- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
299

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 13 - Bilkarosseriers korrosion, av EBr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bilkarosseriers
korrosion

629.113.011.5 : 620.193

Huvudsakligen på grund av förbättringar av
motorn och andra mekaniska detaljer har
den genomsnittliga livslängden för personbilar
under de senaste trettio åren ökats från 6,5 år
till 13,5 år. Själva karosserierna har dock icke
hållit jämna steg i utvecklingen med
chassierna i detta avseende, vilket i första hand beror
på att korrosionsproblemet trots förbättrat
material och skyddsbestrykning alltjämt i stort
sett är olöst.

Man beräknar, att användning av
låglegera-de stålsorter med bibehållande av
hållfasthet, svetsmöjligheter och formningsegenskaper
skulle öka enbart materialkostnaden med
bortåt 50 utan att man likväl kan vara säker
på att denna kostnadsökning skulle uppvägas
av ökat motstånd mot korrosion. Vad man nu
strävar efter är att få fram ett stål för
karosseriplåt, som har 40 till 50 °/o större resistens
mot korrosion än nuvarande material, utan att
detta skulle kräva tillsats av legeringsämnen,
som allt för mycket påverkar kostnader och
formbarhet.

Korrosion hos karosseriplåt uppträder
huvudsakligen i två skilda typer: som missfärgade
ytpartier på plåt, där skyddsbestrykning eller
lackering blivit avskrapad från stålet, och som
starkt aggressivt verkande "djuprost", som
tämligen snabbt gör stålet poröst och
lamell-artat ända igenom. Den förstnämnda
korrosionen kan lätt upptäckas genom normal tillsyn
och avhjälpas genom polering, vaxning och
lackering, då den i regel uppträder på
karos-seriets yttre sidor.

Det andra slaget av korrosion förekommer på
mer för insyn otillgängliga ställen, under
dörrlister och skärmar, vid svetsfogar, på bilens
undersida och framför allt i befintliga veck
och hörn. Av erfarenhet vet man, att
regnvattens tvättande verkan på oskyddat stål
åstadkommer en ytlig rostbildning genom
bort-sköljning av lösliga korrosionsprodukter, vilka
eljest kan orsaka gropfrätning. Den ytliga,
"torra" rostbildningen skyddar mot vidare
korrosion.

På de ställen av bilen, dit regnet ej når, blir
de lösliga korrosionsprodukterna kvar och
omvandlar tämligen snabbt stålet till en porös
massa. Det är genom olika forskare känt, att
en snabb och fullständig uttorkning är
nödvändig för att den skyddande ytliga
rostbildningen skall uppstå. I bilens inre går även i

Referat av uppsats av J C Holzwarth, R F Thomson &
A L Boegehold i SAE Transactions 64 (1956) s. 221—228.

torrt väder uttorkningen mycket långsamt och
den ständiga fuktigheten bidrar därför i hög
grad till en fortgående djupkorrosion av
stålmaterialet.

Olika försök att klarlägga dessa förhållanden
har gjorts. Man har t.ex. exponerat en vanlig
karosseridetalj i omålat tillstånd utomhus ca
30 m från en havsstrand (saltvatten ökar
rost-ningshastigheten). Detaljen innehöll även en
överlappsfog, punktsvetsad i bägge
plåtkanterna. Mellan svetsarna blev plåten inifrån
totalförstörd av rost, så att plåtdetaljen
bucklades av det till en voluminös, porös och
la-mellartad massa omvandlade stålmaterialet i
skarven. På de oskyddade ytorna däromkring
uppstod ett tämligen jämnt rostskikt, som icke
översteg 10—20 % av plåttjockleken.

Vid ett amerikanskt forskningslaboratorium
har man förvarat omålade karosseriplåtar i
ett rum där temperaturen hölls vid ca 50°C
och luftfuktigheten periodiskt varierades
mellan 10 och 100 %. En gång per dygn blöttes
plåtarna med en utspädd saltlösning.
Härigenom erhölls efter 20 dygns provtid
aggressiv rost av förut nämnt slag.

Genom undersökning av karosseriplåt av med
avsikt nedröstad beskaffenhet och olika
ka-rosseridetaljer från 8 till 12 år gamla
standardbilar erhölls följande resultat:

Allvarliga korrosionsskador på bilkarosserier
är övervägande orsakade av icke skyddande,
"nonproteetive", djuprost på relativt
skyddade ställen i bilen, som nämnts i början. Denna
rost innehåller i huvudsak stora mängder
magnetit (80—90 % Fe304) och små mängder
(20—10 %) hydratiserad järn (III) oxid. Det
motsatta förhållandet gäller för skyddande
rost, som uppkommer på metallytor, som
exponeras för väder och vind (bilarnas
yttersidor). Denna rost utgörs huvudsakligen av
hydratiserad järn (III) oxid (ca 85 %) och i
ringa grad av magnetit (ca 15 %).

Man har bestämt olika legeringsämnens
inverkan på karosseriplåtens resistens mot de
båda slagen av korrosion (tabell 1).
De olika materialens ordningsföljd uppifrån
och nedåt i tabellen änger avtagande verkan.
Här kan noteras den goda effekten av stål med
hög kolhalt mot den farliga rostbildningen på
dolda ställen i bilens karosseri, där väder och

Tabell 1. Inverkan av vanliga legeringsämnen
på rostbildningen i bilkarosserier under olika
förhållanden

Skyddande rostbildning
(Fe203) huvudsakligen
på bilens yttersidor
Minskar Ingen ökar
korro- verkan
korrosion sion

Krom Kol Svavel

Nickel Kisel

Koppar

Fosfor

Mangan

Icke skyddande rost
(Fe3Oé) huvudsakligen
inuti och under bilen
Minskar Ingen Ökar
korro- verkan
korrosion sion

Kol Nickel Krom

Fosfor

Mangan

Koppar

Kisel

299 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free