Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 24 - Elektronik i grafisk teknik, av Gösta E Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredsställande, men det torde knappast kunna
vara att vänta att en så komplicerad
nykonstruktion redan från början skulle fungera
perfekt. Svagheterna kan säkert snart rättas till,
och det är därför att vänta, att denna maskin
kommer att få stor användning för
framställning av klichéer för trefärgstryck i
dagstidningar, vilket befinner sig i snabb frammarsch
(Tekn. T. 1957 s. 349).
Färgkorrektion
med elektroniska apparater
Ett autotypiskt trefärgstryck bygger på de
teoretiska principerna att man dels genom
subtraktiv färgblandning av tre primärfärger kan
åstadkomma såväl svart som alla tänkbara
kulörer, dels med fotografiska upptagningar av ett
färgat original genom färgfilter, som vartdera
släpper igenom en tredjedel av det synliga
spektrum, kan åstadkomma tre
färgseparationer som korresponderar mot dessa tre
primärfärger. Då det är negativ som erhålles vid den
fotografiska separationen, skall tryckfärgerna
för delplåtarna utgöra komplementfärger till
filterfärgerna.
Dessa teoretiska villkor kan dock ej uppfyllas
i praktiken, främst på grund av att man ej med
tillgängliga pigment kan framställa tryckfärger
som utgör komplementfärger till filterfärgerna,
men även med hänsyn till att färgblandningen
vid tryckningen ej blir rent subtraktiv. I
realiteten uppstår en additiv färgblandning av
åtta färger, nämligen dels de tre
primärfärgerna, dels dessas subtraktiva blandningar och
dels papperets egenfärg. Då de relativa ytorna
av dessa åtta färger beror på punktstorleken i
de tre tryckplåtarna, är det möjligt att
matematiskt uttrycka sambandet mellan
punktstorleken i tryckplåtarna, de åtta
färgkomponenterna och den resulterande färgen. Det
ekvationssystem som därvid erhålles består av tre
tredjegradsekvationer med vardera åtta termer
och betecknas vanligen som Neugebauers
ekvationer.
Vid flerfärgstryck använder man i regel även
en svart tryckfärg, vilket ytterligare
komplicerar frågan.
På grund av dessa förhållanden, främst
tryck-färgpigmentens bristande överensstämmelse
med de teoretiska idealfärgerna, är det, för att
färgåtergivningen vid tryckningen skall bli
korrekt, nödvändigt att korrigera
färgseparationerna. Detta kan göras genom manuell
retusch av fotografiska negativ eller diapositiv
eller vid klichéframställning vid etsningen.
Detta förfaringssätt är mycket tidskrävande
och fordrar lång träning hos retuschör eller
etsare. Vid flerfärgstryckets starka ökning på
senare år har därför bristen på kunnig
personal för detta arbete ofta varit markant.
I rätt stor omfattning har dock den manuella
retuschen kunnat ersättas med rent
fotografiska metoder för färgkorrigering,
"masknings-förfaranden", vid vilka man på olika sätt, i
första hand genom hopkopiering av ett separa-
Fig. 10.
Time-Life’s färg-korrektor.
tionsnegativ med ett svagt diapositiv från en
annan separation, kan försvaga en tryckfärgs
verkan i de ytor där färgen från den andra
separationen även tryckes. Dylika
maskningsför-faranden åstadkommer vid rätt tillämpning
utan tvivel en ej obetydlig tidsbesparing vid
korrigeringen, men arbetet är dock rätt
omständligt och måste dessutom i allmänhet
kompletteras med manuell retusch.
Man har därför sökt andra vägar till lösning
av detta problem och helt naturligt har man
kommit in på tanken att försöka använda
elektroniska räknemaskiner härför. Den första fullt
användbara elektroniska färgkorrektorn
("co-lor scanner") konstruerades vid
Time-Life-koncernens forskningslaboratorium i
Spring-dale, och den har på grundval av
erfarenheter, som gjorts under åtskilliga års
provdrift, förbättrats och utvecklats, fig. 10.
Apparaten består i mekaniskt avseende av en
rätt lång, i ena ändan genomsynlig cylinder,
som roterar kring sin axel och därvid
förskjutes långsamt i axial riktning, fig. 11. På denna
cylinder uppspännes dels det färgpositiv som
man utgår från, dels fyra filmer i samma
storlek för upptagning av separationsnegativen. En
ljusstråle som gjorts intermittent genom ett
roterande tandhjul får avsöka originalet, och det
genom detta passerade ljuset uppdelas i tre
Fig. 11.
Principschema för
Time-Life’s
färgkorrektor.
Fönr,
550 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
