Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 22 - Noggrannhet vid flygfotogrammetrisk bearbetning, av Bertil Hallert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan vidare räknas även inverkan av
jordrund-ningen och deformationer av kameran och
negativmaterialet på grund av temperaturen.
De systematiska störningarna hos den
avbildande centralprojektionen bör alltså
bestämmas under verkliga fotograferingsförhållanden
och icke enbart genom
laboratorieundersökningar av kameran såsom hittills. Visserligen
finns det teoretiska undersökningar av
störningarna i centralprojektionen på grund av
atmosfärens refraktion och jordrundningen3
men självfallet måste empiriska
undersökningar vara den mest tillförlitliga utvägen.
Det ligger närmast till hands att låta kameran
fotografera en på marken noggrant bestämd
plan geometrisk figur och att därefter
undersöka de projektiva relationerna emellan
punkterna på marken och i bilden. Självfallet bör
överbestämningar föreligga för att
noggrannheten i förfarandet skall kunna fastställas.
Undersökningsmetodiken blir synnerligen
enkel om den geometriska figuren på marken är
regelbunden t.ex. i form av ett rutnät och om
fotograferingen göres över rutnätets
centralpunkt och med kameran riktad vinkelrätt mot
rutnätets plan3.
Några sådana rutnät har konstruerats och
prövats i Sverige och har givit mycket goda
resultat, fig. 1—7.
Genomgående har alltså väsentliga störningar
i centralprojektionerna från fotograferingarna
kunnat konstateras. Jämförelserna med hittills
gällande, av tillverkarna angivna systematiska
fel är onekligen av intresse. Enbart med
hänsyn tagen till de nämnda systematiska felen
kan alltså väsentliga förbättringar erhållas i
fotogrammetrins noggrannhet. Den radiella
felteckningen synes vara den viktigaste
systematiska störningen men betydande asymmetrier
har även konstaterats.
Man kan vidare med hög och känd
noggrannhet kontrollera att levererade instrument
verkligen ger den av fabrikanten uppgivna
kvaliteten. Vidare kan de ofrånkomliga
systematiska felen bestämmas och anordningar för
automatisk korrektion därav kan konstrueras.
Slutligen kan numeriska korrektioner till
bearbetningens slutresultat anbringas så snart de
systematiska felen är kända. Detta är av
särskilt värde vid fotogrammetrisk
stompunkts-förtätning t.ex. med hjälp av
rymdtriangule-ring. De efter korrektion av systematiska fel
återstående motsägelserna i förekommande
villkor kan behandlas såsom orsakade av i
huvudsak tillfälliga fel och kan alltså utjämnas
med minsta kvadratmetoden. Särskilt för
bestämning av felfortplantningen är detta av
grundläggande betydelse, eftersom minsta
kvadratmetodens felfortplantningslagar
principiellt förutsätter mätningsfel av tillfällig
karaktär.
Rekonstruktionen av strålkärvarna
I de flesta bearbetningsinstrument
rekonstrueras strålkärvarna från fotograferingen i
projektorer. De rekonstruerade strålkärvarna skall
Fig. 2. Felteckningsbestämning för flygbilden fig. 1;–-med rutnätet
bestämd felteckningskurva, - enbart genom vertikalparallaxmätning-
ar (utan stödpunkter på marken) bestämd kurva, - av fabrikanten
för objektivet uppgiven felteckningskurva. Betydande systematiska fel
har införts vid fotograferingen.
principiellt vara noggrant kongruenta med de
matematiska strålkärvarna från
fotograferingen.
Instrumenten skall därför automatiskt
korrigera de störningar som förekom vid
fotograferingen. Olika principer kan användas för
denna uppgift som dock här icke närmare skall
beröras.
Genom tillämpning av samma principer som
vid undersökningarna av fotograferingen kan
instrumentens egenskaper beträffande
rekonstruktionen bekvämt fastställas. För uppgiften
användes t.ex. noggranna rutnät på glas, som
projicieras i instrumentets projektorer och
vars koordinater mätes i instrumentens
koordinatsystem.
Genom att välja punkterna på lämpligt sätt
kan en på minsta kvadratmetoden grundad
bestämning av de systematiska felen utföras.
Samtidigt erhålles noggrannheten i
bestämningen av de systematiska felen, fig. 8.
Fig. 3. Ett 123 m under en fotograferingspunkt på
tvärarmen till en av radiomasterna vid Grimeton
placerat punktnät på marken. Nätet är markerat
med i marken nedslagna järnrör som försetts med
signaler. Nätet mättes med geodetiska metoder.
Punktmedelfelet är av storleksordningen 2—3 mm.
512 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
