- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
878

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Nya metoder - Kemisk polering av aluminium, av SHl - Universalreagens för etsning av olika stålsorter, av J Murkes - Friktionssvetsning av plaster, av SHl - Ferromangan ur fattig malm, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samtidigt som det ökar den högsta aluminiumhalt
som kan tillåtas i badet. I Kynalbrite kan man
t.ex. tillåta 12 g/1 Al och i Alcoa R.5 20 g/1. Den
senare typen av bad synes vara bäst i de flesta fall.

Ammoniumbifluoridbad används både i Europa
och USA. Det mest kända bland de europeiska torde
Erftwerk-badet vara. Det lär innehålla 16 %>
bi-fluorid och 13 °/o salpetersyra i vattenlösning. De
amerikanska baden är mera utspädda och två av
dem innehåller 0,6 °/o NH, • HF2, 0,6 °/o Cr03) 0,6 °/o
glycerol eller etylenglykol, det ena 2,5 och det andra
5,0 %> HN03.

Det europeiska badet löser en betydande mängd
melall (25—50 [x på 15—30 s) och har därför en
påtaglig, utjämnande verkan. Badet bör användas
vid 50—60°C, men polering kan erhållas vid upp
till 70°C. Det arbetar bra på högrent aluminium
(99,99 °/o renhetsgrad) och dess legeringar. På
senare tid har Erftwerk-badet modifierats genom
tillsats av 1 °/o dextrin. Härigenom minskas dess
angreppshastighet. Det kan vidare användas vid något
lägre temperatur; det ger god polering av aluminium
med lägre renhetsgrad, t.ex. 99,7 °/o, och
reflexions-förmågan blir större, jämförbar med den som
uppnås enligt Brytal-metoden.

De amerikanska baden förbrukas relativt snabbt
och måste därför friskas upp kontinuerligt vilket
försvårar deras användning i automatiska
anläggningar. De arbetar vid 93—98°C; behandlingstiden
är vanligen 3—5 min. De har praktiskt taget ingen
utjämnande verkan varför arbetsstyckena måste
förpoleras mekaniskt om högglans önskas. De ger
tillfredsställande glans åt de flesta
aluminiumkvaliteterna (A W Brace i Metal Industry 22 febr. 1957
s. 147—150). SHl

Universalreagens för etsning av olika
stålsorter

Etsning av ett flertal stålsorter, däribland sådana
med låg och hög kolhalt, Ni- och Cr-Ni-stål,
auste-nitiska stål och stål med hög manganhalt m.m., kan
utföras med ett reagens bestående av: 200 g FeCl3,
300 ml HNOs (täthet 1,32—1,35 g/cm8) och 100 ml
vatten. Järn (III) kloriden kan utbytas mot andra
lättlösliga klorider (ammoniumklorid, koksalt).
Salpetersyran sätts till saltlösningen. Efter 1—5 min
etsning, sköljes provet med vatten och torkas med
bomull.

Etsmedlet har provats i Sverige med mycket gott
resultat, bl.a. på rostfritt stål och kolstål (A A
Rossosinskij i Zavodskaja Laboratorija 1957 h. 6
s. 750). J Murkes

Friktionssvetsning av plaster

Cirkulära fogar i termoplaster, såsom nylon,
akryl-plaster och polyeten, kan göras genom utnyttjande
av det friktionsvärme som uppstår när de delar som
skall sammanfogas bringas att glida mot varandra i
en omändrad svarv eller borrmaskin. Härvid fästs
den ena delen av arbetsstycket i en stillastående
hållare och den andra delen i maskinens spindel. Den
senare får rotera under lätt tryck mot den förra tills
plasten börjar smälta varvid trycket ökas och den
stillastående hållaren lösgörs så att de båda delarna
kan rotera tillsammans tills svetsen stelnat
(Materials in Design Engineering juli 1957 s. 172). SHl

Ferromangan ur fattig malm

I Kanada har man utarbetat en metod
(Udy-proces-sen) för framställning av järn och ferromangan ur

Fig. 1. Flytschema för framställning av
ferromangan enligt Udy-processen.

malm från New Brunswick som håller bara 12—
13 «/o Mn och 15—20 %> Fe. I halvstor skala har
man tillverkat ferromangan till ett pris av 174 $/t.
Metoden kan användas även för högvärdig malm
varvid ferromanganet kostar 189 $>/t Vid
bearbetning av högvärdig malm i masugn eller elektrougn
kostar produkten 185 resp. 196 $/t.

I en fullstor anläggning, som är under byggnad,
skall man årligen tillverka 75 000 t ferromangan
och 75 000 t tackjärn. Malmreserverna, som
uppskattas till 250 Mt, består av två malmtyper, en
röd med 13,5 °/o Mn och 20 %> Fe och en grå med
12 »/o Mn och 15 °/o Fe. Den förra floteras varvid
kiselhaltigt material avlägsnas.

Malmerna upphettas först till ca 1 000°C i en
roterugn med ca 135 kg kalksten per ton malm varvid
kemiskt bundet vatten avlägsnas (fig. 1). Chargen
går het till en flamugn där den smälts ned och tap-

Fig. 2. Den tredje elektrougnen.

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0902.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free