- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
811

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 35 - Induktionsvärmugnar för lågfrekvent ström, av Bo Estberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 4.
Induk-tionsdicigram.

I detta tänkta fall arbetar ugnen jämnt och bra.
Förlängs nu av någon anledning perioden, dvs.
tiden från utmatning av ett göt till utmatning
av det därpå följande, ligger göten kvar i
ugnen längre tid än normalt. Verktyg i pressen
kan behöva justeras eller bytas etc. Götens
temperatur sjunker då men ej likformigt, utan
snabbast hos göt a. Vid ett visst gradtal slås
ugnseffekten på, varvid alla göt får ett visst
energitillskott. Ugnseffekten bryts sedan när
den önskade temperaturen hos göt a uppnåtts.

Vid en sådan varmhållning med två göt i
spolen rycker göt b närmare a i fråga om
temperatur. Om man fortsätter pressningen efter
ett längre uppehåll är göt b varmare än avsett
och värmningstiden, dvs. tiden från det ugnen
slås till tills den slås ifrån, blir kortare. Det
göt som då matats in i det bakersta läget d
får för kort värmningstid på alla platser i
spolen och är för kallt när det kommer fram till
läge a, varvid eventuellt riskeras, att pressen
får vänta på detta göt. Ugnen kommer nu in i
en cykel då vart femte göt är kallt och det är
under drift svårt att häva denna cykel.

För att minska varmhållningstiden gäller det
att ställa ugnen så "snålt" som möjligt. För att
ge ugnspersonalen riktlinjer härför har ett
instruktionsdiagram uppgjorts (fig. 4).
Diagrammet avser en enfas-induktionsugn (220 kW)
med spollängden 1 500 mm. Den arbetar för en
press som tar maximalt 600 mm långa göt.
Ugnstransformatorn är reglerad i åtta steg;
det stora spänningssprånget mellan steg 5 och
6 beror på transformatorns konstruktion. I det
valda exemplet behöver pressen 20 göt/h,
götlängden är 300 mm och göttemperaturen 460° C.
Diagrammet ger lägena 1, 2, 3 och 4 för
motsvarande antal göt i spolen. För att ugnen skall
ha tillräcklig kapacitet måste den ställas in på
ett steg, vars linje i diagrammet ligger till
höger om motsvarande punkt. I exemplet är de
möjliga kombinationerna:

Antal göt i spolen ...... 2 3 4 5

Transformatorsteg ...... 8 6 6 6

Ju längre avståndet är mellan punkten och
linjen för motsvarande transformatorsteg, desto
längre blir varmhållningstiden. Trots att
verkningsgraden sjunker med ugnens fyllnadsgrad

och energiförbrukningen därvid stiger, har
det visat sig förmånligare att i praktiken
endast ha tre göt i ugnsspolen för just detta
behov. Om ugnen har en tillräcklig överkapacitet
för den aktuella produktionen blir
nackdelarna med tidsojämn uppvärmning inte så
betydande. Om däremot produktionen ligger nära
ugnens maximum och en störning i pressen
uppstår, kan det vara bättre att mata ut det
färdigvärmda götet för att inte störa ugnens
rytm. De utmatade göten får då efter svalning
värmas sist i partiet.

För start av ugnen finns två metoder. Vid den
första fylls ugnen med så många göt som det
är lämpligt att köra, varefter den slås till. Om
det är fyra göt i spolen, sluttemperaturen
460° C och rumstemperaturen 20° C, värmes
alla fyra göten till 130° C, varefter ett göt matas
ut och ett in. Chargen värmes så till 240°C osv.
Denna metod är den teoretiskt riktiga;
förhållandena motsvarar fortvarighetstillstånd och
ger rätt temperatur på de olika platserna i
spolen. Metoden är dock omständlig och
lämpar sig ej för små poster.

Den andra startmetoden innebär att först ett
göt läggs i spolen och värms till den första
deltemperaturen, varefter göt 2 skjuts in osv. I
praktiken har det visat sig att denna metod är
avsevärt sämre och att det är svårare att få
ugnen i takt. Vid starten är det snarast en
nackdel med en lång spole; i en ugn med t.ex.
två göt i spolen kan man bättre behärska de
olika göttemperaturerna.

TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0835.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free