Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 15 - Röntgenblixtfotografering av detonationsförlopp, av Rudi Schall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Plan
gas-st ötvåg från
exploderande aluminiumfolie.
Fig. 3.
Koncentriska cylindervågor
vid
explosionsartad
förångning
av en
cylinderformad aluminiumfolie.
Fig. 4. Tändmekanisjnen i projektil; t.v. i vila, i
mitten och t.h. efter avfyring, 2 resp. 3 m framför
vapenmynningen.
Tagningen
Synkroniseringen av blixt och detonation sker
enklast genom att den senare avger en
elektrisk signal, antingen som i fig. 1 genom att
en tråd slits av, eller genom att en kontakt
sluts, vilket ger ännu bättre tidsprecision.
Signalen ger utlösningsspänningen för blixten
över en högspänningstyratron. Mellan
kontaktögonblicket och blixtens uppkomst uppstår
dock ett tidsintervall av 2—3 ^s med en
spridning av 1 |is.
Tyvärr förflyter efter blixten en för snabba
förlopp relativt lång tid av 10~3 s, till dess röret
efter avjonisering av gaserna och
kondensation av metallångorna är redo för nästa blixt.
Kinematografi med ett rör är därför endast
möjlig med frekvenser upp till ca 1 000 bilder
per sekund, vilket är mycket för litet för
de-tonationsundersökningar, eftersom
detona-tionsvågen tillryggalägger flera meter på 10~3s.
Om förloppet av den undersökta processen är
reproducerbar!, kan upprepade
enbildstag-ningar, utlösta vid olika tidpunkter, göras. Vid
ej reproducerbara fenomen måste man
begagna flera strålningskällor, som eventuellt kan
vara placerade i samma evakuerade rum.
Grovstrukturtagningar med röntgen ger alltid
skuggbilder. För att en skugga skall uppstå
måste strålningen absorberas. Dennas hårdhet
måste alltså avpassas efter objektet. Detta gör
man genom att variera kondensatorns
uppladdningsspänning och anodmaterialet. De
mest använda anodmaterialen är volfram och
—- särskilt för mjuk strålning — koppar. Allt
efter objektets absorptionsförmåga används
10—400 kV. Således kan å ena sidan redan ett
5 cm tjockt luftskikt vid atmosfärtryck göras
synligt, å andra sidan 5 cm stål tydligt
genomstrålas.
En plan luftstötvåg som uppkommit vid den
explosionsartade förångningen av en
aluminiumfolie med en kondensatorurladdning har
t.ex. tagits med mjuk strålning, erhållen med
kopparanod och 25 kV, fig. 2. I
genomstrål-ningsriktningen har förloppet ett djup av
endast 1 cm. För att höja absorptionen har man
därför försatt luften med etylbromidånga
(motsvarande dess ångtryck vid
rumstemperatur). Vid på samma sätt utförd förångning av
en tunn aluminiumcylinder, fig. 3, löper
koncentriska cylindervågor inåt och utåt, varvid
de förra blir intensivast och de senare starkt
dämpade.
En projektil har tagits i närheten av
mynningen vid samma skott med flera blixtrör och
med hårdare strålning, erhållen med
volfram-anod och 150 kV, fig. 4. Man kan iaktta
förloppet av osäkringen av en anslagständare (de
små kulornas och fjäderns rörelse). Härvid
måste naturligtvis den tjocka projektilmanteln
genomstrålas för att tändningsmekanismens
delar skall synas, vilket fordrar en viss
genom-trängningsförmåga hos strålningen.
Fördelar och utnyttjning
Den vid detonation av en RSV-laddning
(riktad sprängverkan) väsentliga processen:
uppkomsten av en stråle av inlägget, är vid en
optisk tagning med Kerr-cellslutare, fig. 5, helt
dold av sprängämnesgasernas och
luftstöt-vågens egenstrålning, medan en
röntgentagning, fig. 6, saknar dessa störande
följdfenomen. Vid registrering av en dylik RSV-ladd- „
Fig. 5. Optisk
ögonblicksbild med
Kerr-cellslutare av
en detonerande
hålladdning med
egenstrålning.
334 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
