Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 39 - Klassificering av mjukstålsskrot, av Lennart Hedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan bedöma, om det är olegerat eller legerat
material.
Större bekymmer vållar det nya skrotet, då
ju ingen av utseendet på exempelvis
urstans-ningar från en stålbearbetande industri kan
bedöma materialets beskaffenhet.
Skrotproducenten måste därför medverka genom att redan
på platsen där skrotet faller skilja olika
material från varandra. Detta fordrar noggrannhet
och en viss planering men är absolut
nödvändigt för att kvaliteten på morgondagens stål
skall bli tillfredsställande.
Föroreningar
Varje mekaniskt inblandad förorening minskar
skrotförbrukarens utbyte av skrotet, och vissa
föroreningar kan redan i relativt liten mängd
förstöra hela ugnscharger ibland uppgående
till 80 t. Av denna anledning måste skrotet före
insättning i ugnen vara noggrant rensat.
Rensningen åvilar enligt gällande
leveransbestämmelser skrotleverantören, och dennes
ansvar härvidlag är kraftigt understruket.
Sålunda får skrotförbrukaren ställa förorenade
skrotpartier till säljarens förfogande och detta
medför som regel att säljaren måste ta tillbaka
partiet. Skrotleverantören är också
skadeståndsskyldig intill relativt höga belopp för de
skador förorenat skrot har vållat vid smältning.
Av föroreningarna är koppar (mässing) och
tenn speciellt farliga. De ekonomiska
konsekvenserna av dylika föroreningar kan som
nämnts bli betydande, ännu värre för
skrotförbrukaren är emellertid risken för
personskador och driftavbrott om explosionsfarligt
skrot i form av ammunition eller lufttäta kärl
ingår i en skrotsändning. För att garantera en
noggrann granskning av skrotet i detta
hänseende stadgar leveransbestämmelserna
kraftiga böter, om explosionsfarligt skrot
påträffas i en leverans och dessa böter utgår även
om ingen olycka inträffat.
Vissa typer av skrot kan ej rensas från sådana
ämnen, som ur metallurgisk synpunkt måste
betraktas som föroreningar, t.ex. zinken på
förzinkat material, beläggningar på insidan av
begagnade rör och föroreningar i ytskiktet på
järn eller stål som varit utsatt för långvarig
uppvärmning (t.ex. roster).
Trots dessa föroreningar kan skrotet vara
användbart som råvara för stålframställning
men har då mindre värde än rent skrot. Enligt
klassificeringsbestämmelserna hänföres
förorenat skrot till särskilt angiven lägre klass än
motsvarande typ av rent skrot.
Skrotets tjocklek,
största dimensioner och förrostning
Skrotets tjocklek som ofta sammanhänger med
dess yvighet är av betydelse därigenom, att ett
tjockt och kompakt skrot ger snabbare
insättning, snabbare smältning och större utbyte av
nytt stål än samma vikt tunt och spärrigt skrot.
I klassificeringsbestämmelserna används
tjockleken som grund för de olika skrotkvaliteterna,
och de aktuella gränserna mellan olika
skrotklasser är 5 och 3 mm tjocklek. Ur
yvighets-synpunkt uppdelas svarvspån i två klasser
nämligen kort och tung spån samt yvig spån.
De olika ugnarnas insättningsmöjligheter
bestämmer det största formatet på de
skrotstycken som utan vidare bearbetning kan insättas.
Man talar därför om chargerbart skrot och
stort skrot, där det chargerbara måttet varierar
efter ugnens beskaffenhet.
För de skrotemottagande järnverkens del,
landets största förbrukare av smidesjärnskrot,
har ett gemensamt mått satts för chargerbart
skrot. Detta mått har bestämts efter
martinugnarnas normala skopmått som är 1 500 X
500 X 500 mm. övriga skrotförbrukare
bestämmer formatet på chargerbart skrot enbart efter
sina egna insättningsmöjligheter.
Givet är, att chargerbart skrot är
värdefullare för skrotförbrukaren än stort skrot, då
det sistnämnda måste bearbetas före
insättningen. Snabbaste och billigaste sättet att
minska skrotets format är att klippa det i
skrotsax. Endast när klippning på grund av
skrotets tjocklek eller form ej är möjlig
tillgripes den dyrbarare metoden att skära med
gas. Högre priser kan därför betalas för
klippskrot än för skärskrot. Grova skrotpjäser slås
stundom sönder i särskilda skrothejare.
Mycket stort skrot, dvs. skrot som utöver
lossningskostnaden drar extra kostnader för
lossning och hantering, måste prissättas för
varje aktuellt fall.
Till skrotets formatklasser räknas också olika
typer av pressat plåtskrot. Pressningen ger
vissa tillägg i skrotets pris, eftersom den ökar
utbytet av skrotet och gör det lätthanterligt och
föga skrymmande.
Rostigt skrot ger mindre utbyte än rent,
varför man vid kvalitetsklassningen även skiljer
på nytt skrot, som förutsattes vara praktiskt
taget utan rost; gammalt skrot, som får vara
rostigt i viss grad, och mycket rostigt skrot,
som hänförs till ännu lägre klass.
Skrotets uppdelning i klasser
I "Skrotboken" uppdelas skrot av olegerat mjukt
stål efter de anförda värderingsgrunderna dels
1 ett antal formatklasser vilka betecknas med
bokstäverna A—G, dels i olika
kvalitetsklasser vilka betecknas med siffrorna 1—7. En
skrotsort karakteriseras entydigt genom en
bokstav och en siffra exempelvis A 2, där
sålunda A betecknar skrotstyckenas format och
2 deras kvalitet. Varje skrotklass har ett visst
värde, baserat på ett grundpris vilket ökas
eller minskas på grund av aktuell format- eller
kvalitetsklass.
Grunder för skrotets leverans
till förbrukare
Skrotet levereras som regel per järnväg till
förbrukarna. Järnverken önskar därvid få
skrotet levererat i enhetliga vagnslaster, dvs.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
