Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 23 - Industrins energibehov och besparingsmöjligheter, av Folke Petrén - Horndalseffekt, av WS - Av Sveriges järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 1. Industrins energiomsättning 1953 enligt Bränsleutredningen
Industrigren [-Stenkol-] {+Sten- kol+} och
briketter milj. Mcal Koks och träkol milj. Mcal Ved och torv milj. Mcal [-Eldningsoljor-] {+Eld- nings- oljor+} milj. Mcal Övriga
flytande bränslen milj. Mcal Lysga milj. Mcal s Samtliga bränslen milj. Mcal °/o Elkraft milj. kWh °/o
Gruvindustri 50 590 70 80 30 0 820 1.8 475 3.8
Metall- och verkstadsindustri ..... 1 870 6 010 490 4 890 260 80 13 600 30.6 4 194 33.4
Jord- och stenindustri............ 3 910 290 570 1 810 120 10 6 710 15.1 543 4,3
Träindustri ...................... 50 0 1 190 50 120 0 1 410 3,2 302 2,4
Massa- och pappersindustri ...... 2 550 10 2 070 5 240 50 0 9 920 22.3 4 043 32.3
Grafisk industri .................. 10 10 0 100 10 0 130 0.3 60 0.5
Livsmedelsindustri ............... 440 80 380 1 930 160 50 3 040 6.9 434 3.5
Dryckesvaru- och tobaksindustri .. 190 10 230 390 80 0 900 2.0 71 0,6
Textil- och sömnadsindustri ...... 390 20 110 1 430 40 0 1 990 4.5 334 2.7
Läder-, hår- och gummivaruindustri 200 10 40 280 10 0 540 1.2 100 0.8
Kemisk-teknisk industri .......... 430 20 160 1 400 40 10 2 060 4.7 1 611 12,8
El-, gas- och vattenverk .......... 1 4501 1 060 50 640 40 20 3 260 7,4 369 2,9
Hela industrin 11 530 8 120 5 370 18 230 970 170 44 390 100 12 537 100
1 Härtill kommer C 030 milj. Mcal stenkol för gas- och koksframställning.
Tyvärr är emellertid kapitalsituationen sådan
i dag för många företag att lönsamhetskravet
för en investering måste sättas mycket högt.
Man har exempelvis i ett företag tvekat att
installera en ekonomiser, trots att denna skulle
betala sig på 2,5 år och inbespara ca 150 t/år
olja.
Frågan i vad mån investeringar syftande till
energibesparing bör ges företräde framför
andra investeringar kan inte generellt
besvaras utan varje industri får själv ta ställning
härtill.
Vid bedömande av lönsamhet bör den
synpunkten kunna anläggas att energipriserna
med all sannolikhet kommer att stiga i
framtiden, i varje fall under den normala
avskrivningstiden för nu projekterade anordningar.
Att sedan en gång den tiden kommer, när
atomenergin sätter en gräns för de fortsatta
prisstegringarna, är väl klart men det är
ingenting som vi i dag behöver tänka på i
detta sammanhang.
Slutord
Att läget lätt kan bli allvarligt på
energifronten har inte minst industrin blivit påmind om
hösten 1956 genom oljeransoneringen och den
samtida risken för elransonering. Jag är säker
på att vi både kan och vill göra mycket inom
industrin för att hjälpa upp situationen. Det
är nog så, att det fria tillflödet av olja,
lätt-tillgänglig och billig elenergi, under en serie
år gjort oss bortskämda och att vi skulle
kunna hushålla bättre med energin.
Å andra sidan bör vi också, enligt min
mening, kunna begära att ett så pass omfattande
kraftverksbyggande kommer i gång, att vi inte
på grund av brist på elenergi tvingas in på rent
oräntabla åtgärder för nedbringande av
energiförbrukningen ute vid industrierna. Det kan
med andra ord annars lätt bli så att
investeringarna läggs på fel ställe och det har vi inte
råd till.
Horndalseffekt. I samband med
effektivitetsundersökningar har man i Fagersta gjort en intressant
iakttagelse. Vid ett av verken, Horndal. där några
nyinvesteringar ej skett under en följd av år, har
man kunnat konstatera, att trots detta en
effektivitetsstegring dock ägt rum där. Denna kan ju
lätt förklaras av att vissa förenklingar i
arbetsgången, små knep som underlättar arbetet och som
ej kostat några som helst pengar, samt eventuellt
ökat intresse från de i produktionen deltagandes
sida, har ökat produktionen per arbetstimme.
Som exempel på dylika förenklingar kan nämnas
en omtänksam spårning av valsarna, så att vid
handvalsning onödigt lång förflyttning av hetan
undviks, en bättre arbetsledning samt en bättre
planering. Under tiden 1935—1950 har denna
effektivitetsökning. "horndalseffekt" (som naturligtvis
förekommer överallt i industrin) uppgått till ej mindre
än 2 °/o årligen. Man kan utgå ifrån att denna effekt
gör sig starkare gällande ju omodernare en
anläggning är.
För den svenska järnhanteringen som helhet
torde man kunna uppskatta att horndalseffekten under
perioden 1935—1956 har utgjort 1,5 °/o och att den
för den kommande tioårsperioden kommer att vara
ca 1 °/o per år. Den svenska produktionen av
han-delsfärdigt järn och stål samt stålgjutgods har ökat
från 659 000 t 1935 till 1 707 000 t 1956 eller med
sammanlagt 1 048 000 t. Av detta kapacitetstillskott
beräknas horndalseffekten svara för inte mindre än
370 000 t och de egentliga nyinvesteringarna för
678 000 t; reinvesteringar beräknas samtidigt ha
kompenserat en produktionsminskning på grund av
anläggningarnas åldring på sammanlagt 719 000 t
|H J ÄSELIUS vid Jernkontorets tekniska
diskussionsmöte den 25 maj 1957). WS
Av Sveriges järnvägar var vid 1956 års slut 7 116
km eller 44 °/o elektrifierade.
530 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
