Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 14 - Transitering av elkraft, av Bengt Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Praxis har här blivit, att man räknar med
nyanläggningskostnader, men det finns flera
fall, där det får anses berättigat att endast ta
hänsyn till det ursprungliga kapitalet, varför
någon generell regel knappast kan uppställas.
Så kan det exempelvis, om transiteringen med
säkerhet endast får en kort varaktighet och
nätet under denna tid med visshet inte
behöver förstärkas på grund av transiteringen,
inte vara rimligt att beräkna ränta och
avskrivning på annat sätt än det ursprungliga
kapitalet.
Större svårigheter möter, när
ökningskostnaderna för nätet skall beräknas. Visserligen kan
man relativt säkert bedöma vilka
nätförstärkningar och därmed följande
ökningskostnader som omedelbart uppstår vid
transitering-ens påbörjande, men det är svårare att
fastslå vilka ökade nätkostnader transiteringen
kan medföra längre fram under
transiterings-perioden. Ofta är det också svårt att bedöma
vilket värde utvidgningar och
nätförstärkningar har för ledningsägaren själv genom
de ökade möjligheter, som därigenom uppstår
att mata nytillkommande belastningar och
genom förbättrade reservmatningsmöjligheter
samt bättre belastningsfördelning i sitt övriga
nät.
Med hänsyn till den mycket stora osäkerhet,
som finns vid bedömningen av vinsterna för
ledningsägaren, får det nog i allmänhet sägas
vara rimligt att räkna med att hela kostnaden
för nyanläggningen får belasta
transiterings-projektet. Om därvid, såsom är brukligt,
årskostnaden för nyanläggningen beräknas vid
en avskrivningstid på ca 30 år, uppträder
problemet hur avskrivningen skall beräknas när
transiteringsperioden, såsom i allmänhet,
endast uppgår till högst 10—15 år. Det bästa
synes vara att vid årskostnadsberäkningen för
nybyggda delar av nätet behandla
anläggningskapitalet för sig och ej omräkna det i
årskostnader i form av ränta och avskrivning.
Ledningsägarens totala kostnad kommer
därigenom för nyanläggningarna att bestå dels av
anläggningskapitalet A kr., dels av
årskostnaden i form av drift, underhåll och allmänna
omkostnader, a3 — a2 kr/år, där a3 är total
årskostnad inklusive ränta och avskrivning och
a2 är ränta med avskrivning.
Ledningsägaren vill normalt få hela
kostnaden täckt för det nät han nybyggt för att
möjliggöra transitering. Det måste också anses
rimligt att ledningsägaren vill ha det nya
anläggningskapitalet täckt genom inbetalning vid
transiteringsperiodens början. Är emellertid
transiteringsperioden tillräckligt lång bör i
stället en årskostnadsersättning för ränta och
avskrivning kunna diskuteras, varvid dock
måste förutsättas att möjlighet finns att vid
transiteringens slut justera för det
kapitalbelopp som ej hunnit avskrivas under perioden.
Transitören får därför räkna med att för det
nybyggda nätet betala dels
anläggningskapitalet A kr. och dessutom i årsbetalningar
a3—a2 kr/år.
De totala ersättningar, som ledningsägaren
måste fordra, blir således för en transitering
med normal utnyttjningstid: S/St (/„ + ax) +
a3— a2 kr/år + A kr. resp. för en transitering
med kort utnyttjningstid: S/S2 (/„ + aj -f a3 —
a2 kr/år -f A kr.
Givetvis måste, såsom redan påpekats,
ledningsägaren utöver angivna avgifter, som
endast ger täckning för självkostnaderna, ha rätt
att fordra en viss vinst på transiteringen. För
att få en beräkningsgrund för denna vinst är
det naturligast att jämföra ledningsägarens
självkostnad med den kostnad transitören får
vid överföring på eget nät. Denna kostnad, som
i allmänhet är ganska lätt att med tillräcklig
säkerhet fastställa, antas till Ae kr. -f fe + ale
+ a3e — kr/år med motsvarande
beteckningar som vid transitering.
För enkelhets skull betraktas i fortsättningen
endast transitering med normal utnyttjningstid
och anläggningskapitalet omräknas till ränta
+ avskrivning med faktorn (p + g) 100.
Sättes då ledningsägarens självkostnad vid
transitering till
y (A + aj + a3 — a„ -f • A = a kr/år
och kostnaden vid överföring på eget nät till
fe + + Ose — ^e + P^ ’ K = b kr/àr
fås vid ekonomiskt lönsamma transiteringar b
större än a och en viss "vinst", eller rättare
sagt, en viss total kostnadsminskning b — a
uppnås. Det naturligaste är att vinsten delas
lika mellan transitören ocli ledningsägaren.
Transiteringsavgiften blir då a -f % (b — a)
kr/år. Ledningsägaren får därmed hela sin
självkostnad täckt och båda gör vinsten
y2 (b —a).
Givetvis kan i de enskilda fallen många skäl
föreligga som föranleder att
transiteringsavgiften sätts högre eller lägre än a 4- % (b — a)
men som en allmän riktlinje synes principen
om vinstens halvering kunna motiveras.
Genom denna uppdelning har då totala
transiteringsavgiften kunnat fixeras.
Denna måste sedan uppdelas så att det inte
bara blir en årsavgift i pengar. Med den
angivna avgiften a + Vi (b—a) som riktpunkt
och som summaavgift uppdelas avgiften därför
så att erforderligt nytt anläggningskapital av
transitören ersätts med kapital,
överföringsför-luster betalas i ett motsvarande kraftbelopp
och årskostnader täckes med löpande
årsavgifter i pengar.
Vidare måste vid mera långfristiga
transiteringar spekulationer i framtida ekonomiska
förhållanden komma in i bilden vid en
bedömning av om transitering eller egen överföring
är förmånligast. De vanligaste argumenten för
egen överföring är att vid en inflation man
äger realvärdet själv samt att det i
beskattningshänseende kan innebära fördelar ur
avskrivningshänseende.
Det är dock omöjligt att ta hänsyn till even-
312 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
