Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 14 - Nya metoder - Framställning av klordioxid för massablekning, av SHl - Andras erfarenheter - Elektrisk rumsuppvärmning i Amerika, av Lars Lingstrand - Diffusionskromering som korrosionsskydd, av SHl - Stora drivremmar av nylon, av SHl - Vågutbredning i en svensk radiolänk, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför kyla; reaktionsblandningens temperatur hålls
vid ca 40°C.
Det uppges att apparatur och instrumentering är
enkla och att en betydande besparing uppnås genom
att utbytet av klordioxid höjs från 90 till 97 °/o
vid tillsats av 10 mol NaCl per 100 mol NaC10s
(Chemical & Engineering News 18 juni 1956
s. 3042). SHl
andras erfarenheter
Elektrisk rumsuppvärmning i Amerika
Den under senare år kraftigt ökade installationen av
luftkonditionering har medfört, att ett flertal stater
i Amerika kan uppvisa en högre elförbrukningstopp
på sommaren än på vintern samtidigt som
belastningsfaktorn har börjat avta. Om utvecklingen
fortsätter opåverkad, kan dessa
belastningsförhållanden beräknas råda i 30 stater år 1965.
För att motverka denna utveckling har
kraftföretagen börjat att i stor skala göra propaganda för
elektrisk rumsuppvärmning och dessutom har de
på vissa håll genomfört taxeändringar för att
uppmuntra konsumenterna till ökad vinterförbrukning.
Man räknar därigenom med att kunna återställa
belastningsfaktorn till den tidigare högre nivån.
En undersökning har visat, att ca 270 000
helelek-trifierade hem förekommer, och att ökningen under
1957 bör uppgå till ca 13 %>, vilket skulle motsvara
3 °/o av nybyggnaderna. Rumsuppvärmning har
installerats för 1 100 MW under 1956 och
installationstakten beräknas 1960 ha ökat till 3 000 MW/år
och 1970 till 10 000 MW/år. Den för uppvärmning
förbrukade elenergin utgjorde 4 200 MkWh under
1956, och prognosen visar på 12 000 MkWh och
75 000 MkWh för 1960 resp. 1970 (Electrical World
21 jan. 1957 s. 71—86). Lars Ling strand
Diffusionskromering som korrosionsskydd
Kromrika ytskikt på stål, erhållna genom diffusion
(Tekn. T. 1952 s. 43) har i allmänhet stort
korrosionsmotstånd, men ibland händer det att det
kro-merade skiktet inte håller. Detta inträffar även om
föreningar av titan, niob, vanadin eller molybden
är närvarande vid kromeringen. På senare tid har
man därför ansett sig kunna undvara dessa ämnen
som satts till för att kol inte skall vandra mot
ytskiktet och binda krom som karbid.
Det vid kromering erhållna ytskiktet kan hålla upp
till 50 »/o Cr, och det är därför förvånande att det
inte alltid motstår korrosion när 25 °/o kromstål
gör det. Det kan tyckas att kol inte kan orsaka
kro-meringsskiktets korrosion då tillsats av kolbindande
metaller är verkningslös. Man har emellertid nu
funnit att angreppet består i korngränskorrosion
vilken måste orsakas av att kol binder kromen i
korngränserna.
För att undvika korrosionen rekommenderar man
därför att stålet legeras med titan, tantal eller niob
i större mängd än som fordras för bindning av
kolet under kromeringen. Titanhalten bör vara minst
fem gånger så stor som kolhalten, niobhalten skall
vara tio och tantalhalten 18 gånger så stor som
kolhalten. Ett stål med 0,03—0,06 C och upp till
0,5 % Ti sägs vara särskilt lämpligt för kromering
(Engineers’ Digest okt. 1956 s. 409). SHI
Stora drivremmar av nylon
Man har i Europa börjat att använda drivremmar
av nylonväv överdragen med vinylplast för stora
maskiner, t.ex. kompressorer, generatorer, stora
fläktar för gruvventilation, holländare och valsverk.
Den hittills största drivremmen, som finns i ett
belgiskt stålverk är 14 mm tjock, ca 2 m bred, 48
m lång och överför 500 hk. Man har också gjort
remmar för höga hastigheter, ca 100 m/s.
Drivremmar av denna typ har goda elastiska
egenskaper och kan därför ta upp de betydande
belastningsvariationer som förekommer t.ex. i valsverk.
Sedan de monterats behöver de aldrig förkortas
då de inte töjs som läderremmar. Nylon har större
hållfasthet än läder, och nylonremmar kan därför
göras tunnare varigenom dragningen blir bättre.
Remmarna har god resistens bl.a. mot många syror,
alkalier, bensin, olja och vatten och håller därför
relativt länge. Då polyvinylklorid inte är klibbig,
uppstår ingen beläggning på remmarna (Modern
Plastics nov. 1956 s. 119). SHl
Vågutbredning i en svensk radiolänk
Vågutbredningen från en radiolänk över
mellansvensk terräng vid 2 300 MHz har undersökts.
Länken sträcker sig från Märsta vattentorn vid
riksvägen mellan Stockholm och Uppsala till ett torn i
Solna. Avståndet sändare—-mottagare är 30 km.
Linjen mellan sändarantennen i Märsta och
mottagar-antennen i Solna är bruten av flera hinder, varför
endast en diffraktionssignal når mottagaren i
normalatmosfär, fig. 1.
Sändaren har lämnat ca 2 W vid 2 300 MHz.
Antennerna på både sändar- och mottagarsidan har
utgjorts av rotationsparaboloider med 1,32 m
öppningsdiameter.
Fältstyrkeregistreringar har pågått så
kontinuerligt som möjligt från försommaren 1955. Sommaren
1956 utfördes också vid en plats ca 2 km från
Märsta i riktning mot Solna mätningar av luftens
brytningsindex som funktion av höjden upp till ca
300 m.
Mätningarna har gett vissa erfarenheter som bör
45m
>62m
Fig. 1. Profil över terräng förhållandena i radiolänken Solna—
Märsta (30 km); höjdskalan är överdriven 150 gånger i förhållande
till längdskalan. För att kompensera för den atmosfäriska
brytningen och på så sätt få rätlinjig strålgång har man satt jordradien till
A/3 gånger den verkliga jordradien 6 370 km.
320 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
