Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 36 - Andras erfarenheter - Värmehärdigt metallim, av SHl - Böcker - Byggmaskiner 1957, av Mejse Jacobsson - Förstora själv, av SHl - Radiation shielding, av J Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta har lett till utveckling av ett amerikanskt
epoxi-fenolhartslim, kallat Adhesive 422, vars
skjuv-brottgräns i överlappsfogar är 175 kp/cm2 vid
— 75°C, 112 kp/cm2 vid 260°C och 56 kp/cm2 efter
200 h vid den senare temperaturen. Detta lim har
använts ett år inom flygplansindustrin.
Ett nyare lim, som ännu är på experimentstadiet,
kallas X-131 och är en polyepoxid med ett relativt
stort antal reaktiva grupper per molekyl varigenom
många tvärbindningar kan bildas vid härdningen
och limfogens hållfasthet blir relativt stor. Vidare
kan flera olika härdare användas, t.ex.
dicyandiamid, 2,6-diaminopyridin och
4,4’-diaminodifenyl-sulfon. Med ett bortrifluoridkomplex (BF3-400)
uppnås särskilt god hållfasthet och värmeresistens.
La-minat, tillverkade med X-131 och BF3-400, har ca
2 450 kp/cm2 böjbrottgräns vid 260°C och nästan
lika stor hållfasthet efter 200 h vid 260°C.
Titan och legerat stål blir alltmer aktuella
konstruktionsmaterial för flygplan, men man har inga
fullgoda lim för dessa metaller. Amerikanska
flygvapnet fordrar ett lim med minst 70 kp/cm2
skjuv-brottgräns efter 200 h vid 260°C. Adhesive 422
uppfyller inte denna fordran och man söker därför
stabiliseringsmedel för detta lim. X-131 förefaller
mera lovande, men det väter inte metallytorna
tillfredsställande och dess hantering och härdning är
besvärliga (Chemical & Engineering News 7 jan.
1957 s. 74). SHl
böcker
Byggmaskiner 19S7, utgiven av AB Svensk
Byggtjänst, Stockholm, i samarbete med Statens
Bygge-forskningsinstitut, Köpenhamn, Oy Rastor Ab,
Helsingfors, Norges Byggeforskningsinstitutt,
Oslo, och Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Stockholm, Stockholm 1957. 280 s.
För ett par år sedan togs i Danmark, Finland, Norge
och Sverige upp frågan om behovet av
upplysningar och data om tillgängliga byggmaskiner. I Sverige
startade sålunda 1954
Byggnadsentreprenörföreningen en inventering och katalogisering av befintliga
byggmaskiner med anslag från Statens Nämnd för
Byggnadsforskning. Norges Byggeforskningsinstitutt
i Oslo och Statens Byggeforskningsinstitut i
Köpenhamn sökte samtidigt lösa liknande frågor. I
Finland hade den konsultativa rationaliseringsfirman
Oy Rastor Ab redan 1955 utgivit en handbok
"Byggmaskiner" (som 1957 skall kompletteras med
"Byggtillbehör"). Vid publiceringen har dessa
strävanden samordnats och resultatet är föreliggande
katalog.
Arbetet har utförts i gott samarbete mellan
fackmän i olika befattningar hos maskintillverkare och
byggare. De data som redovisas bör därför ha
utvalts med hänsyn tagen till olika synpunkter och
bör alltså ge de uppgifter om maskiner under olika
förhållanden som är väsentliga för drifteffekt och
användningsområde. Boken utgör samtidigt ett
värdefullt komplement till Svensk Byggkatalog och
representerar ytterligare ett steg på Byggtjänsts väg
att bli ett samlande svenskt informationscentrum.
Maskinkatalogen inleds med en systematisering av
maskinerna i 12 grupper. Att spåra den röda tråden
i systemet är dock ej alltid så lätt. 1 nästa upplaga
hoppas vi på klarare uppdelning efter funktion och
användningsområde så att den presumptiva köparen
lättare skall kunna jämföra mellan olika maskiner.
Registret upptar även fabrikatens representanter i
Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det hedrar
utgivarna att de tagit med även sådana firmor som
ej velat betala kostnaden för att fylligare redovisas
på datablad. Det huvudsakliga innehållet utgöres av
databladen. Sammanlagt ca 500 sådana redovisas på
280 A4-sidor. Bl.a. återfinnes 19 fabrikat av
bjälklagskranar, 17 av tornkranar, 31 av mobilkranar
och 7 av portalkranar.
Maskinkatalogen bör bli en värdefull hjälpreda åt
byggare, arbetschefer och arbetsledare. Här får man
enkelt de upplysningar man behöver. Samtidigt
aktualiserar den behovet av en gemensam nordisk
marknad. Mejse Jacobsson
Förstora själv, av Åke Håkansson. Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1957. 135 s., ill. 16,50 kr.
Denna lärobok om förstoring är avsedd för
amatörfotografer. Dess första del, som är skriven för
nybörjaren, innehåller avsnitt om utrustningen
(förstoringsapparaten, mörkrummet m.m.), teori
(svärt-ningskurvan), teorins tillämpning (papperets
svärt-ningsomfång, gradation och pappersval, olika slags
förstoringspapper och deras egenskaper), de
fotografiska lösningarna och förstoringens utförande.
I bokens andra del behandlas avancerad
förstoringsteknik, såsom förlängd framkallning,
förstärkning och försvagning, omkopiering, omframkallning
av negativet, skuggning och efterbelysning vid
förstoringen, restitution, inkopiering (t.ex. av moln),
toning och tonkontroll. I ett tillägg visas hur
förstoringsapparatens optik beräknas. Boken avslutas
med ett sakregister.
Framställningen är mycket klar och redig, skriven
på ett enkelt och korrekt språk. Boken innehåller
trots sitt relativt ringa omfång tillräckligt många och
tillräckligt utförliga upplysningar för att en
nybörjare med den som ledning skall kunna
framställa goda förstoringar. De rikligt förekommande
bilderna är instruktiva och förefaller vara utvalda
med omsorg. SHl
Radiation shielding, av B T Price, C C Horton
& K T Spinney. Pergamon, London 1957. 350 s.,
ill. 60 sh.
Verket utgör andra bandet av avdelningen för
"Be-actor design physics" av International Series of
Monographs ön Nuclear Energy, som utges av
Pergamon press. Tyngdpunkten ligger på reaktorers
och acceleratorers strå’skydd.
Strålskyddsfysiken, samt ämnets teknologiska
aspekter, har hitintills behandlats tämligen
styvmoderligt i jämförelse med numera tillgängliga
antalet standardböcker inom reaktorfysikens övriga
grenar. Enär kompilering av data för
strålskyddsberäkningar ofta medför en arbetskrävande
genomgång av ibland svåråtkomliga rapporter emotses en
bok av detta slag med vissa förväntningar, i
synnerhet som förfrs anknytning till Harwell, där de
svarat för hithörande frågor, gör att man kan anta
att bokens innehåll i viss mån återspeglar den
kunskap som i dagens Storbritannien tillämpas på
strålskyddsberäkning för reaktorer.
I ett inledande kapitel om strålningens biologiska
848 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
