Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 38 - Nya metoder - Kontinuerlig framställning av zinkvitt, av SHl - Vätgasreduktion av järnmalm, av SHl - Mer ekonomisk cyanoetylering av bomull, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Flyt schema för den fasta fasen.
som bindemedel och briketteras. Fint material
sållas från briketterna som torkas i en direkteldad
tork. Kolbriketter, tillverkade på liknande sätt,
matas från en tratt på en vanderrost och breds ut på
denna i ett 150 mm tjockt skikt (fig. 1).
När kolet kommer in i ugnen tänds det och
brinner i den luft som blåses in genom rosten. Därefter
läggs ett 150 mm tjockt skikt av oxidbriketter på
det brinnande kolet och chargen fortsätter in i
ugnens reduktionszon. I denna utreduceras zink som
förångas och leds tillsammans med
förbränningsgaserna till en förbränningskammare där den
oxideras till zinkoxid under reglerade betingelser.
Zinkoxiden uppfångas i ett slangfilter av asbest.
En del av den siktas endast innan den säljs. En del
av den upphettas i en roterugn för modifiering av
färg, kornstorlek och ytegenskaper. I vissa fall
pelleteras oxiden för underlättande av dess hantering
och minskning av damm (Chemical Engineering maj
1957 s. 168). SHl
Vätgasreduktion av järnmalm
I USA har man nu utarbetat en process för
framställning av järn genom reduktion av finmald malm
med vätgas i fluidiserad bädd. Processen uppges
vara klar för tillämpning i industriell skala och
ekonomiskt tilltalande där jordgas är tillgänglig.
Vätgasen erhålls nämligen billigast ur denna.
Malmpulvret förvärms i en schaktugn eller
roterugn samt förs över i en ficka och från denna till
ett påfyllningskärl (fig. 1). När detta är fullt sätts
det under ett vätgastryck ca 7 kp/cm2 högre än i
reduktionskärlet. Malmen kan då pressas över i
detta med en hastighet av ca 300 kg/min.
Reduktionskärlet förblir härvid under fullt tryck, och
vät-gasströmmen genom det störs inte.
Torr vätgas förvärmd till 540°C pumpas in vid
reduktionskärlets botten med sådan hastighet att
malmbädden hålls fluidiserad. Gasen stiger upp
genom bädden i bubblor som är små vid bottnen, men
växer under sin rörelse uppåt. Genom särskilda
åtgärder begränsas bubblornas tillväxt vilket är
nödvändigt för användning av en ur ekonomisk
synpunkt tillräckligt tjock malmbädd i ett kärl med
stor diameter.
Vätgasen lämnar reduktionskärlet tillsammans med
vid reduktionen bildad vattenånga. Denna
kondenseras genom direkt kontakt med vatten i ett
kyl-torn (fig. 2). Vid 28 kp/cm2 tryck och 35°C får
gasen härvid — 12,8°C daggpunkt och håller 0,2
mol-%> vatten. Under atmosfärstryck men vid i övrigt lika
betingelser skulle den hålla 5,4 mol-°/o vatten. Efter
kylningen går gasen tillsammans med ny vätgas
genom en kompressor, en värmeväxlare, där den
värms med vätgas från reduktionskärlet, och en
förvärmare tillbaka till reduktionskärlets botten.
Reduktionshastigheten och därmed förbrukningen
av vätgas minskas allteftersom reduktionen
fortskrider. Då det är svårt att reglera vätgasproduktionen
inom vida gränser, reducerar man två eller flera
satser malm i serie. Dessa är placerade över
varandra i fig. 1. När den undre satsen är
färdigredu-cerad förs den över i kärlet för järnpulver, den
övre satsen släpps ned i det undre rummet, och en
ny sats tas in i det övre. Härigenom undviks
onödig förlust av vätgas; en liten mängd måste dock
alltid släppas ut för att anrikning av inert gas i
systemet skall undvikas.
Reduktionen utförs vid en temperatur betydligt
under den vid vilken järnpulver blir klibbigt (jfr
Tekn. T. 1950 s. 1131; 1954 s. 872). Vidare behövs
inte dyrbart högeldfast material till reaktionskärlet.
Genom att reducera under tryck uppnår man
tillräcklig reaktionshastighet vid den relativt låga
temperaturen och kan torka den cirkulerande vätgasen
på ett enkelt sätt.
Det värme som behövs för den endoterma
reduktionsprocessen tillförs uteslutande med gasen vars
temperatur sjunker från 540°C vid intaget till 480°C
vid uttaget. Förbrukas högst 10 °/o av vätgasen
behövs inte större temperaturfall och därför inte högre
temperatur hos den ingående gasen. Man kan
visserligen uppnå större vätgasförbrukning genom att
höja den ingående gasens temperatur till 650—
980°C, men det har visat sig att gasens upphettning
då blir antingen opålitlig eller för dyrbar.
En blandning av koloxid och väte, som erhålls ur
jordgas genom omsättning med vatten, kan inte
användas därför att den övergår till metan och
vatten under de rådande betingelserna. Att koloxid inte
kan användas är emellertid ingen nackdel, ty den
ger vid reduktionen koldioxid som är betydligt
besvärligare att avlägsna än vatten. Koloxiden i
rågasen överförs därför till väte och koldioxid genom
reaktion med vatten varefter koldioxiden tvättas bort
innan gasen används (A M Squires & C A johnson
i Journal of Metals april 1957 s. 586—590). SHl
Mer ekonomisk cyanoetylering av bomull
Vid en i USA utarbetad metod för cyanoetylering av
bomull bringas cellulosan att reagera med
akryl-nitril varvid man erhåller en fiber som bättre än
vanlig bomull motstår angrepp av t.ex. mögel och
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
Fig. 2.
Flyt-schema för
gasfasen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
