Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 34 - Vad händer med grundvattnet? av Bengt Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danskarna ämnar fortsätta dessa
observationer för att få en vidgad kännedom om på
vattenhushållningen verkande faktorer. Redan nu
har man kunnat konstatera, att den
nederbördsmängd som infiltreras om sommaren
endast i ringa grad är beroende av nederbörden,
medan infiltrationen höst och vinter varierar
starkt med nederbörden. Torra år, särskilt
sådana med låg vinternederbörd, medför en
förhållandevis stor minskning i
grundvattenbildningen, våta år med riklig vinternederbörd
ökar grundvattenbildningen i motsvarande
grad.
Grundvattenståndet visar enligt den danska
undersökningen en sinusformad variation med
stigande vattenstånd under våren och fallande
under, sommaren och förhösten. På samma sätt
brukar exempelvis naturliga
grundvattenståndet i svenska grusåsar visa en mer eller mindre
harmonisk förändring dels under året, dels
under längre perioder, fig. 2.
Viskositeten hos vatten minskar med 80 %,
när temperaturen stiger från 0 till 25°C.
Under den varma årstiden ökas därför
infiltrationsförmågan.
Skogen och grundvattenbildningen
Frågan om skogens inverkan på vattenbalansen
har studerats på skilda håll. Sölve Kihlberg
redogör i en rapport3 dels för litteraturstudier,
dels för en egen undersökning av två
nederbördsområden. Som belysning för hur olika
resultat man uppnått må nämnas en teoretisk
utredning berörande granskog i norra Skåne,
enligt vilken mark täckt med utvuxen och
växtlig skog icke skulle lämna något bidrag till
grundvattnet, emedan sådan skog dränerar
marken.
Denna undersökning har dock väckt gensagor
under hänvisning till att undersökningar av
nederbörd ocli avrinning inom områden i
södra Sverige har visat, att avdunstningen
från granskog knappast kan överstiga 400
mm/år, vilket skulle ge rum för en avsevärd
avrinning och infiltration. En japansk
undersökning anges visa att kalhuggning ökar
avrinningen med motsvarigheten till den
vattenmängd, som eljest skulle ha kvarhålles i
trädkronorna och sedan avdunstat.
Kihlbergs egna undersökningar från
Himmelberget i Dalarna visar att avrinningen ökat
med 11,9 ± 2,9 % av nederbörden till följd av
kalhuggning. Förändringen tenderar i början
Tabell 1. Skogens inverkan på
grundvattenbildningen
Skogsmark Barmark
med tät
undervegetation
Nederbörd ........ ..... mm 1 050 1 050
Avrinning ......... 0 290
Avdunstning och transpira-
tion ............. .... mm 410 320
Grundvattenbildning . .. mm 640 430
Ökning av markens por-
vatten ........... 0 10
att minska med åren i sådan takt, att om
hastigheten förbleve oförändrad de ursprungliga
förhållandena på grund av återväxt skulle bli
återställda efter något mer än 20 år. Det
sistnämnda sambandet uppges dock vara icke
statistiskt fastställt. I detta sammanhang är det
av särskilt intresse att ej blott
högvattenavrinningen utan även lågvattenavrinningen ökat.
Det senare tyder enligt Kihlberg på en ökad
grundvattenbildning, sannolikt beroende dels
på ökad infiltration genom att en större del
av nederbörden når marken, dels på mindre
vattenupptagning av vegetationen.
Kihlbergs undersökningar har visserligen
utförts inom mycket begränsade områden, men
de torde ändå vara tämligen representativa för
mellansvenska förhållanden. Det kan vara av
intresse att som jämförelse studera en
amerikansk undersökning7, tabell 1. Ytavrinningen
är betydligt större på barmark än i skogklädd
mark, men däremot är grundvattenbildningen
större i skogsmark än på barmark.
lordbruket och grundvattenbildningen
Man har icke funnit något generellt svar på
frågan om skogsbrukets betydelse för
grundvattenbildningen. Så är också förhållandet
med frågan om jordbrukets betydelse för
grundvattenbildningen.
I ett uppmärksammat inlägg har Georg
Borgström anfört, att den skördeökning som sedan
1880 ägt rum i Sverige skulle ta i anspråk 50
-—70 mm av årsnederbörden med
motsvarande minskning av grundvattenbildningen som
följd. En så generellt angiven siffra får nog
tas med en nypa salt. Inverkan av
skördeökningen måste bedömas med hänsyn till
lokala hydrologiska betingelser. På sandiga
jordar med obruten kontakt med vattenförande
lager är ett samband mellan skördeökning och
grundvattenbildning på sätt Borgström anfört
tänkbart men knappast på leriga jordar. Ser
man till hela landet är den odlade arealen
sandig jord tämligen liten.
I Prenk har försökt analysera orsakerna till
vattenbristen i Tyskland8. Han konstaterar, att
varken nederbörden märkbart minskat eller
temperaturen märkbart ökat under de senaste
200 åren. Det upptagna vattnet blir till mycket
ringa del kvar i växten, som däremot
transpi-rerar stora mängder vatten till skydd mot kyla
och värme. Den transpirerade vattenmängden
växer icke alltid med intensifierad växtlighet.
En skördeökning medför därför icke
nödvändigtvis en minskad avrinning.
Som belägg härför anförs att man trots den
enorma skördeökningen på de senaste 70 åren
inte konstaterat någon minskning av
avrinningen i Donau vid Linz och Bhen vid Basel.
Samma förhållande gäller för andra
flodområden såsom i Ems och i Lippe. Prenk
tillbakavisar också påståendena att vattenbristen
skulle sammanhänga med torrläggning av
mossar och sumpmarker, dränering och
flodreglering.
TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
