
utbyggnadsvärda vattenkraften i huvudsak
exploaterats.
Läget i Sverige är alltså besvärligt. Det är
knappast någon tröst att konstatera att läget
i andra länder är likartat och i många fall
betydligt värre. En undersökning har utförts
inom OEEG över energibalansen för de
västeuropeiska länderna. Kolproduktionen
representerar nu en väsentlig del men dess
expansionsmöjligheter är obetydliga. Följden är att hela
Västeuropa för sin energiförsörjning blir
beroende av bränsleimport från andra
kontinenter, företrädesvis olja från Mellanöstern.
Atombränsle för Västeuropa i sin helhet måste
också betecknas som importbränsle. För
närvarande representerar bränsleimporten dock inte
mera än 20 % av behovet.
Jämfört med övriga europeiska länder är vi
i Sverige i ett mycket gynnsamt läge
beträffande vattenkrafttillgången. Sverige
producerar nu omkring en sjättedel av all hydroelek-
Fig. 3. Utveckling av arbetar-timmar och
produktionsvolym inom industrin, industrins
elkraftkonsumtion samt total elkraftkonsumtion.
288 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
