- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
529

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 23 - Industrins energibehov och besparingsmöjligheter, av Folke Petrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 2.
Industri-bränslets fördelning på olika
bränslegrupper.

Fig. 3.
Bränsle-kostnad för
olika
industrigrupper 1953
enligt
Bränsletredningen.

per- och cementindustrin tillhopa för drygt
50 % av industrins energiförbrukning.

Det kan också vara av intresse att undersöka
hur stor andel energikostnaden utgör av
produktionens värde, fig. 3. Det bör observeras
att den tyvärr icke visar kostnaden för den
totala energin utan endast kostnaden för
bränslet. Man ser hur starkt bränslekostnadens
andel i produktionen varierar från den ena
industrigrenen till den andra.

Besparingsmöjligheter

Industrier som förbrukar energi i stor mängd
och där energikostnaden är en väsentlig del av
tillverkningsvärdet, lägger naturligtvis ner
särskilda ansträngningar på att hålla nere
energiförbrukningen. Inom de tre stora
industribranscherna som nämnts har resultaten heller
inte uteblivit. Energimängden per producerad
enhet har stadigt gått nedåt. Vid dessa
industrier åtgår huvudparten av energin för
processernas genomförande. Vid andra industrier,
där förbrukningen är relativt låg, t.ex. många
av våra mekaniska verkstäder, kan den stora
energiposten gälla lokaluppvärmningen.

När förhållandena är så olika, är det givetvis
inte lätt att ånge allmängiltiga vägar för
energi-besparande åtgärder. Utvecklingsarbete
inriktat på att finna mindre energikrävande me-

toder kan, särskilt på lång sikt, vara av stor
betydelse. Vad som emellertid kan ge
omedelbart resultat är förbättring av värmeekonomin
på de anläggningar som redan finns och
överhuvudtaget en bättre hushållning med energin.
Det är här fråga bl.a. om sådant som
övervakning och underhåll. Driftkontrollen bör vara
effektiv, ordentliga journaler föras och
regelbunden översyn göras av anläggningarna.
Förbättrad isolering och värmeåtervinning, bättre
kontroll över ventilationen och minskning av
tomgångsförlusterna, bl.a. genom mer
kontinuerlig drift, är sådant som bör övervägas.

Exempel på vad kontinuerlig drift innebär
kan särskilt cellulosaindustrin ge. Inom den
metallurgiska industrin innebär enbart
övergång från tvåskift till treskift vid
valsverksanläggningarna en besparing på 5—8 % av
bränsleförbrukningen.

Önskvärt är, att det mest ekonomiska
bränslet kommer till användning. Det är då bra om
man har en sådan flexibilitet på utrustningen
att övergång kan göras från det ena bränslet
till det andra eller mellan de olika
energiformerna, allt beroende på tillgång och prisläge.
Detta är också värdefullt ur
beredskapssynpunkt.

För elenergin, där vi kan se fram mot ett
knapphetsläge under flera år, gäller att man
bör se till att elvärme inte används till andra
ändamål än där denna energiform ger ett
väsentligt bättre resultat än användning av
bränsle.

En stor del av bränslet åtgår för
lokaluppvärmning och en icke oväsentlig del av
elenergin för belysningsändamål. Någon direkt
anledning att sänka vår standard på dessa
områden finns väl knappast. I fråga om belysning
får vi snarare tänka oss ytterligare effekt
installerad på sina håll. Vid många företag kan
man emellertid konstatera en ojämn
uppvärmning av lokalerna. Med bättre kontroll och
reglering står här en hel del att vinna. Sänkning
av rumstemperaturen med 1°C innebär 6 %
bränslebesparing. Mycket energi slösas bort
genom onödig ventilation och genom att
belysning inte släcks, när arbetet upphör etc. Det
är ojämnheter, för att inte säga slöseri, på
dessa områden som måste följas upp.

Skulle läget i fråga om energiförsörjningen
bli verkligt prekärt, så är det glädjande att veta
av tidigare erfarenheter att de anställda inom
industrin är beredda ge avkall på standarden
i fråga om både lokalvärme och belysning till
förmån för produktionen.

Viktigt är att företagen ordentligt kartlägger
sin energiförbrukning och inte drar sig för att
anlita värmeteknisk expertis för att kanalisera
och angripa värmeförlusterna. Värmeteknisk
sakkunskap användes alldeles för litet.

Energisparande och investeringar

Inom ramen för vad som är ekonomiskt
betingat finns säkert mycket inom industrin att
göra för att nedbringa energiförbrukningen.

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 4 95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free