Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 23 - Försörjningsläget för elenergi, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försörjningsläget
för elenergi
Driftdirektör Folke Petri, Stockholm
621.311.1(485)
Att vårt land saknar fossila bränslen och i
fråga om dessa helt får lita på importen
kompenseras i någon mån genom den rika
tillgången på vattenkraft. Helt utnyttjad beräknas
denna kunna ge ca 80 000 MkWh/år, dvs.
ungefär 3 gånger den mängd elkraft, som 1956
konsumerades i landet. De ännu outnyttjade
resurserna är sålunda ganska rikliga. I fråga
om tillgång på råkraft föreligger tills vidare
inga aktuella bekymmer.
Förekomsten av rikliga vattenkrafttillgångar
innebär i praktiken icke, att med bränsle
alstrad kraft saknar betydelse för vår
kraftförsörjning. Vattenkraften måste för att på ett
ekonomiskt sätt utnyttjas kombineras med kraft
från värmekraftverk. Detta sker under sådana
korta belastningstoppar, vilka icke bör täckas
med vattenkraft på grund av att denna
tillsammans med de erforderliga
överföringsledningarna från Norrland har mycket höga fasta
kostnader. Vidare måste den vattenkraft, som
faller bort under torra år, till stor del ersättas
med värmekraft. Även om sålunda
värmekraftens roll är mycket viktig, är dock storleken
av den under normala förhållanden i
värmekraftverken alstrade energimängden ringa i
förhållande till den totala kraftproduktionen. I
genomsnitt räknat produceras endast några
procent av vår elkraft i värmekraftverk.
Avvägningen vattenkraft—värmekraft
Förekomsten av såväl vattenkraft som
värmekraft i vårt kraftsystem medför, att dessa båda
kraftkällor måste anpassas efter varandra och
utbyggas i sådan omfattning, att den totala
produktionsapparaten blir så ekonomisk att driva
som möjligt. Den första frågeställningen, då
kraftsystemets utbyggnad planeras, blir
därför, i vilken mån tillgängligt kapital skall
läggas i vatten- eller värmekraftanläggningar.
Genom att kraftbalanser med olika
förutsättningar för utbyggnadsprogrammet genomräknas
belyses denna fråga successivt. Med åren har
sådana utredningar lett fram till vissa prin-
Föredrag i Svenska Ingeniörsföreningen för Ekonomi ocli
Organisation den 7 mars 1957.
cipiella synpunkter på hur avvägningen bör
ske för att kraftsystemet som helhet betraktat
skall ge bästa totalekonomi.
Beräknar man i ett visst utbyggnadsstadium
förhållandet mellan den vattenkraftproduktion,
som finns tillgänglig under ett års tid under
förutsättning av att vattenförhållandena är
normala, och den totala prima
årsbelastning-en, erhåller man ett mått på den s.k.
utbyggnadsgraden, vars storlek brukar anges i
procent, fig. 1. I ett kraftsystem, där
vattenkraftstationerna under ett normalt vattenår just
precis förmår producera lika stor energimängd
som belastningen utgör, brukar denna
utbyggnadsgrad sägas vara 100 %. En
utbyggnadsgrad om 100 % behöver emellertid inte
innebära, att prima belastningen kan täckas till
100 % under ett normalt vattenår. På grund
av att vattenkrafttillgången varierar starkt
under normala år, blir det nödvändigt att
under sommarmånaderna sälja s.k.
överskottskraft till elektriska elpannor m.m. eller t.o.m.
spilla bort kraften och följaktligen får man
under vintern komplettera
vattenkraftproduktionen med värmekraft.
Det har visat sig, att man vid våra nuvarande
kostnadsförhållanden i ett riktigt
dimensionerat vattenkraftsystem med värmekrafttillsats
Fig. 1. Vattenkraftens utbyggnadsgrad.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
