Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 23 - Försörjningsläget för elenergi, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Ackumulerad värmekrafttillsats 1 juli 1955—
1 mars 1957; A verklig tillsats, B beräknad tillsats
vid 110 °/o utbyggnadsgrad.
vintersäsongerna inneburit, att en
energimängd på 3 700 MkWh fått alstras för mycket
i värmekraftverken. Räknat i olja har härför
åtgått ca 1,3 milj. m3 Kostnaden för denna
oljemängd samt personal och underhåll för
värmekraftanläggningarna är av
storleksordningen 200 Mkr. På ett och tre kvarts år har
sålunda ungefär lika mycket pengar gått upp i
rök som en vattenkraftanläggning av den allra
största sorten kostat i anskaffning. Det behöver
väl inte råda någon tvekan om att
investeringar i nya vattenkraftverk för närvarande är de
som ur nationalekonomisk synpunkt är allra
mest motiverade.
Marginalkraften
Att vi har ont om utbyggd vattenkraft för med
sig en ytterligare konsekvens, vilken kanske
inte dagligen uppmärksammas. Vi får då och
då perioder med dålig nederbörd, under vilka
risk för kraftransonering uppträder. Man vet
inte, hur länge den torra perioden varar och
måste alltid tillse, att magasinen räcker fram
till vårfloden. Under sådana perioder anses
det av kraftindustrin självklart att, innan
ransonering föreslås, tillgripa alla tillgängliga
kraftmaskinerier för att öka
kraftproduktionen. Man startar sålunda all värmekraft
oberoende av dess ekonomi. En allmän
"värme-kraftmobilisering" igångsättes, vilken innebär
att även de minsta, omodernaste och sämsta
maskinerna, nämligen sådana som normalt
endast står i reserv för driftavbrott, och för de
allra torraste åren, köres i gång för
energiproduktion.
Den energiproduktion, som på detta sätt
erhålles i toppskiktet, får vi till priset av en
mycket låg verkningsgrad. Värmeåtgången per
producerad MWh ökar starkt, allt eftersom den
i kraftsystemet per vecka inmatade värme-
kraften ökas, fig. 5. Vid små
värmekraftmäng-der, då huvudsakligen mottrycksmaskiner
användes, får vi elkraften till priset av ca 1,3
Mkcal/MWh, men vid högsta produktion av
värmekraft, då de sämsta maskinerna är med,
får vi i dessa sätta in en värmemängd, som i
runt tal är sex gånger så stor.
Man har aldrig inom kraftindustrin diskuterat
att föreslå en kraftransonering, innan alla
produktionsresurser är utnyttjade. För
kraftföretagen, som i kontrakt bundit sig för vissa
leveranser, är det tillämpade förfarandet
självklart så länge det går att få bränsle.
Sannolikt ser man dock under tider av bränslebrist
något annorlunda på saken hos de
myndigheter, vilka ansvarar för
bränsleförsörjningen och vilka skall tillse, att svåranskaffat
bränsle totalt sett utnyttjas på bästa sätt.
De närmaste åren
Avsikten med det hittills sagda har varit att
belysa de faktorer, vilka är väsentliga i dagens
kraftförsörjning, varvid tyngdpunkten lagts
på bränslesidan. Det återstår att något beröra
förhållandena under de närmaste åren. Målet
för närvarande är att i första hand bygga ut
vattenkraften, fig. 1. Lyckas man genomföra
programmet skulle utbyggnadsgraden följa den
trappstegsformade kurvan och i mitten av
1960-talet nalkas 110 %.
Tyvärr visar bilden endast kraftindustrins
målsättning och sålunda icke den kalla
verkligheten. Med hänsyn till motståndet mot
vat-vattenkraftutbyggnader i Norrland,
svårigheterna att få fram vattendomar i tid samt
kapitalmarknadens sammanbrott måste man tyvärr
räkna med att planer av det här slaget
närmast är utopier. En kallsinnig bedömare, som
Fig. 5. Bränsleåtgång i toppskiktet vid olika
värmekraftinsats.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 4 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
