- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
699

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Statisk elektricitet vid industriella processer, av Knut Ljunggren och Torbjörn Westermark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

]ym, och /^-strålning, som ger en jonisation och
har en räckvidd mellan et och y-strålningens.

Gammastrålare är direkt olämpliga som
eli-minatorer, medan a- och även /?-strålare syns
vara lämpade, eftersom strålningen tämligen
enkelt kan avskärmas åt de håll där ingen
eli-minering eftersträvas. Strålningsriskerna för i
närheten arbetande personal blir därigenom
obetydliga. Av a-strålare har radium och
po-lonium använts. Ingen av dessa är helt
idealisk, då radiums dotterprodukter ger upphov
till y-strålning och polonium liar alltför kort
halveringstid (138 dygn).

Plutonium eller någon annan transuran är
en tänkbar möjlighet, om dessa ämnen blir
allmänt tillgängliga. De för närvarande
lämpligaste källorna är följande rena jS-strålare:
aMTl (0,76 MeV; 4 år), KKr (0,67 MeV; 10 år)
och wSr—90Y (2,2 MeV; 20 år). Av dessa är
krypton mycket tilltalande, eftersom den är
en ädelgas och i händelse av brand eller
explosion kan försvinna utan att kontaminera
omgivningen. Dessa eliminatorer kan i
mängder av några tiotal millicurie lämna strömmar
av storleken 0,1 1.1A, medan a-strålare i
motsvarande mängd kan ge upp till 1 uA. I framtiden
bör tritium prövas. Dess strålning är mycket
harmlös och priset per aktivitetsenhet är det
lägsta av alla radioaktiva ämnens.

Undersökningsresultat

Pappersindustri

Mätningar liar vid ett antal tillfällen utförts på
pappersmaskinen vid Pappersbrukens
Centrallaboratorium, Stockholm. Följande
erfarenheter är typiska:

Vid mätningar på papper av sulfatmassa
(pHf^ 8) erhölls under drift en positiv
potential på 50—100 kV mellan kalander och
tam-bour med 100 kV nära tambourn. Genom
anbringande av en fuktad väv i närheten av
banan, vilket är en välkänd metod för
driftpersonalen, kunde potentialen nedbringas till 20
kV, om väven placerades mycket nära banan.

Vid mätningar på papper av sulfitmassa
(pH æ 4,5) uppmättes en negativ potential av
100—150 kV. Full potential uppnåddes någon
minut efter maskinens start. Banans hastighet
var vid ett tillfälle 25 m/min, vilket är ett
jämförelsevis lågt värde. Inverkan av en radio-

aktiv eliminator (30 mC ^Tl) undersöktes,
men ingen ändring av potentialen
observerades. Detta är förståeligt, då den av banan
transporterade strömmen kan beräknas till
minst 10 uA, medan det radioaktiva
preparatet endast kan lämna ca 0,1 ^A, under
gynnsammaste förhållanden3. Anbringande av en
fuktad väv i närheten av banan medförde en
minskning av potentialen till 30 kV.

Vid ett tillfälle, då potentialen var 100 kV,
anbringades en passiv eliminator bestående av
en 0,2 mm tjock jordad metalltråd över banan
varvid potentialen blev 15 kV, när avståndet
tråd—bana var 12 cm, och 6 kV när avståndet
var 1,5 cm. Minskningen är betydande. Efter
trådens borttagande återtog potentialen sitt
föregående värde (ca 100 kV) inom 30 s.

Det kan även nämnas, att vid ett tillfälle hög
positiv laddning konstaterades på denna bana
vid en förändring av massans sammansättning.
Vid återgång till normala förhållanden gick
potentialen kontinuerligt tillbaka till höga
negativa värden. Detta intressanta fenomen kan
möjligen tänkas sammanhänga med en
förändring av pH och bör läggas till grund för en
detaljerad undersökning.

Textilindustri

Vid Rydboholms Wäfveri AB undersöktes
potentialfördelningarna vid en
avläggnings-maskin och en påbomningsmaskin vid
hantering av bomullsväv. Det visade sig att
potentialen vid avläggaren (fig. 1) trots hög relativ
fuktighet (71 %) och måttlig hastighet (ca
1 m/s) blir aktningsvärd (upp till 150 kV),
medan den vid påbomningsmaskinen (fig. 2)
blir liten. Vid avläggaren orsakar laddningen
bl.a. en kraftig dammansamling på materialet.

Vid Holmens Bruk utfördes mätningar på
textilmaterialet vid ett antal punkter i
beredningsprocesserna, varvid följande resultat
erhölls:

Potential Polaritet

hos
materialet
kV

Avsyningsmaskiner ......................8 ±*

Rullmaskin för madrassväv .... 2— 8 ±

Ruggmaskin för bomullsväv ... 90 —

Ruggmaskin för flanell ..............25—90 +

Slagmaskin för bomull................2 +

Spännram i torkmaskin

för ofärgad rayon ......................200 +

för färgad rayon ........................20—30 —

för bomull ....................................30 —

* Polaritet beroende på vävens rörelseriktning.

Vid den ruggmaskin för bomullsväv där
tämligen stor potential (— 90 kV) konstaterades
hade besvär för personalen uppstått, vilka man
försökt avhjälpa genom att anbringa en slinga
av grov metalltråd släpande mot väven.
Tråden var inte jordad och minskade inte vävens
potential. Troligen skulle en tunn metalltråd
uppspänd tvärs över banan utan kontakt med

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77

Fig. 2.
Påbomningsmaskin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free