Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Nya metoder - Förbättring av gjutjärns hållfasthet och bearbetbarhet, av SHl - Radarföljning av 72 mål i tre dimensioner, av J-R Törnquist - Varmaluminering av stål utan flussmedel, av SHl - Röntgenapparat för metallundersökningar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör kväve användas i stället för luft till järn med
låg kol- oeh kiselhalt, vilket blir vitt och icke
bearbetbart utan behandlingen med gas. Med argon nås
35—42 kp/mnr brottgräns och god bearbetbarhet.
Gasbehandlingen uppges vidare göra järnet mera
lättflutet så att det fyller formen även vid så låg
temperatur att obehandlat järn inte är gjutbart.
Slutligen lär badet bli fritt från slagg som kan ge
inneslutningar (G Blanc & N Volianik i Fonderie
nov. 1956 s. 439—455; ref. European Technical
Digest 1957 h. 6 No. 1 595). SHl
Radarföljning av 72 mål i tre dimensioner
Ett radarsystem med samtidig avsökning och
följ-ning i alla tre dimensionerna av ända upp till 72
mål har nyligen utvecklats i USA. Anläggningen kan
karakteriseras som en analogi-siffer-hybrid, där
fel-avkänningen utföres i en analogidel men under
kontroll av en beräkningsmaskin av siffertyp, som
kontrollerar och sammanställer informationen från de
72 målen. Genom detta system minskas den
erforderliga utrustningen och ökas tillförlitligheten.
Beräkningsmaskinen är byggd i små utbytbara
enheter, med tryckta kretsar och transistorer
(Elec-trical Engineering juni 1957). J-R Törnquist
Varmaluminering av stål utan flussmedel
Vid beläggning av stål med aluminium eller en
aluminiumlegering genom doppning i en smälta
används antingen flussmedel eller en inert atmosfär
över badet (Tekn. T. 1952 s. 530; 1954 s. 875; 1955
s. 957). Härigenom blir behandlingen dyrare och
vissa aluminiumlegeringar kan inte utnyttjas
ekonomiskt därför att beläggningen bildas för långsamt.
Man lär emellertid nu ha upptäckt att tillsats av
en liten mängd natrium eller kalium eller en
blandning av dessa metaller till aluminiumbadet gör
användning av flussmedel eller inert atmosfär onödig
och ökar den hastighet varmed beläggningen bildas.
Vidare påstås badets livslängd bli större och
beläggningen bli jämnare och få bättre ytfinhet.
När aluminiumbadet skummats trycks en bit
metalliskt natrium ned under dess yta och rörs om
varvid den snabbt löser sig. överskott på natrium
förångas eller bildar slagg på ytan. Badet skummas
igen varefter det rengjorda arbetsstycket doppas
några sekunder. Man rekommenderar en
natrium-eller kaliumhalt på 0,001—0,1 Vo (Engineers’ Digest
maj 1957 s. 185). SHl
Röntgenapparat för metallundersökningar
Ett enligt uppgift lätthanterligt och mångsidigt
användbart instrument för studium av metallers
struktur är röntgendiffraktometern. Ett knippe
röntgenstrålar med olika våglängder riktas mot provet
(fig. 1) från vilket de reflekteras under brytning.
Strålar med olika våglängd samlas härvid i olika
linjer som träffar provkammarens cylindriska vägg.
Runt dennas utsida rör sig en detektor långsamt;
när den passerar linjerna ger den elektriska
impulser som registreras av en skrivare.
Det erhållna diagrammet (fig. 2) visar
röntgenstrålarnas brytningsvinklar och intensiteter.
Instrumentet ersätter därför en tvåstegsprocess, bestående
av fotografering av ett pulverprov i röntgenkamera
och mätning av filmens svärtning. I senare fallet
måste man först fotografera diffraktionslinjerna i
en apparat och sedan mäta deras svärtning i en
annan. Båda dessa processer utförs på en gång i
diffraktometern.
Fig. 1. Röntgendiffraktometerns princip.
Metoden kan användas för bestämning av
kristallorienteringen i valsad plåt och för studium av
fasändringar i metaller vid dessas uppvärmning eller
kylning. Man kan t.ex. bestämma restaustenit i
härdat stål och med ledning härav utarbeta den
lämpligaste värmebehandlingen för ett givet stål. Även
inre spänningar i metaller, särskilt i härdat stål,
lär man kunna mäta bättre med diffraktometern än
enligt tidigare använda metoder. Spänningarna
deformerar metallkristallerna, men även ganska stora
spänningar ger bara en mycket liten förskjutning
av diffraktionslinjerna, vilkas lägen därför måste
fastställas med stor noggrannhet.
Mjukt stål ger skarpa diffraktionslinjer, och dessas
lägen kan därför fastställas med god noggrannhet
på ett diffraktionsfotografi. Härdat stål ger däremot
breda band i stället för linjer, och det är praktiskt
taget omöjligt att fastställa ett bands mitt med
tillräcklig noggrannhet. Den kurva som
diffraktometern ger är emellertid sådan att bandens mitt kan
bestämmas med anmärkningsvärd noggrannhet
enligt flera geometriska metoder.
Röntgenfluorescens kan med fördel användas för
analys av metaller. Enligt denna metod kan man
nämligen påvisa de flesta element som är av
intresse för metallurger, och förfarandet är
icke-för-störande. Man kan utnyttja diffraktometern för
spektrometri av röntgenfluorescens genom att
använda ett kraftigare röntgenrör än normalt och
placera en analysator på provets normala plats (fig. 3).
Fig. 2. Diagram erhållet med röntgendif fraktometer.
300 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>