Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 22 - Noggrannhet vid flygfotogrammetrisk bearbetning, av Bertil Hallert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Flygbild
från 5 000 m
höjd av det 6 X
6 km stora
prov-fältet på Öland;
trianglarna
utmärker på
marken signalerade och noggrant
bestämda
stödpunkter; medelfelen i plan och
höjd uppgår i
genomsnitt till
ca 20 mm.
Noggrannhet vid
flygfoto-grammetrisk bearbetning
Professor Bertil Hallert, Stockholm
526.918
Genom fotogrammetrins och särskilt
flygfoto-grammetrins utveckling har den topografiska
kartläggningen kommit i ett helt annat läge än
tidigare då allt mätningsarbete måste ske på
marken med geodetiska metoder.
Flygfotogrammetrin har själv under senare år
undergått en betydande utveckling genom
förbättrade instrument och metoder samt inte
minst genom tillämpning av alltmera fulländad
teknik för den felteoretiska behandlingen av
mätningsresultaten. Särskilt minsta
kvadratmetoden har visat sig vara ett utomordentligt
värdefullt hjälpmedel då det gäller
behandlingen av det grundläggande problemet inom
fotogrammetri såväl som inom all
mätningsteknik, att skilja systematiska fel från tillfälliga
sådana.
Vidare har radiotekniken i allt större
omfattning tagits i anspråk såsom ett för flygfoto-
grammetrin viktigt hjälpmedel da det gäller
att bestämma läget av flygkameran i
exponeringsögonblicken.
Ökning av den allmänna
noggrannheten
Fotogrammetrins metodik kan indelas i en
serie grundläggande operationer1. Vid den
viktigaste utförandeformen, stereofotogrammetri,
är dessa operationer:
Avbildning av det för mätning avsedda
föremålet genom centralprojektioner från två eller
flera stationsorter (fotograferingsmomenten).
Rekonstruktion av strålkärvarna från
fotograferingen med numeriska, optiska eller
mekaniska metoder.
Inpassning av sammanhörande par av
strål-kärvar i perspektiviskt läge (den inbördes
orienteringen) varvid den optiska modellen
erhålles.
Inpassning av den optiska modellen i det
fotograferade föremålets koordinatsystem i viss
bestämd skala (den absoluta orienteringen)
samt kartering eller koordinatbestämning.
Fotograferingen
All fotogrammetri utgår från den matematiskt
definierade centralprojektionen. Det är därför
av grundläggande betydelse att kunna
konstatera hur väl det avbildande instrumentet
(vanligen kameran) förmår framställa
centralprojektionen. Varje okorrigerad störning i
strål-gången från föremålspunkter till bildpunkter
kommer i den fortsatta bearbetningen att
inverka såsom systematiska fel som begränsar
noggrannheten i den fotogrammetriska proceduren.
Tidigare har i huvudsak endast den av
kamerans optik vållade radiella felteckningen
närmare undersökts och korrigerats. Det finns dock,
särskilt vid flygfotografering, ett antal
uppenbara störningar i strålgången som kan uppgå
till mycket stora belopp, särskilt vid
fotografering från höga höjder. Såsom exempel kan
nämnas atmosfärens refraktion och inverkan
på objektivet från den låga temperaturen på
hög höjd. Till störningar i centralprojektionen
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 4 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
