Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 38 - Vilket skydd ger bergrum vid reaktorkatastrofer? av Hans von Ubisch - Arbetarskydd i USA, av Ingvald Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge ett säkert mätresultat, eller om den icke kan
meddela annat än vad man redan vet,
nämligen att bergrummet som helhet är otätt, dvs.
har porösa väggar.
Vid användning av spårmetoder är den
lämpligaste spårgasen i detta fall förmodligen väte,
av vilket någon procent kan tillsättas på
övertryckssidan (explosionsgränsen är 5 %).
Vät-gasdetektorer lär kunna byggas med en
känslighet ner till 0,01 %, och därav kan deras
eventuella nytta beräknas.
Som alternativ återstår det dyrare helium,
som påvisas med en speciell detektor som
bygger på masspektrometerprincipen och som
tilllåter en något större utspädning.
Bland radioaktiva spårämnen kan ®Kr
användas, men ämnet lämpar sig säkerligen inte för
upprepade användningar och borde även av
hälsoskäl helst ej komma i fråga.
Naturligtvis skall man ej glömma så väl
beprövade metoder som såpvatten, starkt
luktande ämnen (krotonaldehyd) och rök i samband
med övertryck samt penetrerande vätskor på
svetsfogar, t.ex. i dörrar.
Läcksökningsmetoder skall användas på
mekaniska konstruktioner i öppningarna till
bergrummet, men dettas täthet i övrigt måste
uppnås genom ett omsorgsfullt sprängnings- och
konstruktionsarbete. Visuell inspektion av
bergväggarna kan vara tillräcklig och enstaka
sprickor upp till 0,1 mm kan antagligen
tolereras. Bergrummet är inte nödvändigtvis
känsligt mot sprängningar i dess omgivning eller
mindre jordskalv.
Litteratur
1. Marley, W G: Symposion ön radiological säf ely and
siting problems of nuclear reactors. AERE-Report HP/R
1 677 (1955).
2. Lock, C J L: Fission product formation in a homogeneous
power reactor. AERE-Report C/R 1 715 (1955).
Arbetarskydd i USA. På amerikanskt initiativ
beslöt European Productivity Agency hösten 1955
att ta upp frågan om arbetarskyddet i ett större
projekt avsett att göra amerikanska skyddsmetoder
mer allmänt kända och tillämpade i Europa.
Stora skillnader kunde nämligen enligt amerikansk
uppfattning påvisas mellan metoderna i amerikanskt
och europeiskt arbetarskydd, och i dessa
skillnader kunde förklaringen ligga till att
olycksfallsfrekvensen i Europa var mycket högre än i
motsvarande amerikanska företag, fastän lokaler, maskiner,
utrustning och tekniskt kunnande var fullt
jämförliga.
Som ett led i projektet beslöts, att grupper,
bestående av aktiva arbetarskyddsexperter från de olika
medlemsländerna, skulle i USA studera de
amerikanska skyddsmetoderna särskilt deras
organisation och vad som göres på skyddsutbildningens
område med hänsyn till de mänskliga faktorerna.
Studiegrupperna har allmänt observerat, att
intresset för att förhindra olyckor är mycket högt i
USA. Genom ett stort antal skyddsorganisationer,
som sammanstrålar i en central organisation av
väldiga mått — National Safety Council — har ett all-
mänt skyddsmedvetande kunnat byggas upp både
bland företagare och anställda.
I alla de företag, som besöktes, var företagsledning
och arbetsledning fullt övertygade om vikten och
nödvändigheten av ett effektivt arbetarskydd ur
både humanitära, ekonomiska och sociala
synpunkter samt för goda förhållanden i allmänhet på
arbetsplatserna. Som en konsekvens härav hade varje
företagsledning utarbetat ett "skyddsprogram".
Dessa är så utformade att de skall främja samarbetet
mellan alla anställda och skapa goda förhållanden
på arbetsplatserna. De tekniska aspekterna inom
skyddsarbetet kommer mer i bakgrunden. De
försummas inte, men den mänskliga faktorn sättes
främst.
Ansvaret för programmets genomförande följde
strikt "linjeorganisationen" från chefen ner till
förmännen. De som leder produktionen måste dock ha
effektiv och kompetent hjälp för skyddsprogrammets
genomförande, och för detta ändamål finns i
företagen en skyddsavdelning, som i egenskap av
stabsorgan bistår, ger råd och samordnar
skyddsåtgärderna.
Den amerikanska arbetarskydds’agstiftningen är
ganska begränsad och industrin föredrar att själv
fastställa skyddsstandard. Omkring 1 400
standardblad rörande god skyddspraxis i arbetet har på
federal basis utarbetats av experter. Dessa
standardblad innehåller i allmänhet tekniska
rekommendationer.
En mycket stor del av ansvaret för arbetarskyddet
vilar direkt på förmännen, som därför får en långt
gående specialutbildning i ämnet. Detta sker i
allmänhet i en serie skyddskurser. Dessa syftar till att
lära arbetsledarna hur de skall instruera och
informera arbetarna om riskerna och göra dem
skyddsmedvetna. Förmännen skall i regel minst en gång
i veckan ta upp någon skyddsfråga med varje man
i sin grupp. Han skall också kunna leda
gruppdiskussioner, där diskussionen i förväg är målbestämd.
För ändamålet förses förmännen med material, som
t.ex. kan vara redan nämnda standardblad om god
skyddspraxis eller "Fem minuters säkerhetsprat" —
ett föredrag som kan ha redigerats i företaget eller
tillhandahållits av National Safety Council.
För genomförande av skyddsprogrammen på alla
nivåer i de större företagen finns en mycket stark
organisation med ett helt system av
skyddskommittéer.
Skyddsarbetet syftar i stor utsträckning till att
"bygga in" arbetarskyddet i alla arbetsoperationer.
Därför lägger man stor vikt vid att alla nyanställda
får riktiga instruktioner. Även de äldre arbetarna
får regelbundet instruktioner i detta syfte.
Alla olycksfall, både mindre och större, undersökes
noga, och experter inom skyddsavdelningen söker
genom analyser finna de verkliga orsakerna för att
kunna eliminera riskerna antingen genom teknisk
revision eller genom att påverka den mänskliga
faktorn. Arbetsmetoderna blir därför särskilt noga
analyserade.
Till stöd för de interna skyddsprogrammen inom
industrin har man i USA ett "nationellt
skyddsprogram". I detta samverkar ett stort antal
organisationer, både privata och officiella. De bidrar till att
göra folk säkerhetssinnade genom att ordna
skyddspristävlingar mellan olika företag, genom att sätta
i gång offentliga skyddskampanjer, genom
föreläsningar, konferenser och kongresser.
Organisationerna använder i stor utsträckning film, radio och
television. De bidrar också genom inspektion och
ger konsultationer ("Occupational accidents", OEEC,
Paris 1957). Ingvald. Söderlund
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
