Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 33 - Katodiskt korrosionsskydd av barlasttankar, av J Lepper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på katoden utfälls väte, som med syret reagerar
till vatten. Dessutom kan vätet avgå i form av
gas eller diffundera i elektrolyten. Denna
process fortgår, tills anoden är fullständigt löst.
Uppkomsten av ett lokalelement
Att spänningsdifferenser uppträder kan ha
olika anledningar. För det första finns, såsom
redan nämnts, en potentialskillnad mellan
olika metaller i en elektrolyt. Metaller och
legeringar kan ordnas enligt
lösningsbenägenheten. Den galvaniska spänningsserien för
några metaller och legeringar i havsvatten
(tabell 1) visar att potentialdifferensen mellan
t.ex. magnesium och järn är 880 raV.
Anodiska och katodiska ytor på en och
samma metall bildar emellertid lokalelement (fig.
3) vilka leder till korrosion. En av
anledningarna till uppkomsten av lokalelement kan vara
olika mekaniska påkänningar på metallen
(tabell 2). Även främmande föremål inneslutna i
metallytan, ytbeläggningar och andra
inhomogeniteter kan orsaka korrosion. Sålunda
uppvisar t.ex. glödskal mot blankt järn en
potentialdifferens av 0,25 V.
Slutligen kan varierande beskaffenhet av
elektrolyten, såsom varierande luftning, nämnas
som en väsentlig orsak till uppkomsten av
element. Skillnader i syrekoncentrationen i
elektrolyten kan framkalla potentialdifferenser,
vilkas storlek beror av elektrodmaterialet. De
syrerika områdena är därvid katoder.
Det katodiska skyddets verkningssätt
Det katodiska skyddet är baserat på principen
att korrosionen förhindras, om elström ej kan
Tabell 1. Galvaniska spänningsserien i
havsvatten
Spänning
mot Cu/CuS04
Magnesium (99,8 %>) ................— 1,60
Magnesiumlegering (6 %> Al,
3 °/o Zn) ....................................— 1,57
Zink ..............................................—1,11
Aluminiumlegering (1,2 °/o Mn) —0,87
Kolstål ..........................................— 0,69
17 °/o kromstål............................—0,65
Koppar ........................................— 0,44
Nickel ..........................................— 0,28
Tabell 2. Inverkan av ståls mekaniska tillstånd
på dess potential. En 10 mm stålstav i 1 %
NaCl-lösning vid 20°C omrörd genom
inblåsning av luft
Stålets Potential efter
tillstånd 20 min mot mättad
kalomelelektrod
mV
Rostat ...................... —470
Med brottyta................ —500
Bockat, radie 12 mm ........ —540
Svarvat ..................... — 555
Slipat ...................... — 605
Gängat ..................... — 630
Fig. 2. Galvaniskt element.
flyta mellan lokala anoder och katoder. I ett
lokalelement, bestående av en fri stålyta som
anod och glödskal som katod, flyter strömmen
från den blanka stålytan genom elektrolyten
till glödskalet (fig. 4 upptill). Från den blanka
ytan löses järn vilket avsätts som rost.
Strömmen är i fig. 4 antydd med heldragna linjer
som var och en antas representera en
strömenhet.
Om en stålplåt står i ledande förbindelse med
en bit magnesium (fig. 4 i mitten), utgör denna
systemets anod på grund av sin negativa
potential i förhållande till stålet och dettas
lokalelement. Om man till en början bortser från
lokalelementet, ser man att strömmen
uteslutande går från magnesiumanoden genom
elektrolyten till stålplåten. I detta fall slutar t.ex.
fyra strömlinjer på den blanka stålytan.
Tar man hänsyn till både magnesiumanodens
och lokalelementets verkan, kan man i ett
vektordiagram addera strömmarna (fig. 4 nedtill).
Från lokalanoden utgår då fyra strömlinjer,
men samtidigt ankommer lika många från
magnesiumanoden, dvs. strömmarna uppväger
varandra, och det går ingen ström genom
elektrolyten till eller från lokalanoden. På
lokalkato-derna har däremot strömtätheten vuxit, dvs.
där kommer en större mängd väte att bildas.
Därigenom har man uppnått målet att hindra
en ström i lokalelementen, och stålets
korrosion upphör. Detta sker dock på bekostnad av
magnesiummetallen, som så småningom
förbrukas. Om stålytan har ett skyddande skikt,
Fig. 3. Lokalelement som orsakar korrosion.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
