Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 33 - Andras erfarenheter - Krypton 85 till tjockleksmätare, av SHl - Böcker - Elektroteknik i bilder, av GAH - Karlebo handbok, av Wll - Vit drar och vinner, av Arne Hedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt och som i alla händelser blir dyrbart. Vidare
begränsas den effektiva styrkan per ytenhet för en
strålningskälla av tallium genom dettas stora
absorption.
Trots att halveringstiden är 25 år för ®°Sr är det
"skenbara sönderfallet" för denna isotop snabbare
än för æKr. Skenbart sönderfall är den
materialtjocklek i mg/cm2 som genom absorption försvagar
strålningen lika mycket som en månads sönderfall.
Det är ett mått på det fel tjockleksmätaren gör på
grund av strålningskällans sönderfall under en
månad. Beräkningar visar att det skenbara sönderfallet
för wKr, som ger strålning med mindre energi (0,695
MeV) och därmed större absorptionsfaktor, blir
mindre än för det mera långlivade °°Sr vars
ß-strålning har 2,18 MeV energi.
Strålningskällor av krypton kan ges nästan vilken
form som helst. Det fordras bara en gastät
behållare med ett tunt fönster som släpper igenom
ß-strålarna. Fönstret kan göras av rostfritt stål, nickel,
Monel eller något annat korrosionsresistent
material och skall vara 12—50 u tjockt. Strålningskällans
styrka kan lätt regleras när gasen fylls i; behållaren
evakueras, och krypton släpps in sakta tills önskad
styrka uppnåtts varefter kärlet förseglas.
Den mest tilltalande egenskapen hos æKr är kanske
dess säkerhet ur hälsosynpunkt. Då krypton är en
gas, kan det inte stanna kvar i en lokal som
förorening; läcker det ut, späds det mycket snabbt ut
i luften och försvinner. Vidare spelar krypton ingen
roll i människokroppens metabolism, som ädelgas
ger det inga kemiska föreningar, och det ger inga
radioaktiva sönderfallsprodukter utom litet ^Rb
med halveringstiden ca 10"6 s, som inte har någon
praktisk betydelse på grund av dess obetydliga
mängd och korta halveringstid (W E Swift i Nu-
cleonics mars 1957 s. 66—67). SHl
%
böcker
Elektroteknik i bilder, av Gustav Büscher.
Nybloms. Uppsala 1957. 127 s., 555 fig. 14,50 kr.
Boken bygger på principen: Lär genom bilden. I
ett stort antal figurer med förklarande text
behandlas de grundläggande fysikaliska begreppen och
förklaras deras tillämpning i mätinstrument,
ström-alstrare och olika slag av elektriska motorer.
Framställningen bygger till en stor del på analogier:
vattenströmmar, gungor osv.
Liksom i de flesta populära framställningar av
denna typ blir liknelserna ofta haltande eller
uttänjda och en omogen läsare kan riskera att
bibringas lustiga eller besvärande vanföreställningar.
En läsning av boken under erfaren ledning torde
emellertid ge en god inblick i elektroteknikens
grunder. Någon "Elektroteknik utan tårar" är boken
dock knappast. Särskilt kapitlen om tillämpningarna
kräver ett avsevärt arbete om de skall förstås av en
tidigare i ämnet oinvigd läsare.
Illustrationerna besväras ibland av gyttrighet och
framför allt av en klumpig och svårläst textstil.
Illustrationstekniken verkar i sin helhet föråldrad bl.a.
genom en överdriven detaljsmyckning som är över-
flödig och gör figurerna mer svårlästa. Ur
pedagogisk synpunkt stör att förf. ej alltid håller isär
enheter och storheter och att han då och då inför
nya begrepp utan att förklara dem.
Förlaget anser boken vara lämplig för vetgirig
ungdom och för varje vuxen som vill förskaffa sig
kunskaper inom ett för honom tidigare främmande
område. I detta kan man instämma under
förutsättning av hög vetgirighetsgrad och gott omdöme hos
läsaren. GAH
Karlebo handbok, 9:e uppl., utgiven av
Maskinaktiebolaget Karlebo. Stockholm 1957. 899 s.,
613 fig. 20 kr.
Den i samband med firmans 30-årsjubileum utgivna
9:e upplagan av Karlebo Handbok är väsentligt
omarbetad och utökad i jämförelse med föregående
upplaga. Under en redaktionskommitté med R Woxén,
G Wallgren och H Hallendorff har boken helt
omredigerats, varefter ett tjugotal (ej namngivna)
personer medverkat som författare.
Efter grundvetenskaperna matematik, mekanik och
hållfasthetslära behandlas sådana tillämpade
verk-stadstekniska ämnen som materiallära,
maskinelement, toleranser och passningar, gjuteriteknik,
sam-manfognings- och bearbetningsteknik samt
ytbehandling. Riklig plats har ägnats åt det nytillkomna
kapitlet verkstadsteknisk mätteknik och under
elektroteknik har industriell elektronik införts. Kapitlen
ljusteknik och akustik har utökats väsentligt.
Samtliga större tabeller har samlats sist i boken.
Materialläran har helt omarbetats, plaster
medtagits och under sammanfogning har lödning och
limning införts vid sidan av svetsning. I den helt
nyskrivna bearbetningstekniken har
arbetstidsbestämning medtagits och under ytbehandling har
bl.a. införts målning, förkromning och
plastbesprut-ning.
Det tekniska måttsystemet har använts med
kilopond som kraftenhet, tyvärr betecknad Kp i tabellen
på s. 53 men i övrigt betecknad kp. Som effektenhet
har i allmänhet använts hästkraft, men i en formel
på s. 794 får man effekten i kW, fastän det står hk
angivet i formeln. Som enhet för
värmeledningsförmåga anges på s. 56 kpm/s°Cm, en enhet som jag
aldrig sett användas; på s. 87 används emellertid
kcal/mh°C, dock med den mindre lämpliga
benämningen värmeledningstal. På s. 89 anges en formel
för Prandtls tal, som visserligen är riktig, men
använder man de under formeln angivna enheterna
måste man även multiplicera med 3 600. Frekvens
har betecknats p/s i stället för Hz enligt gällande
normer.
Tryckfelen synes vara fåtaliga. På s. 159 i fig. 75
står emellertid kp/m2 i stället för kp/mm2 och på
s. 679 sägs att Vickers diamantpyramid har 136°
toppventil.
Det är uppenbarligen ett mycket omfattande arbete
som lagts ner på denna nya upp’aga och resultatet
har blivit mycket gott. Det har blivit en för
verkstadstekniken väl avpassad, fyllig uppslagsbok, som
dessutom i viss mån kan användas som lärobok.
Det för en bok med denna omfattning synnerligen
låga priset kommer säkert att bidra till en stor
spridning av handboken. Wll
Vit drar och vinner. Rygaards småskrifter 5.
Stockholm 1957. 80 s., 6,50 kr.
Denna lilla skrifts åtta praktikfall, som
sammanställts av amanuenserna Goldberg och Westermark
vid Handelshögskolan i Göteborg, utgör välbehöv-
768 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
