Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 32 - Vattenekonomi i livsmedelsindustrin, av Sven O Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När en jordavsättningsdamm blir full, måste
man antingen anlägga en helt ny damm eller
tömma den befintliga. Vid säsongmässigt
arbetande industrier, t.ex. betsockerindustrin,
kan det senare lätt göras under
mellansäsongen, medan man vid industrier, som arbetar
året om, lämpligen kan ha två
avsättningsdammar, vilka växelvis fylles och tömmes.
Rektangulära jordavsättningsdammar med
kontinuerlig maskinell slamtömning finns även.
Fördelen med de mekaniska
sedimenterings-anläggningarna framför avsättningsdammarna
är, att kontakttiden mellan vattnet och slammet
blir kort; uppehållstiden i t.ex. en
Dorr-för-tjockare brukar inte vara mer än 1—2 h.
Kvaliteten hos det återtagna vattnet blir därför i
allmänhet bättre från en sådan anläggning än
från en jorddamm, där vattnet uppehåller sig
betydligt längre tid.
Det i en förtjockare eller avsättningsdamm
renade vattnet från t.ex. betinsvämning och
tvättning innehåller fortfarande en del fina
suspenderade partiklar och dessutom lösta organiska
ämnen, som vid sönderdelning och oxidation
förbrukar det i vattnet lösta syret. När det
aktiva syret helt försvunnit, inträder förruttnelse
och svavelvätebildning. Vid återanvändning av
vattnet måste detta därför kloreras. Härigenom
dödas de mikroorganismer som åstadkommer
de nämnda processerna, och vattnet håller sig
friskt. På så sätt hindras en infektion av
råmaterialet med åtföljande
fabrikationssvårigheter.
Kloreringen av sockerbrukens återtagna
smutsvatten sker vanligen med en dosering av
8—15 mg klor per liter vatten. Kloren skall
tillsättas i det cirkulerande vattnet,
omedelbart innan det åter användes i svämmorna eller
bettvätten. På grund av de stora mängderna
organisk substans i vattnet bindes kloren snabbt
och någon fri klor kan ej påvisas i
återlopps-vattnet från avsättningsdammen. Kloren har i
allmänhet en viss BS-sänkande verkan, fig. 6.
Om varmt kylvatten, kondensvatten eller
fallvatten uppkommer vid en fabrikation, bör
detta lämpligen återtas i driften, sedan det
nedkylts i erforderlig grad. Även om det släpps
ut i recipienten, bör det först kylas. Det
enklaste men också ineffektivaste sättet att kyla
t.ex. fallvattnet från ett sockerbruk är att leda
in det i stora grunda dammar, där dess
temperatur efterhand sjunker. Resultatet
förbättras, om vattnet sprutas ut i dammen i
finfördelad form med en pump och rörledningar
med munstycken.
En annan enkel kylanordning, som ofta
användes på sockerbruken, är graderverket. Detta
består av en på ett stativ av järnbalkar upplagd
vattenfördelningsränna, varifrån vattnet får
strila ner över ett antal enrisbäddar. En sådan
anläggning är relativt billig att bygga, men
dess kyleffekt är ej särskilt hög. I allmänhet
nås en temperatursänkning av 7—12°C.
Gemensamt för kyldammar och graderverk
är, att man för luftväxlingen är praktiskt taget
helt beroende av rådande vindförhållanden.
Fig. 6. Biokemisk syreförbrukning i cirkulerande
sväm- och tvättvatten i Hököpinge Sockerbruk 1955;
- • - smutsvatten till dammar,–-renat vatten före
klorering, — renat vatten efter klorering.
Om kylningen skall bli effektiv, måste även
kylmediet, dvs. luften, omsättas oberoende av
vindförhållandena. Detta uppnås vid kyltorn,
som i princip består av en
fördelningsanordning för det vatten, som skall kylas, en
sekundär kylyta avsedd att öka kontakten mellan
luft och vatten samt en anordning för
luftcirkulation. Man skiljer mellan två typer av
kyltorn, nämligen självventilerande, i vilka
luftcirkulationen åstadkommes genom
skorstensverkan, och konstgjort luftade kyltorn, i vilka
luftväxlingen utföres med fläktar.
De självventilerade kyltornen kräver stor
plats och blir effektivare ju varmare det
ingående vattnet är. Draget är av
storleksordningen 2—3 mm H,0, och därvid kan
naturligtvis ej stora lufthastigheter uppnås. Vid
fläktventilerade kyltorn brukar det av fläkten
alstrade trycket vara 5—20 mm H20. Sådana
kyltorn är därför effektivare och har god
kyleffekt, även om den ingående vattentemperaturen
ej är hög. Ett fläktkyltorn är betydligt mindre
än ett självventilerat med samma kapacitet.
Biprodukter ur avloppsvatten
Vid många industrier kan man ur
avloppsvattnet utvinna värdefulla biprodukter, varvid
samtidigt vattnets föroreningar avlägsnas i
sådan utsträckning, att vattnet antingen kan
återtas i driften eller utan större men släppas ut
i recipienten. Sådana förfaranden tillämpas
t.ex. inom textil-, cellulosa- och
pappersindustrierna, vid gasverken, vid oljeraffinaderier
osv. Även inom livsmedelsindustrierna
förekommer exempel på utvinning av biprodukter
från avloppsvattnet.
Vid den förut nämnda reningen av
betsockerbrukens pressvatten med koncentrerad
svavelsyra koaguleras äggviteämnena i vattnet.
Bet-äggvitan skiljes från vattnet i
dekanterings-apparater och separatorer. Den blandas
därefter med melass och blandningen tillföres den
betmassa, som torkas i brukens
torkanläggningar. På så sätt höjes värdet av det
framställda fodermedlet betfor.
Vid mejeriernas osttillverkning är den
över-skottsvassla, som ej kan användas för
livsmedelsframställning, ett stort problem ur
vattenföroreningssynpunkt. Den av regeringen
1953 tillsatta Vattenvårdskommittén har ju
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
