Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 15 - Röntgenblixtfotografering av detonationsförlopp, av Rudi Schall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Detonationsöverföring i
luft; avståndet d = 20 mm; t.v.
upptagning i vila, t.h. detonationsvågens
uppbyggnad i sekundärkroppen.
Fig. 13. Ett metallblecks m
acceleration orsakad av en
sprängämnesstång M med kraftig
uppdämning.
Fig. 14. Röntgenbild av
sprängkropp i cylindrisk
hylsa, kopierad på bild
av vilotillståndet.
ligen först en reaktionszon bildas varefter
sprängämnet kan detonera självständigt. Även
vid detonationsöverföring genom en luftspalt
måste sekundärsprängkroppens reaktionszon
byggas upp av den från primärkroppen
tillförda energin för att detonationen skall
fortplantas, fig. 12.
I praktiken är det inte endast av vikt, att
sprängämnet detonerar, utan också att det
därvid utför det önskade arbetet. Även för
undersökning av detonationsverkan är
fotografering med röntgenblixt till stor nytta. Avses
en verkan på större avstånd, såsom vid många
militära användningar, är det olämpligt att
låta sprängämnesgaserna verka direkt. I
stället överförs deras kinetiska energi på ett
medium som bibehåller en hög täthet efter
sprängningen, exempelvis en metallkropp.
En bild av en detonerande sprängämnesstång
med rektangulärt tvärsnitt, belagd med ett
metallbleck, fig. 13, tillåter en beräkning av
metalldelarnas hastighet ur bleckets lutning q>
mot detonationsriktningen efter
detonationsvågens genomträngande och därmed en
bestämning av energiöverföringens
verkningsgrad. Denna beror vid given form hos
sprängämnet på förhållandet sprängämnesmassa :
metallmassa M/m och uppgår vid ensidig
beläggning till ca 25 %. Vid allsidigt utnyttjande av
sprängämnet, t.ex. vid cylindriskt
sprängämneshölje, fig. 14, kan emellertid en
verkningsgrad av nästan 60 % uppnås.
På det civila området (bergshantering,
tunnelsprängningar) används sprängämnet
huvudsakligen till att genom sitt gastryck
framkalla demolering i ett vidsträckt medium.
Utbredningen av dylika intensiva tryckvågor
sker i form av förtätningsstötar med mycket
kraftig tryckstegring i vågfronten. Man kan
genom kvantitativ utvärdering av svärtningen
på en röntgenbild, fig. 15, t.v., ånge de vid en
stötvåg i en hårdgummiplatta uppträdande
336 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
tätheterna och trycken på samma sätt som
beskrivits för detonationsvågorna.
På så sätt kan detonationsstötars
utbredningshastighet och dämpning i inerta material
undersökas och sprängningens verkningskrets
uppskattas. Det är också intressant att iaktta
dylika vågors överkorsningar vid
simultansprängningar, fig. 15 t.h. Stötvågor överlagras
alltså inte ostört som t.ex. ljudvågor.
Våghastigheten tilltar tvärtom diskontinuerligt i
korsningspunkten, vilket tyder på en stegring av
stötintensiteten i överlagringsområdet.
Ur undersökningar av detonationsstötar i
inerta material kan vidare viktiga
upplysningar om dessas sammantryckbarhet vid extremt
höga och kortvariga tryck utvinnas. Då större
tryck än de hittills statiskt framkallade lätt
alstras med sprängämnen, utvidgas även vår
kunskap om den statiska högtrycksfysiken i
riktning mot extrema tillstånd. Intressanta
resultat föreligger redan om fasta kroppars,
vätskors och korniga materials förhållande vid
höga, genom detonation alstrade tryck och
här tycks ännu ett användningsområde för
de-tonationsfysiken och röntgenblixtfotografin
öppna sig.
Fig. 15.
Detona-tionsstötvågor i
en
hårdgummiplatta; t.v.
detonation från
ena sidan, t.h.
från två
motstående sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
