- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
679

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 30 - Sprängning intill byggnader, av Ulf Langefors, Hans Westerberg och Björn Kihlström - Nya material - UV-genomsläppligt glas, av SHl - Värmehärdig polyeten, av SHl - Glasfiberarmerad epoxi-esterplast som konstruktionsmaterial, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 8. Tändplan
för
kortinter-vallsalva enligt [-förutsättningarna-]
{+förutsättningar-
na+} i fig. 7; t.v.
ena halvan av
den fullt
symmetriska planen,
t.h. avsedda
tändtider.

intervallapparatur och
kortintervallsprängkaps-lar med inbyggd fördröjning. Största
laddningsmängden per hål, 4 kg, bestämmer största
bergmassan till 11—12 m3 per borrhål, eftersom
man önskar ett styckefall motsvarande en
specifik laddning om 0,33 kg per m3.

De åtta raderna i salvan (fig. 8) inkopplas
var och en till ett intervallnummer på
kort-intervallapparaten, så att denna tänder
tänd-pärlorna i en och samma rad samtidigt, men
med 10 ms intervall mellan raderna. De 24
hålen i varje rad tänds med olika
kortintervall-sprängkapslar, så att intervalltiden mellan två
hål i samma rad blir 30 ms. På detta sätt blir
totala antalet intervall tre gånger så stort som
vore möjligt med enbart inbyggd fördröjning.

Med angivet kopplingssätt får man minsta
möjliga intervalltid mellan de olika raderna,
vilket eftersträvas med hänsyn till minsta
kastning och bästa styckefall. Kastningen blev
praktiskt taget ingen, och sönderslagningen var
god. Ingen som helst åverkan har konstaterats
vid salvor som sprängts enligt den angivna
tändplanen.

nya material

UV-genomsläppligt glas

Ett glas, erhållet genom smältning av mycket ren
kiseldioxid, kan anses vara det mest genomsynliga
glas som hittills framställts. Dess genomsläpplighet
för ett 10 mm skikt är normalt 80 °/o vid 1 850 Å,
men man har uppnått t.o.m. mer än 90 °/o. Det är
därför särskilt lämpligt till optiska system av vilka
fordras stor genomsläpplighet i ultraviolett, t.ex.
spektrometrar.

Glaset har god fysikalisk stabilitet och leder
ultraljud med små förluster varigenom det är ett
utmärkt material för ultraljudapparatur. Förlusterna
växer ungefär linjärt med frekvensen upp till 30—40
MHz och är ca 0,65 dB/m MHz.

Det är vidare ett lovande material till deglar och
annan apparatur för hantering av halvledare på
grund av dess stora renhet och höga smältpunkt.

Vid smältning av t.ex. germanium är särskilt bor
en skadlig förorening, och glasets halt av detta ämne
är mindre än 1 del på 10 miljoner. Totala
föroreningshalten är mindre än 1 del på 1 miljon.

Kiseldioxiden framställs ur kiseltetraklorid genom
en komplicerad renings-, förångnings- och
konden-sationsprocess. Glaset är tillgängligt i USA i
cirkelrunda plattor upp till 50 mm tjocka. Rektanglar,
prismor och stänger kan skäras ut ur plattorna.
Glaset är mycket svårformat på grund av dess höga
smältpunkt; ingen tillfredsställande teknik för
formning i värme har hittills utarbetats (Materials &
Methods febr. 1957 s. 106—108). SHl

Värmehärdig polyeten

För trådisolering har man i USA börjat tillverka
en bestrålad, modifierad polyeten som enligt
uppgift har samma elektriska egenskaper som vanlig
polyeten men har god formstabilitet, ingen
kallflyt-ning och stor stabilitet vid förhöjd temperatur. Man
lär kunna doppa den i 315°C lod utan att den
skadas. Dess krympning vid upphettning genom
lödning är mycket liten.

Man tillverkar två typer av vilka den ena, Hyrad
90, är kompakt och kan anbringas på såväl
förtennad som blank koppartråd i vilken önskad
tjocklek som helst. Normalt görs isoleringen 0,25, 0,37,
0,75 eller 1,10 mm tjock. Den andra typen Hyrad 95
är en cellplast (Tekn. T. 1954 s. 212) med särskilt
låg dielkonstant tack vare den inneslutna gasen
(Materials & Methods jan. 1957 s. 153). SHl

Glasfiberarmerad epoxi-esterplast
som konstruktionsmaterial

Den senaste utvecklingen av glasfiberarmerade
plaster i Storbritannien har givit ett enligt uppgift
utmärkt konstruktionsmaterial för den kemiska
industrin, i vilket bindemedlet består av en
kombination av polyester och epoxiplast. Den förra ger
materialet god hållfasthet, och den senare ger det god
resistens mot kemikalier. Vidare bör man kunna
framställa material med god nötningshållfasthet.

Materialets stora brottgräns-viktförhållande gör det
lätthanterligt vid montering, och man kan göra
komplicerade konstruktioner av det lättare än av
andra material. Som exempel på dess användning

Fig. 1. Behållare
av
glasfiber-armerad epoxi-esterplast på
stativ av
glasfiberarmerad
esterplast.

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free