Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 38 - Mindre byggkrångel. Planering och fastighetsbildning, av Erik Tobé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre förändringar i gällande regler föreslås.
Revideringen innebär dels att bestämmelserna
ges ett mera allmänt innehåll, dels att de i
formellt avseende kommer att överensstämma
med den vid vårriksdagen 1957 antagna nya
kommunalförbundslagen.
Vid sin behandling av generalplaneinstitutet
konstaterar utredningen att ännu ingen av
landets mer än 200 generalplaner blivit
fastställd samt att det knappast kan bli fråga om
fastställelse av annat än detaljer i en
generalplan t.ex. läget av en trafikled. Det betecknas
också som anmärkningsvärt att endast ett
fåtal kommuner antagit sina generalplaner.
Utredningen föreslår endast smärre
ändringar i reglerna om generalplans utarbetande och
innehåll men vill betona att generalplanen
måste ha en fast förankring i kommunens
möjlighet och vilja att genomföra den.
Då utredningskommittén 1954 ombildades och
försågs med experter pågick i
fackmannakretsar en livlig debatt om möjligheten att
närma de båda detaljplaneinstituten stadsplan
och byggnadsplan till varandra, ja, kanske till
och med att ersätta dem med ett enda
detaljplaneinstitut.
Utredningen tog upp ämnet till behandling
men ansåg sig icke efter verkställd
undersökning kunna göra något radikalt ingrepp just
då. Avståndet mellan planinstituten föreslås
dock skola minskas genom vissa åtgärder. Det
blir samma fastställelsemyndighet, genom att
länsstyrelsen får befogenhet att i normalfallen
fastställa även stadsplan. Det kan bli samma
fastighetsbildningsinstitut, genom att
tomt-indelningstvånget inom stadsplan bortfaller
och kan ersättas med byggnadsplanens
avstyck-ningsregler. Det blir samma kommunala
procedur vid antagandet av stadsplan och
byggnadsplan. Härigenom skapas ett kommunalt
byggnadsplanemonopol på samma sätt som det
nu existerande stadsplanemonopolet.
För närvarande gäller som formellt
kompetensvillkor för författare av generalplane- och
stadsplaneförslag att denne skall vara
högskoleutbildad arkitekt, lantmätare eller
väg-och vattenbyggare med väl vitsordad
verksamhet inom stadsbyggnadsväsendet. I fråga om
byggnadsplan finns inga sådana regler.
Utredningen föreslår att inga formella
kompetensregler skall finnas för någondera
planinstituten. Härmed avses inte någon allmän
uppmjukning, men man vill lämna möjlighet till viss
frihet åtminstone då det gäller ändring av
stadsplan. För generalplanen har nuvarande
kompetensbestämmelse ingen betydelse
eftersom fastställelse icke sökes.
Fastighetsbildningen
Att tomtindelningstvånget bortfaller betyder
mest för de orter med stadsplan, som inte
förfogar över eget mätningsväsen. Även för
storstäderna kan det få stor betydelse i
sammanhang med exploatering av större markområden
"i en ägares hand". Byggnadsnämnden ges nu
frihet att välja mellan tomtindelning och
av-styckning. Härvid skall alltid tomtindelning
tillgripas, om det icke är uppenbart att
plan-och äganderättsförhållanden gör det möjligt
att genom avstyckning (och ägoutbyte)
åstadkomma tillfredsställande fastighetsindelning.
Denna reform har föreslagits efter samråd
med Fastighetsbildningskommittén, som är
i färd med en genomgående omarbetning
av fastighetsbildningslagstiftningen. Reformen
skulle möjligen ha kunnat göras mer
genomgripande t.ex. genom att man gett möjlighet att
slå ihop tomtindelning och tomtmätning till
ett förfarande, eller genom att man slopat
länsstyrelsens fastställelse av tomtindelning
och låtit det räcka med att byggnadsnämndens
beslut vinner laga kraft. I och för sig har väl
utredningen inte varit emot att föreslå sådana
mera långt gående förenklingar men har
avstått därifrån med hänsyn till att hela
systemet inom fastighetsbildningen dock måste
komma upp till prövning snart nog.
Ytterligare en ändring föreslås i
tomtindel-ningsreglerna nämligen i 31 § Byggnadslagen,
som handlar om villkor för ändring i
tomtindelning. Förslaget grundar sig i denna del
på det år 1954 framlagda
saneringsbetänkandet (SOU 1954:31, se Tekn. T. 1955 s. 391).
Där rekommenderades en regel, som gav
möjlighet för byggnadsnämnden att själv
föranstalta om ändring i tomtindelning i saneringsfall.
Utredningen har utformat sitt förslag så att
byggnadsnämnden kan föranstalta om ändring
i tomtindelning "där bebyggelsen å två eller
flera tomter är i behov av förnyelse, som
lämpligen bör ske i ett sammanhang, och den
bestående tomtindelningen utgör hinder för att
marken utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt". En
sådan bestämmelse torde i vissa fall kunna
underlätta sanering utan att kravet på
rättsäkerhet sätts i fara.
Gemensamma gårdar m.m.
En av förutsättningarna för en rationellt
driven byggnadsverksamhet är att de projekterade
husen kan inpassas i gällande plan ocli att
fastighetsbildningen kan ordnas enligt gällande
regler. Tyvärr har det under senare år
uppkommit vissa svårigheter genom att
planeringsteknik och byggnadsmetoder gått förbi ett stelt
fastighetsbildningssystem. Detta gäller allmänt
men i ett speciellt fall är det särskilt påtagligt,
nämligen då det gäller att ordna
fastighetsbildningen vid modern gruppbebyggelse och
liknande problem, som uppkommer vid
gårdssanering i äldre stadsbebyggelse.
I saneringsbetänkandet nämndes att
lagberedningen 1952 framlagt ett förslag till
lagstiftning om samfällighetsavtal och
förenings-samfälligheter. Detta förslag avsåg bl.a. att
möjliggöra en reglering av gemensamma
intressen för flera fastigheter. Därigenom skulle
t.ex. kostnaden och ansvaret för gemensamma
lekplatser, garage, parkeringsplatser och
utfartsvägar inom kvartersmark kunna ordnas.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
