Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 14 - Transitering av elkraft, av Bengt Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Transitering av elkraft
Byrådirektör Bengt Nordström, Stockholm
Den stora transportvägen för elkraften från
norra till mellersta och södra Sverige utgöres
av ett stamledningssystem för 380 och 200 kV,
och utöver detta nät finns ett vittförgrenat
överföringssystem av lägre spänning, gående
såväl i nord-sydlig riktning som tvärs över
landet. Ju mer kraftbehoven stiger och
kraftstationerna ökar i antal samtidigt som
uttagspunkterna ökar både i omfattning och antal,
desto intensivare blir utnyttjningen av
överföringsnäten. En ur nationalekonomisk
synpunkt glädjande sänkning av de specifika
överföringskostnaderna kommer därmed till stånd.
Då ledningsnäten ägs av olika företag blir
det allt vanligare att de olika parterna söker
utnyttja möjligheterna att överföra kraft på
varandras ledningar, överföringen kan vara
betingad av att kraftproduktion i en egen
kraftstation eller i form av andel i en station
önskas överförd till en egen
industrianläggning. Behov kan också föreligga att för det
egna nätet skapa en ny inmatningspunkt,
varigenom dyra systemförstärkningar inom det
egna nätet undvikes. Ibland finns önskemålet
att även vid fel på en anläggningsdel kunna
tillfullo upprätthålla elkraftförsörjningen.
Dylika överföringar, där ett företag överför kraft
på annans nät, benämnes i fortsättningen
"transitering".
För fördelningen av kostnaderna på
stam-linjenätet finns detaljerade regler i form av ett
"stamlinjeavtal", som genom förhandlingar
träffats mellan de företag som har de största
överföringsbehoven (Tekn. T. 1955 s. 409). För
nät med lägre spänning har fasta regler helt
saknats.
Olika former av transitering
Innan det ekonomiska problemkomplex, som
en transitering i allmänhet för med sig,
närmare skärskådas, är det nödvändigt att först
genom några schematiska exempel klarlägga
olika typer av transiteringar.
En enkel radialledning för 130 kV matar via
en transformator ett 40 kV nät.
överföringseffekten är PaIQa MW/MVAr, fig. 1 a.
Ledningsägaren A anmodas av en utomstående B
621.315.051.025
att medge transitering på ledningen, varvid
B önskar överföra en effekt Pb/Qb MW/MVAr
på ledningen åt samma håll som A, fig. 1 b.
Transiteringen medför att en större del av
överföringskapaciteten än tidigare utnyttjas
hos det berörda systemet, vilket innebär en
ökning av de aktiva och reaktiva förlusterna.
En transitering av detta slag benämnes i
fortsättningen medtransitering.
Om däremot B önskat föra effekt åt motsatt
håll, fig. 1 c, skulle både belastningen och
överföringsförlusterna minskat på det berörda
systemet. Vid en dylik mottransitering skulle
således ledningsägaren enbart vinna på att
transiteringen kommer till stånd. Men detta
gäller givetvis endast så länge PB på den
gemensamma överföringsdelen är mindre än
2 Pa• Stiger PB till högre värden blir ju på
berörda sektioner förlusterna och
utnyttjningen av kapaciteten större än utan transitering
men vid motsatt effektriktning.
Fig. 1. Belastning på radialledningar; a utan
transitering, b då den transiterade effekten går åt
samma håll som ägareffekten, c då den transiterade
effekten går åt motsatt håll mot ägareffekten.
309 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
