Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 19 - Eldistribution på landsbygden, av Carl Erik Olsson - Ett höghållfast nylongarn - Färgade härdare för epoxiplaster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 7. Stolpresning med ressax.
ferallina under 35 år 0,05357 X 0,171 A kr.
Restvärdets nuvärde blir för kopparlinan 0,65 X 0,2082 X
0,226 K och för ferallinan 0,35 X 0,2534 X 0,171
.4 kr. Total årskostnad blir alltså för kopparlinan
(0,226 K — 0,65 X 0,2083 X 0,226 K) X 0,05052 kr.
och för ferallinan (0,171 A — 0,35 X 0,2534 X 0,171
.4) X 0,05357 kr. Sätts dessa två uttryck lika får
inan ekonomisk ekvivalens vid Kl A = 0,85.
För närvarande (januari 1957) är kopparlinans
pris 4,60 kr/kg och ferallinans 3,45 kr/kg. Kl A är
alltså nu 1,33 och det innebär en rätt betydande
vinst att använda ferallina för
högspänningsledningar och längre lågspänningsledningar utan många
avgreningar. I normala lågspänningsnät medför de
större tillbehörs- och arbetskostnaderna vid
ferallina att vinsten med denna inte blir så stor.
I tekniskt avseende är ferallinan underlägsen
vid skarvar och avgreningar beroende på att
aluminiums elasticitet är mindre än koppars.
Det är därför större risk för att glappkontakt
och brännsår kan uppstå vid ferallina. Denna
olägenhet talar också för en viss försiktighet i
användningen av feral i lågspänningsnät, där
skruvförbindningar vid avgreningar
förekommer i större antal. Då aluminium först kom
till användning för ledningsändamål hade man
på en del håll i kusttrakter tråkiga
erfarenheter av att aluminium påverkades av
salt-bemängd luft. Orsaken härtill torde ha varit
bristande renhet hos då använd aluminium.
De ferallinor som nu används har ej visat
några olägenheter i detta avseende. I kusttrakter
är det dock lämpligt att använda infettad
stålkärna i ferallinan för att förhindra korrosion
mellan järn och aluminium. Infettningen torde
öka livslängden hos ferallinan med ca 10 år.
Arbetsmetoder
Modern linjebyggnad kännetecknas av att
arbetsbesparande redskap kommit till
användning i allt större utsträckning även vid de
linjetyper som förekommer i bygde- och
ortsnät. Genom enkla tillsatsanordningar till den
bil som arbetslaget disponerar kan man ofta
använda sig av bilmotorn för att rationellt
utföra vissa arbetsoperationer.
Grävning av stolphål sker nu med lätta
stålspadar med stålskaft, vilket ger väsentligt
bättre arbetsresultat än med de äldre grova
och tunga spadarna med träskaft. I lämplig
terräng använder man i större företag med
fördel stolpgrävningsmaskiner monterade på
jeepar, fig. 5 och 6. Jeepens motor användes
för drivning av borret. Grävningstiden per hål
kan med maskinen nedbringas till ca 5 min
för två man inklusive tiden för maskinens
injustering och förflyttning. Som jämförelse kan
nämnas att grävning av ett hål för hand
kräver en tid av ca 100 min för en man.
Där bergstolpar förekommer i större
utsträckning är det lämpligt att använda en
bergborrmaskin. Lätta och lämpliga borrmaskiner finns
nu i handeln. Borrhastigheten är med maskin
ca 20 cm/min, medan vid handborrning
borrhastigheten är ca 1 cm/min.
Stolpresningen sker vid rationell
linjebyggnad med ressaxar ("sparreholmssaxar"), fig. 7.
Saxen medger att stolpresning riskfritt kan
utföras av två man.
Linjen isoleras på marken före resningen,
vilket sparar tid gentemot det tidigare
förfarandet med isolering i den uppsatta stolpen.
Förfarandet kan användas även vid
portalstolpar, då båda stolparna med balk och
iso-latorkedjor reses med en vinsch, som drivs av
motorn hos en traktor eller jeep.
Linan dras vid korta och klena linjer med
linvinda som drives för hand och vid längre
linjer maskinellt med en linvinda som
fast-göres vid transportbilens bakaxel eller vid
jeepens kraftuttag. Vid uppsträckningen
användes linsträckare eller linspel.
Lämpliga transportmedel är en förutsättning
för rationell linjebyggnad. Terränggående
jeepar med hytter som rymmer ett arbetslag har
visat sig mycket användbara både för
personal- och materialtransport och som hjälpmedel
vid linjebyggandet. Materialet transporteras i
en till jeepen kopplad släpkärra. Själva jeepen
kan därefter användas för utsläpning av
stolpar i terrängen, och dess kraftuttag är ett gott
hjälpmedel vid stolpresning, lindragning osv.
Användningen av rationella arbetsredskap
gör att arbetslagens storlek kan minskas. Två
man för normala ortslinjer och fyra man för
större bygdelinjer är den ekonomiskt
lämpligaste lagstorleken. Av säkerhetsskäl brukar
man dock ofta inte vilja gå under tre man i
arbetslaget.
Ett höghållfast nylongarn med god resistens mot
värme och solljus tillverkas i experimentskala av
Du Pont. Garnet, som är på 210 denier, 34 fibrer,
väntas få användning t.ex. till presenningar,
fisknät, trädgårdsmöbler och sytråd.
Färgade härdare för epoxiplaster möjliggör
god kontroll av blandningen vid deras tillsats och
ger den färdiga produkten en tilltalande färg.
442 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
