Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 32 - Nybyggen - Flyttbart atomkraftverk, av SHl - Transport av kol i rörledning, av Nils Holmin - Höghus byggt som ett träd, av Hn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nybyggen
Flyttbart atomkraftverk
Amerikanska armén har ett atomkraftverk för 1 855
kW eleffekt i drift. Det kallas "Army Package Power
Reactor" (APPR-1) därför att dess delar kan
transporteras med flyg. Reaktorn är av tryckvattentyp,
och anläggningen är det första kraftverket, byggt
enligt denna princip. Vidare är det det första vars
reaktor har bränsleelementen kapslade i rostfritt
stål och vanligt vatten som kylmedium och
moderator.
Själva reaktorn är bara 4,1 m hög och 1,2 m i
diameter. Verket har nu en ångdom och ett 1,5 m
tjockt strålskydd av betong, därför att det har satts
upp ganska nära bebyggelse. I ödsliga trakter
behöver strålskyddet inte göras lika tjockt. Som
bränsle används uran med 90 % ^U, varav 6,8 kg
beräknas räcka för 1,5 års drift. Under samma tid
skulle ett lika stort oljeeldad ångkraftverk förbruka
ca 6 500 m3 brännolja.
APPR-1 är bara det första verket i en serie fasta,
transportabla och halvtransportabla anläggningar.
APPR-1 tillhör den fasta typen. Man har börjat
konstruera atomkraftverk som kan monteras på
lastbilssläpvagn eller pråm. Ett steg i denna utveckling
är "Gas-Cooled Reactor Experiment" (GCRE) vid
National Reactor Testing Station (Chemical &
En-gineering News 6 maj 1957 s. 18). SHl
Transport av kol i rörledning
Den första rörledningen för transport av kol är i
kommersiell drift i USA och har visat sig
ekonomiskt förmånlig. Transporten sker från
Georgetown, Ohio, till en 660 MW kraftstation tillhörande
Cleveland Electric Illuminating Co., en sträcka av
175 km. Kapaciteten är 150 t/h, vilket är
tillräckligt för att täcka 80 °/o av kraftstationens behov.
I en beredningsanläggning krossas kolet och
blandas i lämplig omfattning med vatten, som tas från
en för ändamålet uppdämd sjö. Kolet pumpas från
beredningsanläggningen via tre pumpstationer med
900 hk pumpeffekt vardera till en avvattnings- och
torkningsanläggning vid kraftstationen.
Rörledningen är av stål med svetsade skarvar och
förlagd på frostfritt djup under markytan. I
mottagningsstationen filtreras vattnet bort och kolet
torkas ytterligare i koleldade torkugnar, som
förbrukar 3 °/o av det transporterade kolet. Befintligt
kollager vid kraftstationen bibehålles som reserv
tills tillräcklig erfarenhet av kolledningens
driftsäkerhet erhållits.
Totalkostnaden för projektet är 12,5 M$. Avsevärt
minskade transportkostnader fås jämfört med den
alternativa koltransporten per järnväg. En
förutsättning för god ekonomi är dock det föreliggande stora
transportbehovet över ett relativt stort avstånd.
Ytterligare vinster kan göras om kraftstationen från
början byggs för utnyttjning av kol med för
transporten lämplig storlek och relativt stor fukthalt
(Electrical World 6 maj 1957 s. 55). Nils Holmin
Fig. 1. Husets centralt belägna, bärande kärna är synlig ovanför taket.
Höghus byggt som ett träd
"Stick ned en pinne i marken, fäst 21 pappersark på
den och håll upp kanterna på arken med
tandpetare." Så karakteriserar arkitekten C E Pratt det
konstruktiva systemet i sin 22 våningar höga
kontorsbyggnad, som uppförts i Vancouver, fig. 1. Den
huvudsakliga bärningen tas upp av en centralt
belägen kärna omsluten av brandsäkra bärande
väggar. Där har placerats hisschakt, trapphus, sanitära
huvudledningar, luftkonditionerings- och elektriska
trummor. Från denna "ryggrad" går
bjälklagsbal-karna radiellt ut och uppbärs i andra ändarna av
"tandpetarna", smäckra pelare, som är helt synliga
i fasaden. Ytterväggen kan göras så smäcker genom
att många av dess traditionella funktioner — såsom
att uppta vindkrafter — överförts till den bärande
kärnan, fig. 2. Denna konstruktiva lösning medför
en betydande frihet i planlösningen av de olika
kontorslokalerna, inom vilka inga bärande väggar
eller pelare finns.
En annan fördel ligger i
luftkonditioneringssystemet. Från en central trumma i byggnadens kärna
går frisk luft radiellt ut i varje våning mot fönstren
på sådant sätt att några särskilda vertikala
lufttrummor vid ytterväggarna — vilket är den
traditionella utformningen — ej fordras, fig. 3.
Den konstruktiva utformningen medger samtidigt
lägre konstruktionshöjd på bjälklagen, inte minst
genom centraliseringen av trummor och ledningar.
Våningshöjden har pressats från den traditionella
12’ (3,66 m) till 10’ 9" (3,28 m) samtidigt som
rumshöjden höjts från 8’ 6" (2,59 m) till 9’ (2,75 m).
Fig. 2.
Konstruktiv utformning av,
upptill traditio
nellt höghus,
nedtill
Vancouver-huset.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
