Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 28 - Nya metoder - Gängskärning genom »skalning», av SHl - Mätning av pH vid hög temperatur, av SHl - Hållbara permanentmagneter av järnpulver, av SHl - Vingprofilmätare för strömmande medier, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motor för snabbätergäng Drivmotor för verktygets skärrörelse
Fig. 1.
Kalomel-elektrod för
industriell
mätning av pH vid
hög temperatur.
Fig. 2. Gängskalningsmaskin.
Man har valt den nämnda principen för
gängskärning för att göra verktygets vibration så liten som
möjligt och hålla arbetsstycket fastare under
skärningen. Bearbetningen blir en kombination av
svarvning och fräsning. Spånet får samma
genomskärningsarea som vid fräsning men blir längre och
tunnare varigenom mindre skärkraft fordras (Product
Engineering mars 1957 s. 150). SHI
Mätning av pH vid hög temperatur
I flera kemiska industrier är det värdefullt att
kunna bestämma vätejonkoncentrationen eller pH i
va-tenlösningar vid hög temperatur och motsvarande
högt tryck. Detta gäller t.ex. vid
sulfitcellulosafabri-ker där koksyrans pH är av betydelse för
massautbytet. Det har nu en tid funnits glaselektroder
som kan användas för pH-mätningar vid hög
temperatur, men referenselektroden har inte
utvecklats lika snabbt.
I Kanada har man därför konstruerat en
kalomel-elektrod för industriellt bruk, som ger
reproducerbara pH-värden vid upp till 200°C och 14 at ö.
Ka-lomel-halvcellen (av glas) utgör en förlängning av
elledningen (fig. 1). Den doppar ned i elektrolyten
som är mättad kaliumkloridlösning. Elektrolytkärlet
(av glas) är utdraget till ett ganska långt rör som
är packat med fast kaliumklorid. Röret slutar med
en kapillär som ger elektrolytisk kontakt med den
lösning vars pH skall mätas.
Både halvcellen och elektrolytbehållarens övre del
är inneslutna i ett skyddshölje av metall, som
samtidigt utgör manteln i en kylare. Genom denna leds
vatten så att elektrodens temperatur kan hållas
konstant, t.ex. vid 25 ± 2°C. För minskning av
konvektionsströmmar i elektrolytkärlet innehåller detta
på två ställen proppar av fina glaspärlor. Genom
ett rör i manteln (fig. 1 upptill t.v.) leds kvävgas in
till så stort tryck att jämvikt hålls med trycket på
den lösning vars pH mäts.
Om pH-mätaren är kalibrerad så att en fast
relation mellan lösningens pH och mätcellens spänning
gäller, får man rätta pH-värden bara vid 25°G. En
avvikelse från denna temperatur påverkar
potentialdifferensen vid glaselektrodens yta varvid
relationen mellan avläst pHa och verkligt pHv blir pHv =
298 pHa/r, där T är lösningens absoluta temperatur.
Denna relation gäller dock bara om cellens alla
andra partiella potentialdifferenser hålls i
temperaturjämvikt, ett villkor som inte kan uppfyllas vid
användning av den beskrivna referenselektroden.
Det är emellertid troligt att det finns ett pH vid
vilket pHv — pHa för alla temperaturer. Vid
mätningar med en buffertlösning har man också funnit
att detta inträffar med tillräcklig noggrannhet för
pH 7 vid 50—107°C. Relationen mellan avläst och
verkligt pH kan då skrivas
pHv = 298 (pHa — 7)/T + 7
Denna ekvation kan användas för avläsningarnas
korrektion vid upp till 200°C. Kontrollmätningar
med saltsyralösningar har visserligen visat att den
inte stämmer fullständigt vid mer än 100°C, men
reproducerbara och jämförbara resultat kan i alla
händelser erhållas (O V Ingrubf.r i Industrial
Che-mist dec. 1956 s. 513—519). SHI
Hållbara permanentmagneter av järnpulver
I USA har man tillverkat järnpulver bestående av
långsträckta partiklar ca 25 tjocka. Det ger
permanentmagneter vilkas resistens mot
avmagnetise-ring uppges vara 100 000 gånger så stor som
vanliga magneters. Vid tillverkningen av
pulvermagne-terna orienteras järnpartiklarna i ett starkt
magnetfält och pressas i dessa lägen ihop tillsammans med
ett bindemedel som kan vara t.ex. metall, glas,
gummi eller en plast.
Då järnpartiklarnas tjocklek inte är större än en
elementarmagnets, består varje partikel av bara en
elementarmagnet. Alla dessa kan lätt ställa in sig
åt samma håll i magnetfältet, och eftersom de
fixeras i dettä läge av bindemedlet blir den färdiga
permanentmagnetens resistens mot avmagnetisering
mycket stor. Då vidare elementarmagneterna måste
vara mera lättrörliga i pulvret än i ett järnstycke
blir deras orientering fullständigare genomförd i
det förra än i det senare. Man kan därför göra
pul-vermagneter med lika stor koercitivkraft som hos
dagens starkaste kommersiella permanentmagneter.
Pulvermagneterna befinner sig ännu i
utvecklingsstadiet. De förefaller emellertid mycket lovande och
har vissa påtagliga fördelar framför konventionella
magneter. Sålunda behövs inte de relativt
svåråtkomliga metallerna kobolt och nickel till dem.
Genom att de inte innehåller den förra metallen kan
de användas i atomreaktorer (Materials & Methods
mars 1957 s. 162). SHI
Vingprofilmätare för strömmande medier
För mätning av strömmande vätskor och gaser kan
man i stället för t.ex. strypflänsar och venturirör
använda vingprofiler, som sätts in i strömmen.
Medan man vid strypflänsar och venturirör ofta
slipper någon särskild kalibrering, emedan dessa
strömningsmätare är grundligt experimentellt undersökta,
måste man vid vingprofilmätare räkna med en
experimentell kalibrering. I gengäld kan man vid
vingprofilmätare begränsa tryckförlusten genom
mätanordningen till ett mycket litet belopp.
Vid användning av en vingprofilmätare, t.ex. i en
rörledning, har man som mättryck skillnaden
mellan det statiska trycket i rörledningen och det
statiska trycket vid vingprofilen. Eftersom strömningen
kring en vingprofil ändras med anfallsvinkeln, kan
man genom vridning av vingprofilen ändra
mätområdet eller mättrycket. Vid inbyggnad av ensådan
mätanordning behöver man, emedan man måste
kalibrera den, inte ha samma krav på raka rörsträckor
som vid icke kalibrerade strömningsmätare.
Vingprofilen torde knappast bli utsatt för slitning i
samma grad som strömningsmätare av gängse typ.
Medan vanliga dynamiska strömningsmätare har
dålig noggrannhet under ca 30 °/o av maximala
flödet, uppges att man vid vingprofilmätare kan få
god noggrannhet ned till V70 av maximal belastning.
Kostnaden synes för stora installationer bli lägre
än kostnaden för strypflänsar eller venturirör, och
kostnaden ökas inte så mycket vid ökade
dimensioner. Sätter man in en vingprofilmätare
omedelbart efter en rörkrök kan man, beroende på
arrangemanget, få flödet att följa antingen kvadratroten ur
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
