Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 35 - Induktionsvärmugnar för lågfrekvent ström, av Bo Estberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Induktionsvärmugnar
för lågfrekvent ström
Bergsingenjör Bo Estberger, Finspång
Fig. 1.
Kopplingsscheman
för
induktionsugnar, t.v.
en-fas- och t.h.
trefas ugn.
Trots att lågfrekvent ström använts för
uppvärmning i mer än trettio år, är det först under
och efter det andra världskriget, som
induktionsvärmugnar för dessa frekvenser (50—60
Hz) blivit i så hög grad populära.
Befrämjande härvidlag har naturligtvis främst varit det
starkt stigande behovet av värmugnar för att
förse de nya maskinerna inom exempelvis
smides- och strängpressningsindustrierna med
göt.
I en tidigare uppsats1 har de teoretiska
förutsättningarna för induktiv götuppvärmning med
lågfrekvent ström diskuterats. De ugnstyper,
som här skall behandlas, är i första hand
avsedda för värmning av aluminium- och
kopparlegeringar. Viktigast ur principiell
synpunkt är induktionsugnens
huvudbeståndsdelar: induktionsspolen (induktorn),
transformatorutrustningen samt kondensatorerna. Ur
driftsynpunkt är också utrustningen för
temperaturkontroll och chargering betydelsefulla.
Det är främst när man betraktar
induktionsspolen konstruktion, som de olika typernas
särdrag kommer fram.
Ugnstyper
Man använder såväl enfas- som trefasugnar
(fig. 1). Enfasugnen tar sin effekt från en fas
på nätet och snedbelastar därigenom detta.
Genom symmetreringsdon kan dock denna
nackdel numera undvikas och för ugnar som vär-
621.365.5
mer mässing- och stålgöt är detta utförande
vanligast. Många ugnar har konstruerats med
två eller tre parallellställda enfasspolar; var
och en tar då effekt från sin fas. Denna
konstruktion ger en dyrbar chargeringsutrustning
och har ej heller blivit så populär. Fördelen
med enfasspolar är att de ger en jämn
temperaturfördelning längs götet.
Trefasspolarnas största nackdel är deras
tendens till temperaturojämnhet hos götet. Vid de
ställen på spolen där faserna råkas och där
götet inte är påverkat av ett lika stort magnetiskt
flöde som övriga delar av götet, blir
temperaturen lägre. I moderna trefasspolar kan dock
denna defekt minskas avsevärt på olika sätt
och dessa spolar är numera de vanligaste i
aluminium- och magnesiumindustrin. Ett
100-tal sådana induktionsugnar med en medeleffekt
av 350 kW betjänar nu pressar för
strängpressning av aluminiumlegeringar2. Trefasspolens
största fördel är det jämna effektuttaget från
nätet.
Viktigt för både enfas- och trefasspolar är
valet av deras längd. Korta spolar har fördelen
att antalet göt i spolen är litet (1—2),
varigenom driftstörningar lätt kan bemästras och god
övervakning erhållas. Ur
konstruktionssynpunkt kan spolen bli mera kompakt och därvid
göras stabilare. Den korta spolens största
nackdel är den ojämna värmefördelningen i götet.
Effekttätheten blir med nödvändighet större
för en kort spole samtidigt som också
uppvärmningstiden blir kort. Härigenom uppstår
en ojämn temperaturfördelning i radiell led
i götet.
Ugnskonstruktörer brukar numera maximera
temperaturskillnaden i radiell led till ca 5 %,
och med ett visst övre värde på effekttätheten
kommer man då fram till en viss spollängd för
en önskad produktion. Ytterligare en nackdel
med kort spole är, att fyllnadsgraden (den del
av spolen som är fylld med göt) är låg om man
har varierande götlängd.
Transformatorer och kondensatorer
Man använder luftkylda eller vattenkylda
transformatorer. De senare kräver mindre ut-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
