Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 24 - Nya metoder - Gjutning av vinylplastfolier på papper, av SHl - Framställning av aminosyror, av SHl - Ftalsyraanhydrid ur petroleum, av SHl - Etylsilikat som eldfast bindemedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid framställning av folier med speciella
egenskaper kan man gjuta flera skikt med olika
sammansättning på varandra innan plasten skils från
papperet. Man kan t.ex. först gjuta ett skyddsskikt
som efter härdning beläggs med grundmaterialet.
Man kan också lägga in ett skikt med tryck mellan
två vinylplastskikt.
Stickade varor, ovävda textilier (Tekn. T. 1954
s. 13) och andra material som inte får sträckas kan
utan deformering beläggas med vinylplast på en
pappersbana (fig. 1 nedtill). Papperet utgör
nämligen ett praktiskt taget fast underlag och
textilmaterialet kan därför bringas i kontakt med plasten
utan att det sträcks nämnvärt. Vidare kan mycket
tunna plastfolier (ned till 25 ii) kombineras med
tunna textilier. Plasten stannar på vävens yta och
papperet hindrar att spänningar uppstår i laminatet
genom vävens sträckning (Modern Plastics dec. 1956
s. 126, 127, 244). SHl
Framställning av aminosyror
I en halvstor amerikansk anläggning skall man
framställa alla aminosyror som är av betydelse för
människans näringsbehov. Grundreaktionen är
behandling av en aldehyd med ammoniumbikarbonat
och natriumcyanid varvid hydantoin bildas. Detta
hydrolyseras i alkalisk lösning till aminosyrans
natriumsalt, ur vilket aminosyran erhålls vid
lösningens passage genom en bädd av en stark
katjonbyta-re, t.ex. Dowex 50. Reaktionsformeln kan skrivas
RCH-CO
echo*?™. Ah NH^^RCH(NH2)COONa
NaCN v / v ’
CO
katjQn’ + RCH(NHj)COOH
bvtare
Alla aminosyrorna kan inte framställas på exakt
samma sätt, och anläggningen har därför gjorts så
att den kan utnyttjas för flera processer. Två
aminosyror kan framställas samtidigt. Tillverkningen
kommer att bli ca 100 kg/dygn. Man har byggt
anläggningen för att kunna tillhandahålla aminosyror
till relativt lågt pris, i första hand för forskning.
Andra användningsområden är emellertid också
tänkbara. Serin kan t.ex. ifrågakomma som
utgångsmaterial vid tillverkning av läkemedel och andra
aminosyror lär ingå i Salk-vaccin mot polio
(Chemical & Engineering News 7 jan. 1956 s. 106). SHl
Ftalsyraanhydrid ur petroleum
Den ojämförligt största delen av den i dag
tillverkade ftalsyraanhydriden fås genom oxidation av
naftalen från koksugnar (Tekn. T. 1956 s. 225).
Behovet av ftalsyraanhydrid för alkydproduktionen
växer stadigt, och man börjar därför skönja den
tid när naftalenen inte längre räcker till.
Detta tycks först inträffa i USA, där man beräknar
att förbrukningen av ftalsyraanhydrid 1957 skall ha
vuxit till ca 340 000 t/år. Härtill åtgår ca 420 000 t
naftalen, medan tillverkningen därav beräknas bli
ca 430 000 t. I Europa torde produktionen av
naftalen förbli tillräcklig under längre tid.
Då naftalen är en relativt obetydlig biprodukt vid
koksverken kan man inte tänka sig att rätta dessas
produktion efter naftalenbehovet, utan man måste
söka nya råvaror för ftalsyraanhydrid. En sådan
är o-xylen som fås ur petroleum. I USA har man
också börjat att tillvarata xylenfraktionen i refor-
meringsprodukter för separering i o-, m-, p-xylen
och etylbensen.
Detta lönar sig emellertid bara om alla dessa
ämnen kan utnyttjas. Man använder nu p-xylen för
tillverkning av tereftalsyra till polyesterfibrer och
etylbensen för framställning av styren. Av m-xylen
kan man göra isoftalsyra som på allra senaste tid
börjat få användning till alkyder i stället för
ftalsyraanhydrid (Tekn. T. 1956 s. 631).
Ännu tillverkar bara ett amerikanskt företag
ftalsyraanhydrid genom luftoxidation av o-xylen
enligt formeln
C6H,(CH3)2 + 3 0, —» C0H4(CO)2 0 + 3H.0
Man måste använda ganska milda
oxidationsbetingelser för att reaktionen inte skall fortsätta till
malein-syra. Vid för svag oxidation blir omsättningen
emellertid för liten och bildning av mellanprodukter,
såsom tolualdehyd, gynnas.
Reaktionen kan utföras vid en katalysator,
innehållande vanadinpentoxid som aktiv substans och
litet kaliumsulfat som lär motverka oxidation till
maleinsyra. Silikagel eller lera används som bärare,
och katalysatorn utnyttjas i fluidiserad bädd.
Härvid kan reaktionstiden göras så kort som möjligt
och lokala överhettningar genom reaktionsvärmet
undvikas varigenom ett rimligt utbyte kan uppnås.
Detta lär kunna bli 95,5 °/o vid 370°C (P W
Sher-wood i Erdöl und Kohle okt. 1956 s. 683—686).
SHl
Etylsilikat som eldfast bindemedel
Etylsilikats tekniska betydelse beror på att det kan
hydrolyseras och kondenseras till ett kiselsyragel,
fritt från alkalimetaller. Detta gel blandas med
pulverformigt eldfast material eller stryks på en porös
yta. Vid bränning ger gelet ett bindemedel,
bestående av ren, finfördelad kiseldioxid som har hög
smältpunkt därför att inget flussmedel är
närvarande.
Med syra hydrolyserat etylsilikat används bl.a.
som bindemedel i formar för precisionsgjutning
(Tekn. T. 1956 s. 41), i färg som skall tåla hög
temperatur och i byggnadsindustrin för tätning av
tegel, tegelpannor eller plattor. Etylsilikat är
tillgängligt dels som tetraetoxisilan (etylortosilikat),
dels som delvis hydrolyserat ortosilikat.
Vid användning av etylsilikat som bindemedel
måste preparatet bringas att reagera med vatten så
att ett gel med bindningsförmåga uppstår. Då
etylsilikat inte är blandbart med det vatten som behövs
för hydrolysen tillsätts vanligen ett lösningsmedel,
såsom denaturerad sprit, aceton eller isopropanol;
den sistnämnda används i form av dess azotrop
med vatten, vilken håller ca 85 vikt-°/o isopropanol.
Som katalysator vid hydrolysen kan gian använda
en syra eller en bas.
Vid sur hydrolys, som hittills används mest,
stiger etylsilikat-vattenblandningens temperatur till ett
maximum. När detta nåtts anses hydrolysen vara
fullbordad. Har tillräcklig mängd lösningsmedel
tillsatts, har man då en lösning som så småningom
gelatinerar. Tiden till gelatinering är 30 min till
flera veckor, beroende på mängden tillsatt syra. För
att uppnå snabb gelatinering måste man använda
så mycket syra att lösningen blir besvärlig att
hantera.
Gelatineringen kan emellertid påskyndas genom
upphettning eller genom tillsats av alkali. Som
sådant används t.ex. lätt bränd magnesiumoxid vid
tillverkning av formar för precisionsgjutning.
Lämpliga för användning i lösning är ammoniak eller
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 4 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
