Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 32 - Vanadinverket i Otanmäki, av Martti Merenmies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanadinverket i Otanmäki
Diplomingenjör Martti Merenmies, Otanmäki, Finland
Världsförbrukningen av vanadinmetall uppgår
till 5 000—10 000 t/år och det viktigaste
användningsområdet är i specialstållegeringar.
Vanadinhalten är 1,5—8 % V i snabbstål och
0,1—0,5 % V i ädelstål och verktygsstål. Redan
vid lägre halter ger vanadin stålet hög
hållfasthet och seghet. Förbrukningen av
vanadinmetall är därför ganska liten, men å andra
sidan är jordens vanadinförekomster få till
antalet och vanadinmetall mycket efterfrågad
på världsmarknaden.
Vanadinhaltiga mineral
I Sydamerika och Sydafrika förekommer
mineral, i vilka vanadinhalten är hög, t.ex.
rosco-elit och karnotit, några bly-vanadinmineral
samt patronit. I dessa mineral kan
vanadinhalten gå upp till 20 %. I vissa stenkols- och
råoljeaskor har analysen visat vanadin från 2
till 20 %. Vanadinet följer geokemiskt gärna
ultrabasisk magnetit och i sådana förekomster
har man konstaterat att vanadinet kristalliserat
inom magnetitgittret utan att bilda egna
mineral.
Måttliga vanadinhalter har påträffats även i
magnetitmalmer som innehåller ilmenit. En
sådan malm är magnetit-ilmenitmalmen i Otan-
Bearbetning av föredrag, hållet den 22 februari 1957 i
Föreningen för Bergsvetenskap.
Fig. i.
Vanadinverket i
Otanmäki.
622.7(480) : 669.292
mäki, Finland. Vanadinet sitter i denna malm
huvudsakligen i magnetitgittret och efter
anrikningen innehåller Otanmäkis slig 0,57—
0,59 % V. För övrigt innehåller sligen 68—
69 % Fe, 2—3 % Ti02, 1 % Å103, 0,7 % Si02,
0,4 % MgO, 0,1 % MnO, 0,01 % Cr203, 0,1—
0,2 % S samt spår av fosfor.
Försöksanläggning
Försöken att avskilja vanadinet ur Otanmäkis
slig påbörjades på sommaren 1952 (Tekn. T.
1956 s. 404). Redan i början fick man så goda
resultat, att man på hösten 1953 var på det
klara med att en försöksanläggning måste
byggas.
I denna torkades och renades sligen med
magnetiska separatorer till höganrikat gods.
Därefter följde tillsats av glaubersalt, blandning
och rullning till kulor. Dessa transporterades
till en sintringsugn och brändes vid en
temperatur av ca 1 200°C. Utlösning av vanadinet
skedde i tunnor med varmt vatten, och ur den
sålunda erhållna lösningen utfälldes vanadinet
med svavelsyra.
Denna anläggning var i gång drygt ett år. Med
stöd av erfarenheterna härifrån kunde
planeringen av ett verk i industriell skala påbörjas.
Vid årsskiftet 1954—1955 hade planeringen
förts så långt att beslut om byggandet av
verket kunde fattas.
Industriell utvinning
På knappt ett år var fabriksbyggnaden färdig,
och inrednings- och monteringsarbetena
kunde påbörjas. Verket (fig. 1) kunde provköras
på sommaren 1956. Numera har uppmurningen
av en andra sintringsugn påbörjats och efter
slutförd montering av denna räknar man med
att 150 000—160 000 t/år slig skall kunna köras
genom verket.
Processen är i huvuddrag densamma som
användes i försöksanläggningen (fig. 2). Den
torkade och renade sligen transporteras från
anrikningsverket till en silo i vanadinverket,
vilken rymmer 1 500 t. Sligen inmatas tillsam-
i ü isisases
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
