Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 20 - STF i april - Hänt inom tekniken - Till ordförande i Matematikmaskinnämnden - Minimipoängen för antagning till KTH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnades. Den efterföljande diskussionen berörde
turbinernas och dieselmotorernas ekonomi,
pannrumsplaceringen, en- och tvåpropellersystem samt
spadrodrets för- och nackdelar.
Även SVR uppehöll sig i vått medium när 80
medlemmar den 8 april hörde Bo Cassel från
Marinförvaltningen tala om "Från dykarklocka till
he-liumdykning — dykeriteknikens utveckling".
Svampfångarna från Bhodos dök utan utrustning
till 50—60 m djup och vistades under vatten 2—3
min för att t.ex. bärga skatter från sjunkna fartyg
i Orienten. De fick lön efter viss mot djupet
svarande taxa.
Andningsröret till vattenytan, modell elefantsnabel
— en riskabel leksak — nämnes av Plinius d.ä., och
Lionardo da Vinci skisserade både andningsrör och
mera utvecklade apparater, bl.a. en hel dykardräkt
med genomskinlig hjälm samt simhänder,
dykar-skor och dykarklocka.
Engelsmannen Augustus Siebe prövade 1819 den
första öppna dykardräkten, bestående av en
vattentät jacka och en hjälm, som via en slang och en
luftpump stod i förbindelse med atmosfären, och
1837 lanserade han den första slutna dräkten.
Den första dykarklockan lär ha använts av
Alexander den Store, men det torde ha varit Guglielmo
de Lorena, som faktiskt använde den för att dyka
till de sjunkna fartygen i Nemisjön. Mårten
Trie-wald bildade en "Dykeri- och Bergningssocietet"
på 1700-talet under kungligt beskydd. Lufttillförseln
erhölls med en lös slang, som dykaren inuti en
tunna (klocka) på högst 25 m djup fångade in och
drog in i tunnan.
I Amerika byggdes den första pansardräkten 1856
och förbättrades senare av tyskar. Dykningar
utfördes till 130 m djup. Med en djuphavskula,
baty-sfär, nådde W Beebe 1934 till 750 m djup och hans
kollega Barton 1948 till 1 360 m. Auguste Piccard
konstruerade ett 2 m batyskopklot efter Jules
Verne. Det hängde i en flytkropp, vars djupläge
kunde regleras genom ändring av ballasten, och
kom 1953 till 2 100 m djup. Fransmännen övertog
batyskopet, som 1954 efter ombyggnad nedträngde
till 4 050 m, det djupaste hittills.
En dykare är beroende av de gaser han inandas.
Bent syre ger syreförgiftning, kväve ger viss
berusning. En svensk marindykare får ej vistas mer
än 100 min på 10—13 m djup, 67 min på 13—15 m
och t.ex. 9 min på 55—60 m djup. Dykning med
luft kan utföras till högst 90—100 m. Arne
Zetterström använde en blandning av 72 °/o väte, 24 %>
kväve och 4 %> syre och gick ned till 160 m (Tekn.
T. 1945 s. 173), men omkom genom ett missöde.
Amerikanerna använder en blandning av helium
och syre.
Vi saknar en Empire State Building i Stockholm,
en byggnad som med stolthet kan ses av alla i
Stockholm boende och ger dem samhörighetskänsla,
sade C F Ahlberg inför 100 medlemmar i Svenska
Arkitektföreningen den 15 april utan att någon röst
höjdes till Bagnar Östbergs och Stockholms
Stadshus försvar. Ahlberg talade om "Stor-Stockholm i
dag och i morgon", utgick från stadens struktur
och förklarade syftet med regionplanen. Den nya
bebyggelsen som kan tillgodoses genom fortsatt
utbyggnad av befintliga tätorter i regionens
kommuner måste ges klarhet och visuell översikt. Det
senare kan i avsaknad av Empire State Building
möjligen skapas med stora, vackert belägna
infartsleder vilka hör hemma i bilens tidevarv.
Diskussionen kom snabbt in på flygplatsfrågan och bebyg-
gelsetätheten i nva samhällen vilken enligt Ahlberg
ej kan göras väsentligt högre med tanke på kraven
på fria ytor och parkeringsplatser.
hänt inom tekniken
Till ordförande i Matematikmaskinnämnden
efter professor Stig Ekelöf har K.M:t förordnat
professor S G W Wahlund.
Minimipoängen för antagning till KTH var för
de olika avdelningarna höstterminerna 1955 och
1956 följande:
Avdelning 1955 1956
Teknisk fysik .................. .... 50,5 52
Maskinteknik ................... .... 36,5 36
Flygteknik och skeppsteknik
flygteknik ..................... .... 35 29,5
skeppsteknik .................. .... 31 38
Elektroteknik ................... .... 40 36,5
Väg- och vattenbyggnad 43,5 40
lantbruksingenjörer ........... .... 35 (321) 35,5 (35,50
–– 30,5 32,5
Bergsvetenskap
gruvvetenskap ................. .... 29,5 32
metallurgi ..................... 28
.... 44 44,5
Lantmäteri ..................... .... 31,5(31,5’) 38 (331)
1 Biologibetyget ej medräknat.
Samtliga sökande till avdelningarna kemi,
bergsvetenskap och lantmäteri antogs 1955, till flygteknik
och bergsvetenskap 1956.
För vissa sökande till avdelningen för arkitektur
anordnades psykotekniska prov. För att antas utan
deltagande i dessa prov måste de sökande 1955 ha
ca 44 och för rätt att delta i proven ca 39,5 poäng;
1956 var motsvarande siffror 44,5 resp. 40 poäng.
Vid bedömningen av de inträdessökandes meriter
använder Kollegienämnden en poängberäkning som
för den som avlagt studentexamen eller
fyllnadsprövning som grundas på 1954 års kursplaner för
gymnasiet i huvudsak innebär:
Sedan betygen översatts till siffertal, bildar man
en summa av betygen i vart och ett av ämnena
matematik, fysik och kemi — matematikbetyget
multipliceras därvid med 2 samt betygen i fysik och
kemi med 1,5 — samt betyget i teckning och i
svensk skrivning. För blivande lantmätare och
lantbruksingenjörer läggs härtill dessutom betyget i
biologi med hälsolära vid uppflyttning till näst högsta
ringen dividerat med 2. Till den sålunda erhållna
summan läggs sedan för samtliga sökande hälften
av betygen i främmande språk — dock att betyg
förvärvade vid flyttning till högsta eller näst högsta
ringen divideras med 4 — ävensom ettvart av
studentbetygen i svenska språket och litteraturen samt
i svensk skrivning, dividerade med 4. För betyg på
tilläggskurs i främmande språk räknas dessutom
0,25 poäng per betygsenhet.
TEKN J S K TIDSKRIFT 1957 479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
