Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Andras erfarenheter - Polarflygkartor, av Gösta Lundqvist - Kombinerade siffer- och analogiräknande enheter, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
SAS-griden över
polarområdet.
andras erfarenheter
Polarflygkartor
I samband med öppnandet av flygrouten från
Skandinavien över Nordpolen och Alaska till Tokio har
de speciella flygkartor som upprättats över
polarområdet (Tekn. T. 1953 s. 109; 1955 s. 353) väckt
ett visst intresse.
Grundmaterialet har utgjorts av moderna
amerikanska flygkartor, som ställts till SAS’ förfogande
från USA:s flygvapen. Kompletteringen av detta
material, liksom reproduktion och tryckning har
ombesörjts av Generalstabens Litografiska Anstalt.
Det från USA erhållna kartmaterialet levererades
i form av positiva, måttriktiga filmer på plastbas.
Kartan kompletterades i Sverige på så sätt, att
bilden på den amerikanska filmen först överfördes på
ett ljuskänsligt plastark genom direktkopiering.
Plastarket försågs därefter med ett gravyrskikt, vari
kartbilden utvidgades genom gravyr med
specialtillverkade instrument.
Kartan kom härigenom att bli utvidgad över
skandinaviska och ryska områden. Sedan gravyren var
färdig, infärgades plastarket, varvid de linjer, där
plasten genom gravyren blottlagts, anetsades med en
svart färg medan plasten i övrigt skyddades av gra-
vyrskiktet. Detta avlägsnades sedan och som
resultat framstod en positiv svart bild, där den
ursprungliga amerikanska kartan överförts på ett större
plastark och erhållit den önskade, utökade
omfattningen. Denna metod med skiktgravyr ger en
skarpare och elegantare bild än ritning kan ge, och är
dessutom avsevärt snabbare.
Plastarket med den kompletterade kartbilden
gjordes sedan åter ljuskänslig, varefter ett fint
punktraster inkopierades på landytorna med en speciellt
gjord mask eller schablon, som hindrade
vattenområdena att bli rasterbelagda. Innehållet på denna
färdigställda plast återges i trycket i en grön färg.
Kartan upptar även aeronautiska upplysningar,
återgivna i rött. Genom skiktgravyr har på en
särskild plastfolie framställs ett gridsystem, fig. 1,
bestående av parallella linjer med mittlinjer
sammanfallande med nollmeridianen. Samma plast
upptar också olika aeronautiska data, såsom flygplatser,
radiofyrar etc. I raster återges isogriver, dvs. linjer
sammanbindande punkter med samma vinkel
mellan "gridnorr" och "kompassnorr".
Dessa SAS-kartor över polarområdena är resultatet
av ett värdefullt samarbete olika länder emellan.
De utgör också ett prov på hur modern teknik i
fråga om kartreproduktion har kommit den
avancerade flygtekniken till hjälp. Gösta Lundqvist
Kombinerade siffer- och analogi räknande
enheter
Med siffermaskiner kan man nå en mycket större
noggrannhet än med analogimaskiner. Det kan då
vara naturligt att försöka använda sifferteknik för
att öka noggrannheten hos analogimaskinens
ickelinjära enheter. Man skulle först i särskilda
enheter omvandla analogistorheterna till binära tal,
sedan utföra alla operationer med dessa tal och
därefter åter förvandla talen till analogistorheter.
De flesta kritiska operationer skulle utföras med
hjälp av enkla, logiska kretsar med åtföljande små
krav i fråga om t.ex. linjaritet, stabilitet, frihet från
drift, brus, brum m.m., krav som alltid måste noga
beaktas när man har med analoga storheter att
göra. Användningen av ren sifferteknik tycks
emellertid tillsvidare vara svårgenomförbar med de krav
på snabbhet och noggrannhet som ställs.
Vissa av sifferteknikens fördelar kan dock nås
med en metod som kommit till utförande vid
analogimaskinen Eida vid CTH. Huvuddragen av
analogistorheten representeras här av ett tresiffrigt
binärt tal och detaljerna av en kontinuerligt
varierande spänning. Det spänningsintervall inom vilket en
analogistorhet kan röra sig delas i ett lämpligt
antal delintervall, t.ex. 8. Den undre nivån för varje
delintervall representeras av ett binärt tal.
Om en spänning ligger i ett visst intervall
representeras den av det binära talet för närmast lägre nivå,
pius den del av spänningen som ligger över nämnda
nivå. Denna överskjutande del kallas resttermen. Det
binära talet och resttermen får man från en
avkännande krets. Det binära talet representeras av
positiva eller negativa spänningar vilka används till
att styra omkopplare. För att man skall nå önskad
noggrannhet (maximalt fel 0,1 %>) måste som regel
den avkännande kretsen själv ha åtminstone denna
noggrannhet.
Eftersom resttermen, som behandlas med vanlig
analogiteknik, bara utgör en liten del av hela
spänningen kan man om sifferoperationerna ger små fel
tillåta större fel vid operationer på resttermen, utan
att det totala felet blir för stort.
Utgående från att man har en avkännande krets
371 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
