Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Andras erfarenheter - Kombinerade siffer- och analogiräknande enheter, av GAH - Rynklack, av SHl - Keramiska gasturbinskovlar, av Wll - Försvinner ammoniumsulfat som gödsel? av SHl - Ångkraftverkens utveckling, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ger det binära talet och resttermen för en
inkommande spänning har man uppbyggt icke-linjära
enheter för funktiongenerering och multiplikation
(Östen Carlsson & Viggo Wentzel vid RVK 1957
i Stockholm). G AH
Rynklack
Man kan åstadkomma rynklacksskikt med olika
mönstrad yta från en fin sämskskinnsliknande till
en grov med skarpa rynkor. Ojämnheterna kan
varieras så att de ger skarpa reflexer eller en
djup-matt yta. Vissa lackskikt kan samtidigt ha grova
och fina rynkor och dessa är ibland orienterade till
julgrans- eller kråkfotsliknande mönster. Skiktens
utseende beror på lackens sammansättning, och
konsten att genom ändring av denna åstadkomma
en önskad effekt är alltjämt grundad på erfarenhet,
ty vetenskapen har inte hållit jämna steg med
utvecklingen på området.
Man anser emellertid att bildning av ett svällt gel
är ett ofrånkomligt villkor för att ett
rynklacksskikt skall erhållas. Genom snabb polymerisation
bildas en fast ytfilm. Gelets undersida är starkt
svälld genom inverkan av det underliggande
flytande monomerskiktet. Utvidgningen av ytskiktets
undersida medför en veckning som ser ut som en
rynkning. Mönstrets grovlek kan regleras genom
val av lackharts, dettas kokningsgrad och
lufttork-ningstiden före bränningen.
Rynkmönstrets grovlek beror nämligen på
ytfilmens tjocklek; tunna ytfilmer ger fina och tjocka
ger grova rynkor. Uppkomsten av en tjock ytfilm
gynnas av
stor elasticitetsmodul hos filmen, varigenom
rynkningen fördröjs;
val av ett harts, som ger låg monomerhalt hos
gelet och därmed mindre svällning av vtgelets
undersida;
långsam polymerisation, varigenom något polymer
hinner bildas i hela gelet;
förpolymerisation av hartset, därför att ett harts
med medelstor molvikt kan polymeriseras till en
relativt tjock ytfilm;
långvarig lufttorkning före bränningen.
Under motsatta betingelser får man givetvis
relativt tunna ytskikt (Paint Manufacture sept. 1956
s. 343—344). SHI
Keramiska gasturbinskovlar
För gasturbinernas verkningsgrad är en hög
arbetstemperatur av den största betydelse, och man
arbetar ihärdigt att få fram material som tål mycket
höga temperaturer. Man strävar efter att kunna
använda gastemperaturer på 1 200°C och
experiment pågår för utprovning av keramiska material
lämpliga till skövlar. Det är kanske särskilt
Pa-metrada som intresserat sig för dessa frågor (Tekn.
T. 1956 s. 499) som satt i gång nämnda
experiment.
Att man valt en temperatur som ligger så
betydligt mycket högre än de temperaturer på 750—800°C,
som används i gasturbiner med metalliska material,
beror på att man anser det vara nödvändigt att höja
verkningsgraden till värden som motsvarar 1 200°C,
om det överhuvud skall löna sig att arbeta med de
mer komplicerade och ömtåligare keramiska
konstruktionerna.
De keramiska materialens svaga punkt är särskilt
deras känslighet för temperaturvariationer, men vid
ifrågavarande höga temperaturer tillkommer även
att kryphållfastheten kan bli för låg. Man har gjort
experiment med ledskovlar av zirkon-kromoxid,
men dessa visade sig ha kort livslängd, endast
20—30 h. En kerametall med 75 °/o krom och 25 °/o
aluminiumoxid visade god motståndsförmåga mot
temperaturchocker men den hade för låg
krypgräns. Sedan har provats ett kiselkarbidmaterial
som har givit bättre resultat. Visserligen hade ett
par av de insatta skovlarna skadats men de övriga
var efter provningen i gott stånd; kryphållfastheten
behöver dock vara något större. Vid proven
framkom ytterligare att det var mycket svårt att få
tätt mot gasläckning vid skovlarna, och man fick
ca 20 °/o förbiläckning. En sådan stor läckmängd
kan inte tolereras, emedan den sänker turbinens
verkningsgrad i alltför hög grad.
Ännu syns det vara för tidigt att avgöra om
användning av icke metalliska material i gasturbiner
är en framkomlig väg eller om man blir tvungen
att använda metalliska material och kylda
konstruktioner. Det nämnda kiselkarbidmaterialet anses
dock ge vissa förhoppningar (Engineer 15 febr. 1957
s. 251—252). Wll
Försvinner ammoniumsulfat som gödsel!
I USA ersätts ammoniumsulfat i biandgödsel
långsamt men säkert med andra kväveföreningar.
Orsaken härtill är den växande efterfrågan på
koncentrerad fullgödsel. Dessutom är ammoniumsulfat
dyrare per gödselenhet än vissa andra
kväveföreningar. Vid mitten av 1956 var priset på
ammoniumsulfat 10 $/t lägre än under 1955.
År 1955 övergick man vid ett amerikanskt
företag till att göra diammoniumfosfat (Tekn. T. 1955
s. 978) i stället för sulfat av den ammoniak som
man får från koksugnar. Under 1956 har man gjort
detsamma vid två andra företag. I det först nämnda
tillverkas nu 10 000—15 000 t/år diammoniumsulfat
som fås genom absorption av ammoniak i
fosforsyra, framställd genom bränning av fosfor. I det
ena av de båda andra företagen skall man
producera ca 10 000 t/år enligt i princip samma metod
(Agricultural & Food Chemistry dec. 1956 s. 988).
SHI
Ångkraftverkens utveckling
Under de senare årtiondena har utrymmesbehov
och materialåtgång per effektenhet i
ångkraftverken visat en fortgående minskning, fig. 1. Även
byggnadskostnad, bränsleförbrukning och
erforderlig driftpersonal har minskat betydligt under denna
tid, fig. 2. Omräknas emellertid kostnaderna till
1920 års prisnivå, blir den procentuella
kostnadsminskningen ännu mer markerad, fig. 3. Denna
Fig. 1.
Minskning av
byggnadsvolym och [-järnförbrukning-]
{+järnförbruk-
ning+} per
installerad kW.
372 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
