Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 17 - Bågsättar, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan trots minutiösa modellmätningar endast
mötas med hjälp av tillräckligt stor
säkerhetsmarginal och med varsam firning under
noggrann observation av linsträckningen.
Mellan punkt 4 och punkt 6 föreligger i
princip samma risk som under första punkten. Här
är dock vägarna mindre och
kraftgradienter-na mycket brantare. Är kravet på Ls — Le <
Lge betryggande uppfyllt, behöver sänkningen
endast fortsättas och sätten stannar med slak
lina i det önskade slutläget. I allmänhet är
vägen mellan punkt 4 och 6 så kort att
lintöj-ningen kan tas i anspråk för att komma över
lasttoppen i punkten 5.
Sätthämtare
Såsom nämnts skulle alla förberedelser träffas
för att även möjliggöra upptagning av
sättar-na vid upp till 6 m överströmning. En sådan
manöver kan endast utföras med hjälp av en
sätthämtare, som under vattenytan griper
sätten i minst tre punkter. Då en sådan
sätthämtare alltså i alla fall behövdes, låg det nära
till hands att utforma den så att sättarna
också kunde firas ned med den, fig. 10. Den
består av en T-formig vinkelhävarm som hänger
i tre linor, varav den mellersta manövreras
av ett separat och de båda yttre av två
sinsemellan synkroniserade spel. På så sätt
kunde sätten firas och lyftas samtidigt som
hjässans läge är oberoende av anfangens.
Horisontalkrafterna på sätten tas upp av stödrälsen via
sätthämtaren och dess hjul vid anfangen.
Vid firning av en sätt hänger den i
vinkel-hävarmens krokar vid varje anfang och i den
mittersta svängbara kroken, fig. 10. Sätten firas
med bärhjulen rullande på stödrälen och med
anfangen ledande tills dessa stöter på den
nästföregående sätten och sidolinorna slaknar.
Mittlyftet fortsätter med firningen tills
hjässan når den redan nedlagda sätten varvid
sätthämtaren svänger till horisontalt läge. Sätten
tryckes samtidigt bakåt av vattentrycket tills
anfangen stöder mot stödrälsen. Vid denna
rörelse krokar sidokrokarna ur. Mittlyftet firas
ytterligare tills sätthämtaren vilar på sätten,
varvid också denna lina slaknar och
mittkroken på grund av sätthämtarens vikt tryckes ur
infästningen nedströms. Därpå sträckes
sidolinorna först tills sidokrokarna hänger
ovanför den numera på sin plats liggande sätten.
Mittlinan dras därefter varvid avståndet mellan
mittkroken och infästningen har blivit för
stort för att kroken kan haka i på nytt.
Vid hämtning förfares i omvänd ordning,
dvs. hämtaren firas med mittkroken ledande så
att sidokrokarna kan passera sina lyfttappar.
Hämtningen sker nu först med mittlinan.
Förfarandet provades i torrmodell och i
vattenlaboratoriet. Montagemanskapet hade tillfälle
att i torrmodellen studera det de skulle
åstadkomma under vatten, vilket visade sig mycket
lämpligt. I fig. 11 visas nedsättningen samt i
fig. 12 bågsättsavstängningen innan de sista
bågsättarna nådde vattenytan.
Tätningen efter full dämning visade sig
fungera bra. Överallt, där bågsättarna hade fått
sitt riktiga läge, var tätningen
tillfredsställande. Vid fogen mellan anfangen och stödrälsen,
där båda beröringsytorna bestod av stål,
uppnåddes ej samma perfekta tätning. Den var
dock inte sämre än att vid en fördämning av
17,7 x 23,0 m läckvattnet ej rörde sig om mer
än ca 30 1/s. Ett utskov, som stängdes under
den kallaste perioden vintern 1955—1956, med-
Fig. 10.
Sätthämtare.
Fig. 11. Ned-
sättningsanord-
ningar.
394 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
