Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 38 - Nederländernas kamp mot havet, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nederländernas
kamp mot havet
627.51(492)
Av Nederländernas 33 000 km2 ligger nära
hälften under havsnivån och sex av landets elva
miljoner invånare bor inom detta område.
Sedan många århundraden har man bit för bit
erövrat mark från havet. Kampen har varit
hård. Dammgenombrott har sedan 1200-talet
inträffat 130 gånger, senast 1953, då en häftig
orkan i farligaste riktning angrep dammarna
samtidigt med en springflod. Då omkom 1 800
människor, och 1 500 ha jord dränktes i
saltvatten. Skadorna värderas till 10 000 hfl/ha.
Sand och salt
De svårigheter man har att bekämpa, är av
många slag. Med floderna transporteras jäm-
Referat av uppsatser av J van Veen i Teknisk Ukeblad 1957
s. 483—490, 515—522 och E Bachus i Der Bauingenieur 1957
s. 78.
förelsevis föga jord till Nederländerna, ca 4
milj. m3/år. Det har tidigare förmodats att ca
10 milj. m3/år tillföres längs kusten med en
ström från Engelska Kanalen, men det har
numera påvisats, att sanddriften från Frankrike
avtar och är slut vid Pas de Calais. Däremot
föres sand från Nederländerna upp mot Tyska
Bukten. För att motverka sandförlust genom
kustströmmar byggs vågbrytare, vilka
emellertid är dyrbara både i anläggning och
underhåll. Man vill hålla inloppen till de stora
hamnstäderna vid minst 7 m djup.
Mycket sand vid flodmynningarna går
förlorad genom utgående ebbströmmar, vilket har
orsakat många dammras. Flodernas sanddrift
möts vid mynningarna av inåtgående
strömmar av det tyngre saltvattnet längs bottnen,
varigenom det bildas sandbankar, som
dämmer upp flodvattnet och medför genombrott i
invallningarna. Man kan icke få ut sanden i
havet men numera tar både tyskar och
holländare vara på sand, som muddras upp och
används till vägarbeten, betong m.m.
Muddring-arna medförde emellertid svårigheter för
jordbruket, enär saltvattnet trängde längre in, och
vissa områden, däribland Rotterdam, fick
svårigheter med dricksvattnet.
Även vid slussningen av fartyg strömmar
saltvatten in. Enbart vid de stora slussarna vid
Ijmuiden i Nordsjökanalen införes 2 000 m3/h
salt, vilket är mer än vad Rhen-vattnet förmår
spola ut.
Slutligen intränger saltvatten från havet till
de invallade områdena genom den
genomsläpp-liga grunden under dammarna. Brunnar,
varur tas vatten eller sumpgas för kokning,
kylvatten för industrier (mejerier) och sandtag
för väghållningen, medverkar också till
saltinförseln. De många dikena och kanalerna har
under torrår visat sig medföra svåra
torkskador på grödan, enär vattnet icke i tillräcklig
mängd kan rinna till genom den ibland
svår-genomsläppliga grunden.
Landsänkningen
Flodkatastroferna, då havet brutit igenom
skyddsvallarna, beror bl.a. på vallarnas
nivåförändringar. Berggrunden sjunker 3 cm, havet
stiger genom isens avsmältning 7 cm,
jordtäcket komprimeras 50—100 cm, vallarna sätter sig
intill 300 cm, allt räknat per sekel. Det är
förenat med stora svårigheter att ge säkra
uppgifter om huru dessa olika förändringar
fördelas. Även landets normalhöjdpunkt på en
bro i Amsterdam — observerad sedan 1682 —
sjunker. Norra delen av landet sjunker mer än
den södra. För den matematiska behandlingen
av de svåra problemen har tre olika metoder
använts parallellt. I både hydraulisk och elektrisk
modell har planerna provats. Sandlagringen
har utrönts dels genom mätning i modeller,
dels genom pejling och dels genom teoretiska
beräkningar. De tre metoderna har givit god
överensstämmelse.
De stora katastroferna har föranlett nya
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
Fig. 1.
Zuider-zeeplanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
