- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
894

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 38 - Vilket skydd ger bergrum vid reaktorkatastrofer? av Hans von Ubisch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behållare vilka kan stå emot explosionstrycket
och vilka rimligtvis kan bringas att uppfylla
täthetskravet.

I Sverige och Norge där bergrum faller mera
naturligt, har man av uppenbara skäl beslutat
sig för dessa. Man inser omedelbart att
trycksäkerheten kan garanteras, men att ett
bergrum i täthet knappast kan konkurrera med en
plåtbehållare, såvida man inte vill bygga en
dyrbar behållare inuti berget. Tätning med
grundvatten, som tillgripes för oljecisterner i
berg, är ej utan vidare användbar, då speciellt
grundvattnet måste hindras att ta upp lösliga
aktiva ämnen.

Alternativt till ett rum i fast berg kan man
tänka sig en i lösare berglager eller rent av i
sand och jord nedgrävd konstruktion av
metertjocka betongväggar, som är starka nog att
motstå trycket utan sprickning.

Bergrummet

I stället för att enligt Marley dekretera att ett
bergrum får ge endast en läckning på vissa
negativa tiopotenser under rådande
explosionstryck, varvid man som lämpligt läckande
medium kan räkna med luft, och att konstruera
det därefter, har här valts att undersöka
bergrummets så att säga naturliga förutsättningar
att hålla tillbaka just de fysikaliska och
kemiska komponenter som är bärare av
aktiviteten. Det resultat, som man då kommer till,
visar önskvärdheten eller nödvändigheten av att
utöka konstruktionens täthet genom att förse
bergrummets väggar med en tät plåtbeklädnad
eller på annat sätt täta dem.
I detta samband uppfattas bergrummet som
en konstruktion bestående av i och för sig tätt
berg, t.ex. gnejs och granit, vars sprickor och
krosszoner i mer eller mindre grad har tätats
med betonginjektioner eller dolts genom
på-slag av betong eller silikatslam. Tillfarter och
öppningar har tillslutits med täta
stålkonstruktioner.

I övrigt förekommer gjutna betongväggar om
vilka tills vidare antas att de är sprickfria, men
ej att de är tätade med t.ex. asfalt eller en
annan ytbeläggning. Senare kan korrektioner för
otäta öppningar och sprickor i konstruktionen
införas. I praktiken blir det i huvudsak en
fråga om porösa betongkonstruktioners
förmåga att hålla tillbaka aktiviteten.

En direkt utfiltrering av luftburna fasta och
flytande ämnen, en kondensation av jodånga
samt radioaktiv omvandling av diffunderande
kortlivade’ ädelgasisotoper är de fysikaliska
effekter som här behöver och skall beaktas.
Den radioaktiva omvandlingens omfång beror
av en tidsfaktor, helt specifik för bergrum på
grund av deras väggtjocklek på minst 10—20 m,
samt även för metertjocka betongskikt.

Slutligen skall visas att om ett bergrum är
konstruerat enligt nedan angivna
uppskattningar, blir markkontamineringen från strontium
och andra bensökande isotoper praktiskt taget
ingen, kontamineringen från de något mindre

farliga alkalimetallerna starkt minskad, medan
märkbara aktiviteter av långlivade ädelgaser
kan uppträda, dock som en engångsföreteelse
vilken ej inger några farhågor.

På grund av en eftersträvad tidsfördröjning
av läckningen ökas även den tid man har till
varning av befolkningen. De verkliga riskerna
hos systemet uppstår genom ej perfekt
funktionerande, mekaniskt rörliga slussportar och
ventiler. På grund av de stora schaktlängderna
i bergrum har man emellertid stora
möjligheter att göra flerfaldiga och därmed vida
säkrare avstängningsmekanismer än för
konstruktioner ovan jord.

Alltså förutsättes att bergrummet har från
insidan sett sprickfria oimpregnerade
betongytor, att det motstår explosionstrycket och att
infarter och schakt är tillbörligt säkrade.
Vidare skall golvet och den nedersta delen av
väggarna vara isolerade mot vatten för att
hindra utsippring av radioaktiva lösningar
från reaktorn.

Bergrummet kan ligga över eller under
grundvattennivån. Här räknas med det besvärligaste
fallet, att det ligger över grundvattenytan och
att det i berget över reaktorn finns luftfyllda
sprickor. Av skäl som framgår senare anses
det önskvärt att berget över och kring reaktorn
är täckt med matjord och en tät plantering,
förslagsvis gran. Detta är tänkt som ett filter,
men sprickning vid barfrost får dock beaktas.

Redan vid normal drift släpps mindre
kvantiteter radioaktivitet ut från en
reaktoranläggning, men den leds genom lämpligt utformade
ventilations- och filteranläggningar. Större
utsläpp kan förekomma vid mindre missöden
med reaktorn eller vid hanteringen av
bestrålade bränsleelement, men detta torde knappast
äventyra omgivningens säkerhet.

Den största reaktorkatastrofen uppstår om
atombränslet blir så högt upphettat och
söndersmulat att samtliga gasformiga
klyvningsprodukter frigörs och kommer ut i
bergrummet, givetvis tillsammans med moln av
förstof-tat bränsle och ånga av kylvatten. För de nu
aktuella D,0-modererade reaktorerna med
naturligt uran ter sig denna beskrivning väl
drastisk, men den har gjorts för att inbegripa även
de senare aktuella snabba reaktorerna.

För resonemangets skull antas vidare att det
genom explosionen och kemiska
följdreaktio-ner i bergrummet uppstår ett övertryck på 1 at,
som kommer att vara någon timme tills gasen
svalnat och vattenångan kondenserats.

Betong

Torr betong är luftgenomsläpplig. Av
mätningar föreligger endast en undersökning på
skyddsrum, utförd av FKA under kriget. För
tryckdifferenser på några mm H„0 gav denna
1 l/hm2mm HX> luft vid 20 cm väggtjocklek.
Försummas läckningens tryckberoende och
extrapoleras till 1 at tryckskillnad, kommer
luften att röra sig med en hastighet av 10 m/h
vinkelrätt mot väggen. Betongens porvolym är

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0918.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free