Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 17 - Tekniken och försvarets samordning, av Bertil M Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekniken och
försvarets samordning
Flygdirektör Bertil M Westergård, Stockholm
355.02(485)
Teknikens utveckling rullar undan med allt
högre fart och gör sig mer och mer gällande
även inom försvaret. Flygplan, robotvapen,
raketprojektiler, artilleriprojektiler, torpeder
o.d. är vapen, som alla helt eller delvis
framförs genom luften och deras rationella
samordnande och tekniska fullkomning i Sverige
beror på en gemensam insats av försvaret och
den med försvaret direkt samarbetande
industrin. Utvecklingen ocli effektiviteten främjas
naturligtvis inte av den rådande allmänna
svenska tveksamheten angående atomvapnens
vara eller icke vara och vanligen inte heller
av "dragkamp" mellan försvarsgrenarna. Den
senare kan beräknas öka i styrka inför den
instundande "atomvapenåldern".
För flygvapnets del har dessutom
robotvapnen framkallat en inställning som i
flygtekniska kretsar kallas "engelska sjukan". Den
består i en tanke på nedskärning av
jaktförsvaret innan luftförsvarsrobotar finns
tillgängliga, och den kan endast botas genom de
vitaminer som heter upplysning. "Sjukan" har
nyligen brutit ut till stor glädje för många i vårt
land. Vår bakgrund är emellertid en helt
annan än Storbritanniens, där ledningen av
krigsmaterielpolitiken inte är enhetlig.
Resultatet har även blivit att ingen klar linje
hållits, vilket medfört det ena bakslaget efter
det andra sedan 1945. En utrensning sker
nu enligt dagspressen genom finansexperter
men man bör ta tidningarnas uppgifter ined
en nypa salt, ty det är inte säkert att
omläggning av luftförsvaret kan ske så snabbt
som t.o.m. "fackmän" tror. Tillgången på
forskningsanläggningar, personal och pengar
har betydligt större inflytande än folk i
allmänhet inser, och det är betecknande att
Royal Air Force’s anslag i år har stigit medan
arméns sjunkit betydligt.
Sjukan för emellertid med sig att mycken
upplysning fordras, och en upplysning som
om möjligt grundar sig på fakta. I
försvarsfrågor är det emellertid svårt att erhålla fakta
förrän det är för sent, varför en viss subjektiv
tro alltid kommer med i spelet. Inflytandet av
denna subjektiva tro kan minskas, om moderna
analytiska metoder används för värdering av
olika vapensystem, och det bör vara en
fordran på alla utredningar, som vill vinna gehör,
att åtminstone försök till analyser utförts.
Sådana analyser — operationsanalyser och
vapensystemanalyser — liar använts under
andra världskriget bl.a. vid bekämpningen av
de tyska ubåtarna samt här i landet i samband
med Luftförsvarsutredningen under general
Ljungdahl. Flygledningen använder sig för
övrigt av dem sedan 4—5 år tillbaka i samarbete
med FOA samt flygindustrin, och amerikanska
flygvapnet underhåller ett särskilt
utredningsbolag för samma ändamål — Rand
Corporation. ÖB har dessutom i dagarna begärt att
särskilda organ för operationsanalys skall
inrättas inom försvaret för uppgifterna i fråga.
Dessa frågor samt förhalningen av
försvarsbeslutet har väckt avvägningsproblemet mellan
försvarsgrenarna till liv igen och fem
officerare ur generalstabskåren har skrivit en bok
— "Både och" — där de i förorden anmäler
att avsikten är att höja försvarsdebatten till
ett plan ovanför försvarsgrenstänkandet.
Denna avsikt motsägs av att officerare från marinen
och flygvapnet inte deltagit i författarskapet
lika litet som specialister lämnat underlag.
Följden härav liar blivit, att boken innehåller
bedömningar och slutsatser som trots
författarnas försiktiga ordval inte kan uppfattas annat
än som uttryck för armétänkande.
Boken är omfångsrik, enär författarna sökt
täcka alla problem som sammanhänger med
försvaret, och de återkommer flera gånger till
samma problem ofta med nya eller varierande
slutsatser, vilket kan bero på antalet författare.
Allt detta gör att boken är tungläst och den
objektive läsaren torde tämligen oberörd
lägga den ifrån sig. Ett par avsnitt skall beröras.
Den i Storbritannien utbredda uppfattningen
att Royal Air Force genom striderna över
Dun-querque och vid slaget om Storbritannien
räddade landet är enligt författarna felaktig. Det
var de 350 000 soldaterna som räddades från
fastlandet tillsammans med den brittiska
flottan som stoppade invasionen. Att flottan
utgjorde ett stort hinder — den skulle ha offrat
385 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
