Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 34 - Vad händer med grundvattnet? av Bengt Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en längre tidsperiod, omfattande en följd
av år, minskar inverkan av G och S, och den
allmänna hydrologiska ekvationen kan då
skrivas
.V = Q + A (3)
Nederbörd
Nederbörden i Sverige observeras vid ca
700 nederbördsstationer, från vilka uppgifter
sänds in till Sveriges Meteorologiska och
Hydrologiska Institut. Årsnederbörden inom ett
smalt bälte längs hela ostkusten samt inåt
Mälardalen uppgår till 400—500 mm/år. Längs
hela västkusten finns ett liknande bälte med
en årsnederbörd av 600—800 mm/år. Inom
Götaland tilltar årsnederbörden från alla håll
in mot småländska höglandet. Inom Svealand
och Norrland tilltar årsnederbörden långsamt
västerut mot fjällkedjan, över vilken den
hastigt stiger till mycket höga värden. Inom
mellersta delen av Norrland mellan Bottniska
viken och gränsen mot Norge finns dock ett
bälte med en årsnederbörd av endast 400—500
mm.
Den maximala årsnederbörden är upp till 1,7
gånger så stor som medelnederbörden. Den
lägsta årsnederbörden är omkring halva
medelnederbörden. Under sommarhalvåret
april—-september faller något över hälften av
årsnederbörden.
Tydliga sekulära variationer i temperatur,
nederbörd, barometerstånd och vindar har
konstaterats över hela jorden. Dessa
variationer i klimatet har varit så betydande, att de
icke kan förklaras genom människans
ingripande i naturen eller mätfel. Temperaturen
har på senare tid stigit på flertalet platser, i
synnerhet de arktiska områdena, vilket
resulterat i avsmältning av glaciärerna.
Medelnederbörden på skild#a håll på
jordklotet har undergått betydande förändringar, fig.
1, men i Sverige är medelvärdet praktiskt taget
oförändrat. Många författare anser att
fluktuationerna i nederbörden är cykliska men med
en period av sådan längd, att den ännu icke
täcks av meteorologiska observationer.
Orsaken till klimatförändringarna har
diskuterats av ett flertal forskare. Fluktuationer i
solstrålningen anses nog numera vara den
sannolika orsaken, men verkligt belägg härför
saknas.
Avdunstning
Totala årsavdunstningen från hela land- och
sjöarealen i Sverige är störst i sydligaste
Sverige och avtar mot norr:
Avdunstning
mm/år
Sydligaste Sverige .................. 400
Götaland och större delen av Svealand 350
Mellersta Norrlands skogstrakter..... 250
Nordligaste Sverige ................. 200
Fjälltrakterna mot Norge ............ 150
Fig. 2. Grundvattenstånd i Nynäshamn 1937—1939.
Tabellen innefattar all avdunstning från
sjöytor, snö och markytor inklusive avdunstning
från i vegetationen kvarhållen nederbörd och
transpiration från vegetationen. De faktorer
som påverkar totala avdunstningen är kända,
men en exakt kvantitativ analys av de
ingående faktorernas betydelse var för sig är svår
att genomföra beroende på inbördes påverkan
mellan dessa faktorer. Avdunstningen från en
fri vattenyta är beroende av differenser
mellan ångtrycket vid vattenytan och i de
överliggande luftlagren, luft- och
vattentemperatur, vind, lufttryck och vattenkvalitet. Av
största betydelse torde vattentemperaturen
vara.
Lufttemperaturens betydelse är inte lika
säkert fastställd, men det torde vara ställt utom
tvivel, att högre temperatur hos såväl luft som
vatten medför ökad avdunstning. Av stor
betydelse för den totala avdunstningen är ofta
transpirationen genom växterna. Genom
rotsystemet sugs vatten upp ur grunden och
lämnar växterna som vattenånga varvid endast en
mindre del kvarstannar i växten. Enär
transpirationen bestämmes av den hastighet, med
vilken avdunstningen från bladverket sker, är
transpirationen beroende av samma faktorer
som avdunstningen från en fri vattenyta. Hög
temperatur, låg fuktighet och stark vind
tenderar alla att öka transpirationen.
Omfattande försök har gjorts att på teoretisk
och experimentell väg bestämma avdunstning
och transpiration. Här må endast nämnas de
lysimeterundersökningar som utförts och
utförs i Holland och USA. Tillämpningen av den
tidigare angivna allmänna hydrologiska
ekvationen på ett begränsat nederbördsområde
anvisas dock3 som lämpligaste väg att nå fram
till värden på den totala avdunstningen inom
detta område. Det danska
Vandbalanceudval-get4 har enligt denna metod utfört en serie
intressanta undersökningar av
nederbördsområdet på Själland. Genom kontroll av
nederbörd och avrinning har man räknat fram en
medelsiffra för avdunstning ocli transpiration
från växtligheten uppgående till ca 365 mm
per år. Denna siffra visar god
överensstämmelse med i tabellen för Sverige angivna
värden. Man har också försökt att mäta
avdunstningen på sjöytor direkt.
198 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
