Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 34 - Nybyggen - Amerikanska atomdrivna örlogsfartyg, av SHl - Nya metoder - Färgkorrigering med färg-Klischograph, av L Pihl - Påvisande av metallbeläggningars porositet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir den första representanten. Vidare byggs
landbaserade prototyper för maskineriet till det första
reaktordrivna hangarfartyget och för ubåten
"Triton" som skall ha två reaktorer. Reaktorerna för
den första atomdrivna kryssaren "Long Beach" är
också under byggnad (Nucleonics maj 1957 s. 19).
SHl
nya metoder
Färgkorrigering med färg-Klischograph
Det färgkorrigerande systemet i Hells
färg-Klischograph (Tekn. T. 1957 s. 549) arbetar på följande
sätt. Bordet T, fig. 1, bär dels det positiv O (film
eller papperspositiv) som skall separeras och
kli-cheras, dels klichéplåten K. Systemet rör sig fram
och åter, varvid en vridbar arm långsamt förskjutes
i sidled bärande det optiska systemet A och
graver-huvudet Gs. Lamporna L kastar en ljusfläck på
originalet O som projiceras med hjälp av linsen A mot
en bländarsats, varvid ljusstrålen via en prismatisk
spegel Sp delas upp i två ljusskålar som får
passera två utbytbara färgfilter FI och F2. Det förra
filtret tjänar som huvudfilter och det senare, som
är ett korrigeringsfilter, är delat. Fotocellens Ml
impuls regleras över WI till ett bestämt värde, när
fotocellen registrerar originalets ljusaste parti.
Foto-cellimpulsen förstärkes först och moduleras sedan
i steget Mo som får sin moduleringsimpuls från
korrigeringsfotocellen M2 över regleringen W2, som
inställes på bestämt värde från originalets ljusaste
parti. I den icke linjära förstärkaren Gr omformas
signalen från fotocellerna till önskad nivå. Man
kan dessförinnan korrigera förstärkaren genom att
mäta ljusflödet från bildens mörkaste parti.
Genom impulser från bordets T rörelse över
frekvenshjulet Tr och vibratorn R sönderhackas
impulsen från Gr så att en rasterfrekvens erhålles som
styr gravernålens Gs rörelse.
Korrektions- och gradationsförhållandena bestäms
av flera faktorer, varvid särskilt hänsyn måste tas
till originalbildens färgabsorptionsegenskaper i
förhållande till de använda tryckfärgernas
absorptionsspektra vid reproduktionen. Man eftersträvar så
rena tryckfärger av Magenta (purpur), Cyan
(grönblå) och gul som möjligt. Trots att
påsiktsfärger-na och diapositivfärgerna hos originalen har
liknande egenskaper, förskjutes färginställningen
mellan dessa två grupper avsevärt.
Färgkorrektorns mål är att återge gråskalan så
fysiologiskt riktigt som möjligt och samtidigt
återge de tre grundfärgerna tillräckligt rent samt
dessutom de tre direkta biandfärgerna (orangeröd, grön
och violett). Om detta uppfylles kan man även vänta
sig att de övriga mellanfärgerna återges riktigt.
På påsiktsbilder behövs relativt ringa korrektion,
vilket t.ex. rödplåten visar. För rödplåten användes
t.ex. ett grönt huvudfilter. Gula, gröna och blåa
nyanser skall därvid i likhet med vitt ej innehålla
rött. Ser man genom det gröna filtret på de
nyssnämnda färgerna så synes ingen så ljus som vitt,
och fotocellen registrerar genom gröna filtret
endast 30 % av impulsen för vitt. Okorrigerat skulle
detta leda till att rött trycktes in i gröna färgen som
uppbygges från gul- och blåplåten. Detta tvingar till
en korrigering av de ljusa färgerna gult, grönt och
blått så att de förstärkes till ett utslag på fotocellen
mellan vitt och grönt. På den motsatta mörka sidan,
där fotocellen skall registrera ringa ljus, skiljer sig
färgerna rött, orange och violett relativt litet varför
ringa korrigering fordras för dessa. Ur
gradations-synpunkt blir ej heller påsiktsoriginal och
reproduktion förskjutna.
Läget är annorlunda för färgpositiv-original, där
gradationsomfånget är åtminstone tio gånger så
stort. Trots färgernas större intensitet absorberar
färgerna gult-grönt-blått förhållandevis mer ljus för
rödplåten, så att t.ex. grönt filter endast låter 15 %
ljus passera i det relaterade fallet. Detta kräver en
ytterligare korrektion för dessa nyanser, men även
för de mörka färgerna kräves en kraftig korrektion
för t.ex. rödplåten.
En bestämd fördel med elektroniken i förhållande
till de fotografiska maskeringsmetoderna är att
gra-dationen kan ställas in så, att förlusterna i
reproduktionens detaljer kan hållas minimala, vilket
knappast är möjligt att uppnå med fotografisk
mäskning (enl. Svenska Siemens AB). L Pihl
Påvisande av metallbeläggningars porositet
Det har hittills varit svårt att bestämma porers läge
och storlek i ellytiskt utfällda metallbeläggningar
vilkas värde oftast till stor del beror på deras
frihet från porer och andra fel. Vid Bureau of
Standards har man dock nu utarbetat en icke
förstörande provmetod bestående i röntgenfotografering.
Fig. 1. Det
färg-korrigerande
systemet i Hells [-färg-Klischograph;-]
{+färg-Klischo-
graph;+} klichén
till schemat är
framställd på [-streck-Klischo-yraph.-]
{+streck-Klischo-
yraph.+}
Fig. 1.
Röntgen-fotografering av
en ellytiskt
utfälld metallbeläggning.
788 TE KN I SK TIDSKRIFT 1 957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
