- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
680

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 30 - Nya material - Glasfiberarmerad epoxi-esterplast som konstruktionsmaterial, av SHl - Höghållfast aluminiumlegering, av SHl - Bestrålad polyeten för strängsprutning, av SHl - Ferromagnetiskt kärnmaterial för ultrahögfrekvens, av E U

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan nämnas en 2,4 X 1,2 X 1,8 m behållare för
zinkkloridlösning (fig. 1) som används vid
tillverkning av batterier. Full väger behållaren ca 10 t
(British Plastics mars 1957 s. 109). SHl

Höghållfast aluminiumlegering

En aluminiumlegering för gjutning, betecknad 40-E,
har tillverkats några år i Storbritannien och har
fått stor användning bl.a. inom flygplansindustrin.
Den innehåller 0,5—0,7 °/o Mg, 4,8—5,7 °/o Zn, 0,4
—0,6 %> Cr, 0,15—0,25 °/o Ti; föroreningshalten får
vara högst 0,1 % Cu, 0,5 °/o Fe, 0,1 »/o Mn, 0,25 °/o
Si, 0,05 %> Pb, 0,05 °/o Sn. I gjutet och åldrat
tillstånd har den följande mekaniska egenskaper:

Brottgräns ............................... kp/mm* 25

0,2-gräns ................................. kp/mm! 20

Skjuvbrottgräns .......................... kp/mma 19

Elasticitetsmodul ......................... kp/mms 7 000

Förlängning .................................... °/o 7

Hårdhet .................................. Brinell 75—87

Slagseghet (Charpy) ........................ kpm 0,28—0,41

Utmattningsgräns vid 5 X 10’ perioder .. kp/mmä 6,3

Legeringen behöver inte värmebehandlas. Tre
veckors åldring vid rumstemperatur är tillräcklig
för att den skall få optimala egenskaper. Därefter
är materialet stabilt, och det försprödas inte genom
förlängd åldring. Legeringen har vidare utmärkt
bearbetbarhet samt god svetsbarhet och gott
korrosionsmotstånd. Den kan lätt anodoxideras till god
färg och är särskilt lämplig för hårdanodisering.
Den är icke benägen för spänningskorrosion och
har visat sig likvärdig med
aluminium-magnesiumlegeringar i korrosionsmotstånd även i marin
atmosfär (J F Gardner & M R Hinchcliffe i
Metall-urgia febr. 1957 s. 79—84. SHl

Bestrålad polyeten för strängsprutning

Sedan 1954 har man främst i USA experimenterat
med bestrålad polyeten (Tekn. T. 1953 s. 567; 1954
s. 243, 849, 851; 1956 s. 355). Folier och klibbremsor
av detta material har framställts, och det har
använts för isolering av elledningar. Materialets
utnyttjande har försvårats genom dess svårsmältbarhet
som gjort att det måste formas före bestrålningen.
Denna tillverkningsgång blir i regel mycket dyrbar.

Man lär emellertid nu ha utvecklat en metod enligt
vilken en formbar, bestrålad polyeten kan
framställas. Materialet, som hittills framställts bara i
mycket liten mängd, uppges ha utmärkt resistens
mot spänningssprickning, samma goda dielektriska
egenskaper som vanlig polyeten och lika stor
resistens mot åldring vid förhöjd temperatur som icke
formbar, bestrålad polyeten. Denna tål dock högre
temperatur.

En viktig användning för det nya materialet tros
bli till elisolering. Man lär nämligen kunna
strängspruta det på en metalltråd enligt samma metod som
används för vanlig polyeten; bara små ändringar av
betingelserna behöver göras. Man tror att
formpressning i övrigt är den lämpligaste
formgivningsmetoden för den bestrålade polyetenen. Formsprutning
lär ha visat sig olämplig då den ger slutprodukten
för stora inre spänningar (Materials & Methods
mars 1957 s. 167). SHl

Ferromagnetiskt kärnmaterial för
ultrahög-f re k vens

Ett av de senaste tillskotten i HF-ferromagnetikas
familj är en plast, innehållande ett speciellt
järnpulver som fyllmedel. Materialet, som kallas Ferro-

Fig. 1. Fördröjningsledning med Ferrotron-delar.

Fig. 2. Snitt genom ett metallfolie-Ferrotron-laminat.

tron, tillverkas i flera varianter med magnetiska
egenskaper anpassade till olika frekvensband på ca
1—1 000 MHz. Skillnaderna mellan deras egenskaper
beror främst på halten plast och järnpulver men hos
ultrahögfrekvensvarianterna dessutom på den
använda plastens art. Formgivning av
Ferrotron-de-taljer sker genom sprutpressning, strängsprutning
och valsning (kalandrering). En variant för
ultra-högfrekvens är böjlig.

Ferrotrons permeabilitet och förlustfaktor lär icke
menligt ändras genom långvarig konditionering vid
temperaturer mellan — 70 och + 200°C eller i
fukt-mättad atmosfär. Under en provtid av 1 år har icke
heller någon åldring iakttagits. Ferrotron-kärnor har
större slaghållfasthet än t.ex. ferritkärnor eller
massakärnor.

Ur användningssynpunkt uppmärksammas främst
varianterna för ultrahögfrekvens. Särskilt med den
böjliga UHF-varianten tror man sig kunna
konstruera effektiva magnetiska komponenter för
UHF-ap-parater, omfattande transformatorer, filter,
oscillatorer, fördröjningsledningar m.m. Man har gjort
t.ex. en fördröjningsledning (fig. 1) med kärna och
"tape" av böjlig Ferrotron i stället för av plast,
för vilken fördröjningen är 5,2 ^.s/m och
impedansen 1 500 ohm mot 1,33 (xs/m resp. 1 550 ohm för
ett vanligt utförande.

Ett annat exempel på det böjliga materialets
egenskaper är ett metallfolie-Ferrotron-laminat (fig. 2)

Tabell 1. Magnetiska och elektriska egenskaper hos
ultrahögfrekvens-materialen

Styvt Böjligt
Belativ begynnelsepermeabilitet km; ... 7 4—6
Gränsfrekvens för användning som kärnmaterial MHz 1 000 1 000
Relativ förlustfaktor tg 6mlkmi vid 1 MHz 1,6 • 10"4 1,6 . 10"4—2 • 10"4
5 MHz 3 • 10"4 2,5 • 10"4—3,5 • 10"4
100 MHz 6 • 10~3 4 • 10"s—5 • 10-"
1 000 MHz 4 • 10"2 2,5 • 10"2—3 • 10"2
Temperaturfaktor A kmilk*mi ä T ..... 0,4 • 10"8
Volymresistivitet ....................... 108
Genomslagshållfasthet ................. 6 (band)
Dieltal vid 1—1 000 MHz ............. 35 14—18
Dielektrisk förlustfaktor tg $e vid 1 MHz 0,013 0,004—0,008
1 000 MHz 0,02 0.005—0,01

680 TEKNISK TIDSKRIFT 1957

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free