Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 32 - Skyddande polyamidskikt, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skyddande
polyamidskikt
678.675 : 620.197
Polyamider används bl.a. i tunna skikt som
skydd mot nötning och repning, mot väder
och vind samt mot lösningsmedel och andra
kemikalier. I allmänhet läggs polyamidskiktet
på ett stödjande underlag. Folier av
polyamider har ännu inte fått lika stor användning
som t.ex. cellofan och Mylar (polyester).
Nylon 11 (Rilsan), som framställs genom
po-lymerisering av ^-aminoundekansyra, kan
erhållas i folier genom strängsprutning. Till
förpackning används de i tjocklekar på 0,05—
0,2 mm. Vidare kan nylon 11 flamsprutas
(Tekn. T. 1951 s. 548; 1954 s. 549) på de flesta
metaller och på papper. Då plasten är
smak-och luktlös, kan den användas som överdrag
på insidan av konservburkar. Sprutade skikt
är särskilt värdefulla som skydd för
elapparater vilka utsätts för korrosion, t.ex. i gruvor,
fartyg och i tropikerna.
Den yta, som skall beläggas, måste vara torr,
ren och tät för att skiktet inte skall få blåsor
eller flagna. Konkava ytor måste ha minst
5 mm radie. Det är lämpligt att förvärma
metallytor till 100° C och papper till 60° C.
Skiktet brukar göras 0,13—0,38 mm tjockt. Det ger
liten friktionskoefficient, lär ha utmärkt
vidhäftning och resistens mot slag och
vibrationer. Dess värmeledningsförmåga är god. Det
kan användas vid —60 till + 140°C.
Nylon 66 (vanligt nylon) utnyttjas också som
skyddsskikt på stål, aluminium och keramik.
Man föredrar oftast 0,25—0,5 mm tjocka skikt,
men i vissa fall används tunnare beläggning
med ned till 0,05 mm tjocklek. De senare lär
ha större nötningshållfasthet.
Nylonskiktet kan anbringas genom
flamsprut-ning eller genom virvelsintring ("whirling")
varvid nylonpulver hålls svävande med
cirkulerande luft i ett kärl, medan
arbetsstycket förs in i detta, upphettat till en
temperatur över plastens smältpunkt. Nylon löst i
kre-sylsyra används som överdrag på
magnetspo-lar. Det erhållna skiktets mekaniska och
elektriska egenskaper är goda, men det har en viss
benägenhet att absorbera fukt, och det smälter
vid hög temperatur.
Polyamider av vegetabiliska oljor är lösliga
i alkoholer och alkohol-kolväteblandningar. De
används ensamma, med mjukningsmedel eller
andra tillsatser som skyddsskikt på t.ex. stål,
aluminium, koppar, cellofan, Mylar, polyeter,
papper, träfiberplattor och trä. Utmärkande
Referat av uppsats av D E Floyd i Material & Methods maj
1957 s. 136—139.
för dessa beläggningar är att de möjliggör
värmeförsegling och att de har god resistens
mot fett och vatten.
Rena polyamidskikt kan anbringas genom
t.ex. doppning i smälta eller i lösning; den
senare kan även strykas med pensel eller
sprutas. Man använder ned till 2,5 n tjocka skikt
på papper och upp till 0,13 mm tjocka på
metaller. I allmänhet räcker 18—25 ,u tjocklek.
Polyamid-epoxiplast framställs av en
polyamid innehållande fria aminogrupper och en
epoxiplast (Tekn. T. 1954 s. 319). Vanligen
bereds särskilda lösningar av polyamiden och
epoxiplasten varvid den förra löses i en
alko-hol-kolväteblandning och den senare i en
blandning av en keton och ett aromatiskt
kolväte, t.ex. metylisobutylketon och xylen.
Lösningarna kombineras och försätts med
förtun-ningsmedel till lämplig viskositet.
Båda plasterna är utmärkta vätmedel och
mycket lämpliga för rivning av pigment. Alla
vanliga sådana, t.ex. kimrök, titanvitt,
kromgult, ftalocyaniner, toluidinrött, blyrött och
zinkgult, kan hanteras tillfredsställande. De
pigmenterade skikten får hög glans, stor
hårdhet och böjlighet samt god resistens mot
lösningsmedel och andra kemikalier.
Polyamid-epoxihartsskikt kan anbringas
enligt vanliga metoder, såsom sprutning,
doppning eller strykning. Prov uppges visa att de
har utmärkt hållbarhet samt liten benägenhet
att spricka och krita. Skikten görs i allmänhet
ungefär lika tjocka som polyamidskikt. De lär
kunna strykas med pensel på våta ytor därför
att vattnet emulgeras i färgen och avdunstar
tillsammans med lösningsmedlet.
Polyamid-epoxihartsbeläggningar används t.
ex. på mejeriutrustning, oljeledningar,
godsvagnar (invändigt), vattenavhärdningsverk och i
allmänhet för målning av apparater i fabriker
och laboratorier. Färgen har god vidhäftning
och kan med få undantag anbringas på
metaller, trä, gummi, plaster och murverk.
Polyamid-fenolplast har bränd synnerligen
god resistens mot lösningsmedel och andra
kemikalier, stor böjlighet och slagseghet. Vid
bränningen reagerar polyamidens
aminogrupper med fenolhartsets metylolgrupper varvid
kol-kvävebindningar uppstår och vatten
frigörs. Vid polyamiders reaktion med
epoxi-harts bildas däremot ingen flyktig biprodukt.
Polyamid-fenolhartsblandningar i lösning kan
lagras flera månader utan att de förändras
märkbart. De kan därför användas när
poly-amid-epoxihartsblandningar är olämpliga på
grund av sin begränsade hållbarhet. I stället
fordrar de emellertid bränning vid minst
150° C, medan polyamid-epoxihartsskikt härdar
vid ned till 10°C.
Polyamid-fenolhartsbeläggningar anbringas
vanligen genom sprutning eller med vals. De
görs 2,5—25 (x tjocka och används till
behållare, transportkärl och hinkar. De
pigmenteras inte lika ofta som polyamid-epoxiharts;
pigment används främst som korrosionsskydd.
SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
