Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Nya material - Oxidationsresistent, värmehärdigt stål, av SHl - Nylon 11 för elisolering, av SHl - Molybdenlegeringar, av SHl - Hållbart verktygsstål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syra uppges vara jämförbar med ädelmetallernas
och betyd igt dyrare legeringars.
Inte heller natriumhydroxid, ammoniak eller
organiska syror angriper Thermenol. Detsamma
gäller för livsmedel och livsmedelsprodukter, såsom
grape- och citronsaft, lök, tomatsaft, kött och
vanliga grönsaker. Detta och Thermenols förmåga att
bibehålla en skarp egg gör legeringen lämplig till
knivar och andra köksredskap. Lösningar av
järn-(III)klorid och saltsyra angriper däremot
Thermenol; de förra orsakar mycket allvarliga
punktangrepp.
Thermenols formbarhet beror på temperaturen.
Skarpa 90° bockar kan t.ex. göras i 0,5 mm
kallvalsad plåt vid 300°C och i omkristalliserad vid
250°. Klippning och stansning av upp tiil 1 mm plåt
kan göras vid rumstemperatur; grövre material bör
upphettas till 150°C. Legeringen kan bearbetas med
skärande verktyg, om dessa är skarpa och
skärhastigheten liten. Den bearbetningshärdas snabbt
vid stor skärhastighet (J F Nachman & W J
Buehler i Metal Progress dec. 1956 s. 107—110).
SHl
Nylon 11 för elisolering
En relativt ny fransk plast, kallad Rilsan, är nylon
11. Den har egenskaper som snabbt öppnat en
marknad för den inom elindustrin. Medan de flesta
polyamider, t.ex. den vanliga nylon 66 och nylon 6,
absorberar en viss mängd vatten (upp tiil 10 °/o),
tar nylon 11 upp bara ca 1 °/o. Det är därför ett
gott och pålitligt isolermaterial, oberoende av
betingelserna i omgivningen. Det smälter vid 180°C,
kan användas kontinuerligt vid upp till 100°C och
tål tillfällig upphettning till 140°C.
Råvara för nylon 11 är ricinolja som till 90 %
består av ricinolsyraestrar. Dessa överförs genom
kemisk behandling och termisk krackning till
11-aminoundekansyra som vid polymerisation ger en
polyamid med formeln H[NH(CH„)10CO]„OH.
Produkten har egenskaper som i huvudsak liknar andra
polyamiders, t.ex. vanlig nylons (nylon 66), men
den har längre kedjor av CH2-grupper varigenom
den får fysikaliska egenskaper som ligger mellan
nylonernas och polyetens.
Rilsan tillverkas i olika typer; en, betecknad BC,
är hård, en annan, BC P20, något böjlig, och en
tredje, BC P40, är böjlig. För tillverkning av delar
för e’apparater används den hårda typen BM. Detta
material är mycket lättflytande vid 240—250°C
och kan därför formsprutas till detaljer med även
mycket komplicerad form. Ri san BC P40 har
använts som ytterhölje för polyetenisolerade ledare
för fältkabel, ledningar och kablar för radio och
television samt över PVC eller gummi på
telefonledningar utomhus och inomhus (R Dumon i
Modern Plastics aug. 1956 s. 151—156; Frankrike—
Sverige okt. 1956 s. 27—34). SHl
Molybdenlegeringar
I USA tillverkas nu fyra i ljusbågsugn smälta
molybdenlegeringar i kommersiell skala. De innehåller
0,3 »/o Nb, 99,7 °/o Mo; 0.5 % Ti, 99,5 % Mo; 1 °/o
V, 99 "/o Mo; 2 %> W, 98 °/o Mo. Titanlegeringen
ägnas för närvarande det största intresset då den
visat sig ha den bästa kombinationen av egenskaper.
Legeringsmetaller i de nu använda mängderna har
ingen märkbar inverkan på molybdens fysikaliska
egenskaper men förbättrar betydligt dess mekaniska
egenskaper, särskilt vid hög temperatur.
Brottgränsen för titanlegeringen är t.ex. vid 870°C nästan
lika hög som rent molybdens vid rumstemperatur.
Legeringsmetallerna höjer också materialets
omkri-stalliseringstemperatur. Efter 97 °/o reduktion genom
varmvalsning vid 1 200—1 040°C är lägsta
temperaturen för fullständig omkristallisering 1 180°C för
renmolybden och 1 340°C för titanlegeringen.
Renmolybdens mekaniska egenskaper beror till
stor del på omfattningen av den bearbetning som
metallen utsatts för vid en temperatur under
om-kristalliseringstemperaturen. Detsamma gäller för
dagens legeringar därför att de inte kan
värmebehandlas. Man har visserligen på laboratoriet
framställt några utskiljningshärdande legeringar, men
dessa kan inte bearbetas med tillgänglig utrustning.
Då verkan av den mekaniska bearbetningen
förloras vid metallens omkristallisation, utgör
omkri-stalliseringstemperaturen en övre gräns för
materialets arbetstemperatur.
Vid t.ex. 870°C är fullt omkristalliserat materials
krypbrottgräns för 100 h 40—50 % lägre än
bearbetat och avspänningsglödgat materials.
Skillnaden avtar med stigande arbetstemperatur, men
bearbetat material har alltid större hållfasthet än
om-kristalliserat. Molybden-titanlegeringen har större
hållfasthet vid 870°C än något annat kommersiellt
tillverkat, metalliskt material.
Molybdenlegeringar bearbetas på i princip samma
sätt som renmolybden. För att materialet skall bli
så segt som möjligt bör det ges minst 50 %
reduktion vid en temperatur under
omkristalliseringstem-peraturen. Medan renmolybden kan smidas vid ned
till 930°C, spricker de flesta legeringarna, om de
bearbetas vid mindre än 1 040°C. Materialet bör i
allmänhet värmas vid formning.
I ljusbågsugn smält molybden har större
svetsbar-het än pulvermetallurgiskt framställt. Man kan göra
svetsar utan porer eller sprickor i sådant molybden
och dess legeringar. Om fogarna inte kan bearbetas,
har de och de värmepåverkade zonerna mindre
seghet än grundmetallen vid rumstemperatur. För
närvarande gasbågsvetsas grövre delar med
volfram-elektrod med eller utan svetstråd; som skyddsgas
används argon eller helium.
Vid mer än 540°C oxideras molybden snabbt i
luften och måste därför skyddas med en ytbeläggning
(jfr Tekn. T. 1952 s. 627; 1955 s. 608; 1956 s. 131).
Av de hittills provade metoderna förefaller
plätering, elektrolytisk metallutfällning och
sprutmetal-lisering mest lovande (R R Freeman & J Z Briggs
i Material & Methods nov. 1956 s. 114—117). SHl
Hållbart verktygsstål
En kombination av god resistens mot snabba
temperaturväxlingar och stor nötningshålfasthet lär
man ha uppnått hos ett amerikanskt verktygsstål,
kallat Bearcat. Dess nominella sammansättning är
0,50 % C, 0.27 % Si, 0,70 o/o Mn, 3.25 °/o Cr, 1,40 %
Mo. Det kan relativt lätt värmebehandlas och dess
bearbetbarhet i mjukglödgat ti Istånd är bara något
sämre än 1 °/o kolståls. Stålet uppges vara lämp’igt
ti’l många o’ika verktyg t.ex. nithammare för
varm-nitning, mejslar, stansar, matriser för pressgjutning,
egg på snöplogar och plåtsaxar.
Det mjukglödgas genom upphettning under
utestängning av luften till 815—S40°C i 1,5 h för varje
25 mm i godstjocklek. Det kyls först långsamt till
540°C och sedan i luft. Stålet måste härdas i
skyddsatmosfär e’ler inpackat i gjutjärnsspån. Det
skall förvärmas ti 1 650—700°C och sedan
upphettas till 940°C. Arbetsstycken med upp till 60 mm
godstjocklek kan kylas i stillastående luft; vid 60
—150 mm godstjocklek kyles stålet först i olja tills
576 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
