Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 13 - Förräntning av förbättrad värmeisolering, av Bo Adamson - Nya metoder - Vinylklorid ur etylen, av SHl - Avsvavling av petroleum utan hydrering, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans med W Tell behandlat denna fråga med
utgångspunkt från vilken förräntning man kan
få på den extra kapitalinvestering som en
ökning av en värmeisolering innebär (Tekn. T.
1956 s. 696—703).
Förräntningen beräknades som kvoten
mellan de årliga driftkostnaderna, dvs.
värmekostnaden minskad med utrymmeskostnaden,
och den ökade byggnadskostnaden, allt
räknat för 1 nr vägg eller bjälklag. Vi utgick
genomgående från de i BABS angivna
minimi-värdena för zon 3 på värmeisoleringen och
visade medelförräntningen av en ökad
isolering utöver BABS-kraven, t.ex. förräntningen
av en ökning av mineralullsisoleringen i en
regelvägg från 4 till 6 cm, från 4 till 8 cm,
från 4 till 10 cm osv.
Uppsatsen har väckt intresse, men man har
från flera håll uttryckt önskemål om
förränt-ningsdiagram, i vilka man kunde avläsa
förräntningen av en stegvis skeende ökning av
isoleringstjockleken, t.ex. förräntningen av en
ökning av mineralullsisoleringen i en
regelvägg från 4 till 6 cm, från 6 till 8 cm, från 8
till 10 cm osv.
Med anledning härav har sådana
förränt-ningsdiagram för tolv olika vägg- och
bjälklagstyper utarbetats, fig. 2—13. Genom denna
differentierade förräntning får diagrammen
generell giltighet, eftersom de inte blir knutna
till minimikraven för någon bestämd zon i
landet. Ur förräntningen kan sedan
amorteringstiden bestämmas, fig. 14.
Det har påpekats av E Lagerstedt vid K.
Byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, som
gjort upp "värmesakkunnigas" karta över
vär-meförbrukningstalet Q, att man gjort ett
avdrag med 7 enheter för minskad
värmeförbrukning på grund av solinstrålning. Ett
sådant avdrag är ej motiverat vid beräkning av
värmeförlusterna genom väggar och bjälklag,
och i fig. 1 visas därför en karta över
värme-förbrukningstalet Q utan avdrag för
solinstrålning. Korrigerade värden på parametern Q Kv
(Kv är marginalkostnaden för värme), som är
avsatt på förräntningsdiagrammens
horisontella axel, anges i tabell 1 för tre orter i
Sverige.
Förräntningsdiagrammen i fig. 2—13 bygger
i övrigt på samma förutsättningar som anges i
uppsatsen i Tekn. T. 1956 s. 696.
Tabell 1. Exempel på vården på parametern
Q Kv; vid vindsbjälklag multipliceras med
reduktionsfaktorn 0,9 och för källarbjälklag med
faktorn 0,5
Malmö Stockholm Luleå
Villa ............................3,1 3,8 6,7
Hyreshus med egen
värmecentral ............2,3 2,7 4,7
Hyreshus, anslutna
till större
värmecentral för 50 hus 1,7 2,0 3,6
nya metoder
Vinylklorid ur etylen
Utom ur acetylen kan man erhålla vinylklorid ur
etylen genom dennas klorering till etylendiklorid
från vilken sedan klorväte avspaltas. Vid tyska
försök har man funnit att denna process kan
genomföras med koksugnsgas, hållande 2—3 °/o etylen,
som utgångsmaterial utan att etylenen först behöver
isoleras. Man kan också utgå från gasblandningar
med t.ex. 15 eller 35 °/o etylen vilka kan erhållas
ekonomiskt ur koksugnsgas genom anrikning med
aktivt kol.
Kloreringen kan lämpligen ske i gasfas vid 50—
70°C med överskott på klor och under bestrålning
med ultraviolett ljus. Under gynnsammaste
betingelser får man vid användning av gas med 2—3 °/o
etylen 75—80 °/o omsättning av denna och 70—80 %>
klorutbyte. Med användning av ett utgångsmaterial
med 15—35 °/o etylen omsätts denna i
gynnsammaste fall till 86—87 °/o varvid klorutbytet blir 70—
80 o/o. Gaserna bör vara torra, då klorförbrukningen
annars blir större.
Man kan överföra etylendiklorid till vinylklorid
genom att leda den förra över aktivt kol, blekjord
eller andra liknande ämnen vid 300—500°C. Denna
metod är emellertid inte tillfredsställande därför att
katalysatorn snabbt inaktiveras. Enligt ett nyare
förfarande kan vinylklorid framställas genom
inledning av etylendiklorid i en 100°G vattenlösning
av natriumhydroxid, innehållande en fenol. Det har
visat sig att denna metod ger gott utbyte av
vinylklorid. Räknad på etylendikloriden blir alkali- och
fenolförbrukningen 42 resp. 3 % (W Ohme i Erdöl
und Kohle aug. 1956 s. 521—524). SHl
Avsvavling av petroleum utan hydrering
Avlägsnande av svavelföreningar, särskilt
merkap-taner som har mycket obehaglig lukt och orsakar
korrosion, ur petroleumfraktioner har blivit av stor
betydelse för raffinaderierna, bl.a. därför att
svavelföreningarna sänker bensinens oktantal och
minskar möjligheterna att öka detta genom tillsats av
tetraetylbly.
För avsvavling används i dag mest hydrering vid
vilken svavlet erhålls som svavelväte och resten av
svavelföreningarna som kolväten. Förfarandet ger
stort utbyte av en nästan svavelfri slutprodukt, men
det är ekonomiskt bara i stor skala och när billig
vätgas, t.ex. från en reformeringsanläggning, står
till förfogande.
Därför har man utarbetat några
oxidationsförfaranden vid vilka merkaptanerna överförs till
di-sulfider, som har mindre obehagliga effekter. Då
svavlet inte avlägsnas, blir emellertid slutproduktens
oktantal något mindre än om merkaptanerna tas
bort som sådana, t.ex. genom extraktion eller
ad-sorption.
Koboltkelatmetoden är en i Frankrike utarbetad
295 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
